Självkänsla är nÃ¥got jag känner oerhört starkt inför – det är sÃ¥ himla viktigt för det utgör vem vi vÃ¥gar vara. I slutändan: oss själva.

Jag har alltid varit övertygad om att min träning, den som började i unga år, har lagt grunden till min självkänsla. Jag visade för mig själv att jag kunde. När  jag tränar och när jag utsätter min kropp för utmaningar så lär jag mig om den. Framförallt har jag lärt mig att jag måste behandla min kropp schysst för att den ska funka och lyckas med det jag vill ta mig för.

Ägna en dag åt att analysera alla de tankar du ger din kropp. Från när du vaknar tills när du går och lägger dig. Vad är det egentligen du säger till den i det tysta? Är du schysst mot den, är du rättvis? Eller är du barsk och elak? Hur mycket hjälper du den på traven? Och hur mycket sparkar du på den, ger tjuvnyp och mobbar?

Att våga stå upp för sig själv kan kräva en del mod, men det kräver också att du bestämmer dig. I början handlar det om att putta bort de där tankarna som förminskar och förgör, att våga vägra lyssna på kroppshets och samhällets ideal. Efter en tid märker du att allt det där är en vanesak. Och att det börjar bli allt lättare att inte lyssna på de där som tjatar på utsidan.

Det finns så mycket vi ska uppnå enligt alla normer och ideal. Vi ska vara snygga och välutbildade, lyckliga och framgångsrika. Och allt det där ska mätas i en vältränad kropp som ändå aldrig riktigt duger.

Men vältränad och väl tränad är ändÃ¥ tvÃ¥ olika saker. Ditt liv är din turné. Och din turné väljer du helt själv bland all världens utmaningar. Vad vill du göra – och vad vill du stÃ¥ rustad för? Det spelar ingen roll hur du ser ut; men bygg den styrka som behövs för att leva fullt ut.

Våga välja din väg och våga prioritera det du vill mata din kropp och din själ med. Våga blunda och våga välj bort bland de budskap där ute du inte förtjänar. Du är värd mer. Du vågar vara dig själv.

Här är en film från KESO som på ett fint sätt vill belysa just det här med självkänsla och ideal. Jag tycker att du ska titta på den!

Det här inlägget är i samarbete med KESO.

Lättnaden över gårdagen ligger fortfarande som ett guldskimmer över verkligheten idag. Det är stelt i benen och trampdynorna och tårna är ömma, men vad gör det på det stora hela. Jag har inte ont. Jag är inte skadad. Jag är hungrig.

Med gårdagen kan jag lägga marathonträningen åt sidan och tänka på nya saker. Jag har ett nytt fokus för november. Och jag har ju tagit sikte på nya utmaningar 2016.

Men vi börjar med november. Jag ser fram emot att ägna en hel mÃ¥nad att ”heal”. Att läka, stärka och bygga upp. Fokusera pÃ¥ svagheter. Fysiskt och mentalt.

Att sova mycket. Träna min core ordentligt. Äta bra. GÃ¥ mycket. Sitta still mindre. Att vara mer närvarande. Att mÃ¥ bra och leva innerligt. Det är inget stort steg för mig; det är precis sÃ¥ jag vill leva i princip jämt – men jag tror att den mentala pressen frÃ¥n Dublin ändÃ¥ har legat där och varit konstant närvarande.

November alltså; jag ser fram emot dig. Du kommer med värme och kärlek.

Jag tänkte ta med er pÃ¥ min torsdag! Den började runt 06.30 när jag och min sambo vaknade och undrade om det redan var morgon. Det var det. 07.45 hängde jag pÃ¥ lÃ¥set till Sally Voltaire med mina bloggkollegor – och strax efter klockan 8 dök de första inbjudna gästerna upp till lanseringen av Metro mode hälsa som jag skrev om igÃ¥r. SÃ¥här sÃ¥g det ut (fotograf: Lisa Höök):

Efter frukosten sa jag hej dÃ¥ till alla och promenerade nÃ¥gra kvarter bort till Scandic Klara som är ett riktigt bra coffice i Stockholm. Jag hade tvÃ¥ tunga väskor; varav en var en välfylld goodie bag frÃ¥n frukosten. Lite senare pÃ¥ förmiddagen kom Linda – blogmama och grundaren av Better Bloggers – dit och sÃ¥ satt vi och jobbade där hela dagen.

När klockan blev en bit efter 16 tog jag mitt tunga pick och pack och begav mig hemÃ¥t. Rusningstrafik är inte riktigt min grej – sÃ¥ snart jag kommit innanför dörren tog jag en dusch. Skorna jag sparkade av mig är för övrigt nyköpta frÃ¥n USA, jag gÃ¥r nästan alltid i Timberlandkängor och de jag haft i flera Ã¥r nu är trasiga. Jag gillar dessa som är rätt sÃ¥ tunna och nätta!

Rätt sÃ¥ snart ringde min kompis Ella, hon stod utanför min port med bilen och vi Ã¥kte till Östermalm för att bära nÃ¥gra flyttlÃ¥dor – sedan tog vi en spontan middag pÃ¥ Kommendören som jag velat prova sÃ¥ himla länge. Jag vinkade till min mamma frÃ¥n gatan – för de bor där i krokarna och jag spejade upp mot deras köksfönster. Kommendören alltsÃ¥; vilket himla bra ställe. Helt fantastisk mat och grym service! Vi tog in tre mellanrätter som vi delade pÃ¥ – och sedan delade vi pÃ¥ en gudomlig brownie med kolasÃ¥s och lakritsglass.

Det var himla härligt att hänga med Ella, vi poddade ju senast pÃ¥ tema vänskap (prenumerera pÃ¥ Träningsglädje TALKS i din podcast-app), men jag fick ocksÃ¥ ett nytt träningsmÃ¥l att sikta mot. Nu vet jag vad jag ska göra efter det att jag sprungit marathon och det är nÃ¥got jag verkligen vill träna inför, men som inte har ett dugg med prestation att göra. Kanske kan ni gissa – om jag ger er det här blogginlägget som ledtrÃ¥d. Vad tror ni att det är?