I morse vaknade jag pigg och glad. Eller… kanske mest glad. Eller… jag vaknade i alla fall! Det var inte läge att snooza och halvsomna om för jag hade meddelat Fanny att jag skulle gå på boxning. Fanny har jag träffat en gång och det är inte läge att banga när man inte känner någon. Det är sällan det är läge att inte komma vid andra tillfällen heller, men känner man varandra så är det också sannolikt att man vet om den andras (dåliga) snoozeovanor.

Klockan 07.00 stod jag uppställd i en ring i en källarlokal vid St Eriksplan. Ni minns kanske hur jag ville komma igång med någon slags boxningsliknande träning redan förra året? Jag testade bland annat på Kalvhagen Stockholm och Stockholm Kickboxning. Det blev inget långsiktigt av det: Kalvhagen hade grym tränare och små grupper men låg lite långt bort och det andra stället var alldeles för trångt och jag fick inte så mycket ut av det. Men guess what: stället i morse (AIF boxning) var nära och prisvärt med en liten grupp och bra tränare. Dessutom enkel men tuff träning!

Jag är inte särskilt insatt i boxning men vet att det finns kickboxning, thaiboxning, vanlig boxning och annan boxning. Morgonens pass tillhör kategorin ”vanlig boxning”. Men vi slog inte på varandra (sparring) för det. Istället jobbade vi mer klassiskt ”fysbetonat” och övade teknik genom skuggboxning och träning med säck. Det är sällan kul att vara ny och ovan vid något men träningen var anpassad så att det funkade trots att de andra var grymt duktiga medan jag var, well, långsam. Fotarbetet var minst sagt största utmaningen. Det ser coolt ut när man kan och inte lika coolt när man (läs: jag) inte kan. Men – tränaren och deltagarna var hjälpsamma och positiva, något jag känner igen från mina andra erfarenheter från förra året. Så jag lämnade AIF Boxningsklubb på Bråvallagatan 8 med en grymt positiv känsla – och riktigt sunkigt svettiga träningskläder. För det där är en annan grej med boxning, man blir liksom sunkigt svettigare än från annan träning. Men det är väl så det ska vara när det inte är ekparkett och dimmad effektbelysning.

Om ni är nyfikna på träningen så tipsar jag gärna vidare. Gå med i den här gruppen för mest uppdaterad info. Jag kommer köra morgonträningarna framöver – inte alla, men så ofta jag kan. De körs måndagar 07.15, onsdagar 07.15 och fredagar 07.00 (alla är 60 min långa). Här är grupperna mindre – och så är det en bra anledning att gå upp på morgnarna! Klasserna kostar 50 kr/gång om man köper 10-klippkort eller 100 kr för drop in.

Trots att det är mer än en timma sedan jag kom hem från kickboxningen och jag har tvättat händerna, duschat och diskat så känns det fortfarande som de luktar äckelpäckel. Om det är bakterier som orsakar lukten i handskarna så kan man nästan se framför sig hur de gör kullorbyttor där inne. Om man nu kunde se in i en handske. Det kan man ju inte. Kanske lika bra?

Jag hade sällskap av Annie på dagens kickboxning och det var riktigt roligt att köra med någon som man känner. Det blir så mycket bättre då! Särskilt som instruktionerna från ledaren var lite otydliga. Då kunde vi skratta och fortsätta köra…

Intensiva kombinationer av massa grejer bröts av med upphopp och situps. Att lägga sig på golvet där massor med svettiga och nakna fötter trampar kändes inte som en höjdare. Inte att träna under ett kondensdroppande tak heller. Jag kände mig inte som världens fräschaste som gick och köpte mjölk och ägg på ICA sedan…

Oavsett hur ofräscht det må vara så är kickboxning roligt. Roligast är det när man kör med någon man känner – eller en grupp man har lite koll på. Jag blev garanterat tröttare idag när jag fick slå och sparka lite på Annie – än förra gången när jag slogs med en okänd.

Idag testade jag en ny kickboxningsklubb: Stockholm Kickboxning. Läget är bättre än Kalvhagen Sthlm: Gästrikegatan vid St Eriksplan jämfört med Tulegatan nära Odengatan. Men Kalvhagen var definitivt personligare. Idag var det trångt om saligheten med hur många som helst som ville träna i ett rum utan luft!

Jag kom dit en stund innan nybörjarpasset och tittade på fortsättningsgrupperna. Det var både häftigt och läskigt – är det sådär man ska bli, undrade jag. Alla såg galet seriösa ut. Men det kändes lite bättre när jag kollade in deltagarna i min grupp. De såg ut ungefär som jag. Utan att jag riktigt visste att vi börjat – så hade vi börjat. Vi körde gemensam uppvärmning med mycket sparkar och ingen teknikinstruktion alls – jag var glad att jag kan det lilla jag kan.

Från ett rör i taket droppade det kondens ner på mattan sådär som det gör i en ångbastu. Lite äckligt kan jag tycka och grimaserade inombords när jag trampade runt i det. Men det var bara att gilla läget – svett kan man duscha av sig senare. Det kan man tyvärr inte om den kattpissdoft som fastnar i händerna efter att ha boxats i de handskar man kan låna på plats. Fy fan alltså. Fast jag har tvålat in dem 10 gånger om så nu doftar de nästan hallon igen.

Den stora gruppen gjorde att jag inte fick så mycket tekniktips som jag skulle önska för att veta att jag gör rätt, jag fick istället förlita mig på den tjej som jag tränade med som hade kickboxats en del förut. På det här stället körde vi med samma partner hela tiden, på Kalvhagen bytte vi så att alla fick träna med alla. Båda har sina för- och nackdelar.

Det absolut mest positiva med Stockholm Kickboxning är priset. Man kan köpa klippkort och månadskort förutom det terminskort som de också har. Det skiljer någon hundralapp på terminskortet (vilket är det enda man kan köpa på Kalvhagen Sthlm). Sett till träningen så är Kalvhagen bättre – men skulle jag träna på Stockholm Kickboxning så vill jag nog helst göra det med en partner. Åh, svårt detta.

Såhär såg jag ut innan jag tränade. Då doftade jag gott. Sedan luktade jag kattpiss.