Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag lämnade vintern i Åre med en promenad i ett riktigt vinterland; hela världen var alldeles vit precis mellan Åre by och Ullådalen där jag och Hazel tog vår lunchpromenad. Sedan körde vi isgata ner till Hälsingland och nu är vi framme. Vi har fortfarande det här färskt i minnet:
Imorse tassade jag upp tidigt och knäppte på TV:n och möttes av ljuv musik och tända ljus genom skärmen. En hundpromenad senare dukade vi fram frukost och satt i soffan med hund och täcke och tittade på Vinterstudion.
Lite senare åkte jag iväg på ett jobb; en grej skulle plåtas så vi åkte upp till Åre Björnen där fotografen rekat en bra plats. Solen sken lite försiktigt och det singlade snöflingor vilket kändes rätt så lägligt.
Efteråt knäppte jag på mig snöskorna och satte på mig ryggsäcken med fårskinnsfäll och termos. Och så promenerade vi uppför berget längs en skoterled. På ett alldeles särskilt ställe som var lite ljusare än allt det andra runt omkring, lade jag ut fällen och så satt vi där och tittade på när himlen färgades rosa. Eller mest jag, Hazel letade spår i snön och hade inte tid att kolla på någon himmel.
Det här med termos är en adventsuppmaning som jag tagit fasta på; såhär såg det ut förra söndagen när jag åkte till Ottsjö strand! I helgen var det förresten slut på snöskor hos den uthyraren jag rekommenderat (eftersom ni är så många härifrån som velat testa); men nu har jag hört att det finns på fler ställen i byn. Ingen ska gå snöskolös i vinter tänker jag!
När jag kom hem tände vi en brasa och kollade Musikhjälpen. Och funderade på om vi skulle åka längd eller springa backintervaller under kvällen.
Några andra riktigt fina dagar i Åre:
> När vi åkte baksidan mot Huså och fick skoterskjuts tillbaka
> Ett sommarminne: när vi vandrade till Blåhammaren
Jag vaknar i mörkret; men där ute badar en liten del av världen i ljus. Skidbacken är tom men väntar in världens bästa alpina tjejer som ska göra upp i helgen. Jag virar in mig i dunjackan och går ut med Hazel.
Vi tar den upptrampade stigen längs strandkanten. Snön frasar under fötterna och skaren är hård. Mot det skarpa ljuset ser jag den klassiska Åredimman rulla in i min verklighet. Luften känns plötsligt annorlunda och snart är det mjölkvitt runt omkring oss.
När vi kommer hem värmer vi på risgrynsgröten som vi kokade ihop igår kväll. Jag gör en kaffe latte och dricker juice till.
Jag är lite sen till jobbet. Det blir så ibland. Men på kontoret är jag produktiv och får mycket gjort; långtidsplanering ska varvas med sådant som blir klart här och nu. Vi är redo för de första vinterturisterna som kommer imorgon. Sedan blir det full gas in i jul- och nyårshelgerna. Jag har funderat på hur mitt jobb ser ut; hur månaderna inför säsong består av research – och hur det just nu handlar om att simma med strömmen och snappa upp så mycket som möjligt.
Vid lunch åker jag hem och träffar Hazel och Johanna och så tar vi snöskorna och åker upp till Ullådalen. Mer snöskor är ju en av mina målsättningar med den här vintern.
Det blåser hårt på fjället men vi drar upp huvorna på våra jackor och så råkar det bli som så att vi tar ett varv på den uppistade bädden som behöver lite mer snö innan det blir längdspår här.
Vi kommer till bilen i lagom tid till mörkret och är rödkindade och glada. Och så åker vi hem och jag jobbar mer och så gör vi Maris bountys och snart knådas pizzadegen och när det blir kväll på riktigt ser vi The secret life of Walter Mitty. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur det ska gå med mina nio backintervaller?
