Imorgon beger jag mig mot Åre igen. Det var så himla länge sedan jag var där nu. Min sista fjälltur var denna och det är verkligen dags för fler. Det finns två saker jag saknat med livet i norr mer än något annat och det är 1) ljuset och 2) att få vara själv. Inte själv som i utan min sambo utan själv som i att veta att jag är på fjället och det finns hur mycket plats som helst för oss alla utan att jag behöver trängas med någon annan. Space, helt enkelt. Utan att jag behöver bo på en egen jättegård med privat mark.

När jag är i Åre finns det såklart saker jag saknar med livet söderöver. Det blir ju så när man gillar flera ställen så väldigt mycket. Det är ju inte antingen eller.

När jag kommer fram till Åre ska jag:

– köpa hem mina lokalproducerade favoriter och ha på mackan, typ charkuterier från Undersåker (Fäviken-Magnus ni vet)!

– dricka en flat white på Åre torg så snart Åre Kafferosteri öppnar sin kaffebar för sommaren – helst med min kompis Pernilla som jag saknar!

– utvidga mina vyer mer mot Östersund, många ställen står på min lista (framförallt att springa runt Andersön) och det är bra för jag kan ju inte åka 16 mil tur och retur enbart för en latte från Espresso House som jag längtar efter cirka jämt.

– kanske köpa några blommor eller växter att ha på balkongen så det blir lite sommartrevligt där, och kanske dra igång grillen någon kväll.

– ta med mig kaffekoppen till strandkanten i sommarnatten.

– gå upp till toppen av Åreskutan i solnedgången.

Om du också är på väg norrut så ska du läsa 52 tips till Åre i sommar!

Det finns mer jag tycker att du ska läsa också: både Jessicas blogg och Marias blogg är några av mina favoriter just nu! Och så gillar jag alla semesterbloggar som far runt och lägger upp finfina bilder från överallt.

Jag har en stark tro på att man läser bloggar (och andra sociala medier) som man mår; och samma innehåll kan få en att känna sig inspirerad ena gången och stressad andra gången beroende på sin egen situation och känsla i kroppen. Just nu älskar jag alla bloggar eftersom jag har en härlig känsla inombords och då ser jag bara inspirationen. Men jag både förstår – och vet av egen erfarenhet – att det inte alltid är så.

Hur mår du idag? Och hur läser du bloggar just nu? Som skön inspo eller med en skavande känsla av frustration eller irritation?

Den blå himlen med bomullstussmoln mötte min syn när jag rullade ut yogamattan på balkongen och la mig på den. Yoga behöver inte vara svårt. Det behöver inte vara ett 90 minuter långt flöde. Det kan vara 10 minuter med positioner som du dels känner att du mår bra av, som du kanske känner dig lite obekväm i – eller som du känner behövs för att du ska landa.

Jag valde några positioner ur alla de där kategorierna ovan, och stannade sedan länge i savasana. Jag blundande – men visste vad jag hade ovanför mig om jag skulle öppna ögonen.

Den här typen av yoga är något jag vill omfamna oftare. Inte göra det till en grej med hög tröskel utan något som jag kan smyga in lite här och var och nu och då.

Idag blev det mitt eget space efter ett arbetspass som började klockan 7 imorse efter för lite sömn på grund av sent jobbande natten innan. 40 mil i bil och plåtning av bilar och barn och skateboards och simfötter. De där 40 milen bestod av två tur och returresor till Östersund med olika bilar, och jag hade egentligen tänkt mig en trailtur längs vägen. Men jag insåg att det inte hanns med i schemat och besviket rullade jag in mot Åre igen.

Efter att ha landat på den där mattan så känns besvikelsen långt borta. Stigarna finns kvar imorgon.

Så kom sommaren med värme och en fullkomligt bländande vacker morgon med den spegelblanka Åresjön som tog sovmorgon medan jag kammade mig och gick till jobbet. Många timmar senare, på kvällen när övriga Sverige intagit TV-soffan, åkte jag till Ottsjö för att uppleva sköna maj på fjället. Det är något med de evighetslånga kvällarna som väcker semesterkänslan till liv och som gör dagen oändlig.

Jag ville ta mig an en kortare tur och tog sikte på Kläpphögarna. Beroende på var i Ottsjö man börjar så är det typ 3 kilometer upp till den lilla toppen som är en alldeles lagom trailrunda en morgon eller kväll.

Vill du variera dig ska du springa Platåleden i Ottsjö och göra en avstickare till Kläpphögarna (men pass på skylten som kommer rätt så snabbt och är lite otydlig när det börjar gå utför).

Den bekanta känslan av vattnet från myren som sipprade in och ut genom mina trailskor följde med mig längs rundan och jag försökte väcka mina vrister som legat i någon form av vinter- och vårdvala och kände ovana inför det instabila underlaget. Syresättningen gick för högvarv upp till toppen och lyckobubblorna exploderade när jag var där uppe.

Äntligen har jag gjort sommarpremiär på fjället!