Jag ljög förut. Jag åt faktiskt lite mellanmål innan träningen. Jag kom på att jag skulle köra både ett långt styrkepass och ett spinningpass så jag klämde i mig lite energi. En halv liten kesoburk och någon matsked turkisk yoghurt + 2 msk kokosflingor och ett gäng sötmandlar. Det var klockan 17. Jag är fortfarande mätt. Det kommer bli en sen middag ikväll!

Styrketräningen gick okej. Det ska bli intressant att mäta fettprocenten igen när jag återupptar PT-träningen i september. Jag körde mina vanliga axelövningar som jag faktiskt börjar tycka är rätt kul: press med hantlar, press med stång på något lutad bänk (absoluta favoriten!), lyft åt sidan med hantlar, lyft rakt fram med viktplatta och liggande drag i cc för baksida axlar. Körde även lite biceps och lite mage. Sedan var det dags för spinning.

Jag hade inte riktigt förstått att det var en Tour de France-klass jag bokat in mig på. Det stod nämligen inte på hemsidan. Alldeles för sent insåg jag också att det var etapp 2 och att den var skitplatt. Agh! Hur skulle jag stå ut? Precis som suveräna instruktören sa så är plattpass en klass man typ hatar eller älskar, men ogillar man det så gäller det att övervinna tristessen. Att kämpa förbi allt det mentalt jobbiga och göra det fysiskt jobbigt. Okej, han sa kanske inte precis så – men det var så jag tolkade. Så jag körde på. Fick rejält ont i baken av allt sittande och låg på en relativ låg snittpuls men svettades på rätt bra ändå.

I slutet kom jag framtill att det kanske var bra att det inte var ett maxpulspass. Det lär bli rejält med maxpuls den här veckan ändå. Imorgon blir det straffrunda med maxpulsinslag, på torsdag blir det 5k supersnabbdistans och på lördag blir det ännu ett millopp. Life is good!

Medan Grabben låg i sängen, åt chips och kollade på friidrott på TV begav jag mig till gymmet. Kläderna speglade mitt humör: jag var pigg och glad med rosa skor och rosa t-shirt. Åh vad det är kul med färg! Sinnesstämningen kan vända snabbt, och tur är väl det!

Jag hade bokat in mig på en combatklass men började med lite styrketräning för rygg och triceps. Det märks att folk är tillbaka från sin semesterlathet för det var många som var där och tränade. Kul med lite sällskap bland vikterna!

Jag körde latsdrag, sittande smal rodd, stående bred rodd, roddrag med hantel på bänk, ryggresningar i bellybacken, tricepspushdowns och superset med frenc press mot pannan och press lite bakom huvudet (det är den som tar bäst tycker jag). Sedan hann jag inget mer: det var dags att ta fram kniven, knäa motståndare i skallen och slåss på fler galna sätt. Dags för body combat!

Och vet ni vad? Det var riktigt kul med combat! Det känns som ett skönt komplement till annan träning jag kör. Men det jag inte gillar med combaten är när man ska köra snabba raka slag. Där måste jag ha koll på armarna så att jag inte bara slänger fram dem och skadar mig. Nä, hooks eller andra slag känns bättre. Där är muskelkontrollen mer naturlig. Fast ännu roligare hade det varit att slå på något riktigt förstås (notera att jag skrev ”något”, och inte ”någon”…).

Vad tränar ni idag?

När jag kom hem hade Grabben stuckit ut och sprungit…

Min pulsklocka visar att på en kaloriförbrukning på 1 efter kvällens träning. Ja ni läste rätt. 1! Jäkla pulsklocka. Jag har tvättat pulsbandet och bytt batteri i både klocka och band, men den har blivit helt opålitlig. Ofta registreras ingen puls alls och lika ofta fastnar pulsen på ett visst slag. Typ 162. Fast den visade på 54 slag under någon sekund ikväll. Det var då min 1 kalori i förbrukning registrerades. Det är väldigt frustrerande!

Jag var på gymmet en halvtimma innan veckans bästa spinningpass på SATS Halmstad började. På den tiden hann jag inte med lika mycket styrketräning som jag brukar, men jag körde i alla fall axelpress med hantlar, militärpress, drag till hakan, lyft åt sidan med hantlar, militärpress på lätt lutande bänk (min favorit!), bänkpress med hantlar och flyes.

När jag sedan satte mig på spinningcykeln var det lite jobbigt. Jobbigt att snurra runt tramporna och jobbigt att luta kroppen sådär lätt mot styret. Träningsvärken i benen kändes mest av i början men ju mer blodet cirkulerade runt desto bättre blev det. Och snart glömde jag bort axlarna också. För en gångs skull satt jag längst bak men det är faktiskt inte lika kul. Bästa stämningen är långt framme. Där är man mitt i hettan och mitt i musiken. Det ger mer känsla och mer motivation. Nu var det mest som om jag satt och tittade på en spinnngklass – men jag vill vara mitt i den!

Jag funderar rätt mycket när jag spinner. Ofta planerar jag mina egna spinningpass under låtarna. Tänker på upplägg och hur jag skulle använda musiken. Jag får dessutom många av mina idéer när jag tränar. Ikväll kom jag på ännu en. Jag är redan instruktör. Skidinstruktör. Jag har den pedagogiska kunskapen och vanan att prata inför folk då jag i mitt arbete fått nöjet att göra det flertalet gånger. Jag kanske skulle ta och bli spinninginstruktör. Inte här och nu. Men, om -10 kilo. Det vore väl en bra morot för min Biggest Loser-målsättning!