Jag ljög förut. Jag åt faktiskt lite mellanmål innan träningen. Jag kom på att jag skulle köra både ett långt styrkepass och ett spinningpass så jag klämde i mig lite energi. En halv liten kesoburk och någon matsked turkisk yoghurt + 2 msk kokosflingor och ett gäng sötmandlar. Det var klockan 17. Jag är fortfarande mätt. Det kommer bli en sen middag ikväll!

Styrketräningen gick okej. Det ska bli intressant att mäta fettprocenten igen när jag återupptar PT-träningen i september. Jag körde mina vanliga axelövningar som jag faktiskt börjar tycka är rätt kul: press med hantlar, press med stång på något lutad bänk (absoluta favoriten!), lyft åt sidan med hantlar, lyft rakt fram med viktplatta och liggande drag i cc för baksida axlar. Körde även lite biceps och lite mage. Sedan var det dags för spinning.

Jag hade inte riktigt förstått att det var en Tour de France-klass jag bokat in mig på. Det stod nämligen inte på hemsidan. Alldeles för sent insåg jag också att det var etapp 2 och att den var skitplatt. Agh! Hur skulle jag stå ut? Precis som suveräna instruktören sa så är plattpass en klass man typ hatar eller älskar, men ogillar man det så gäller det att övervinna tristessen. Att kämpa förbi allt det mentalt jobbiga och göra det fysiskt jobbigt. Okej, han sa kanske inte precis så – men det var så jag tolkade. Så jag körde på. Fick rejält ont i baken av allt sittande och låg på en relativ låg snittpuls men svettades på rätt bra ändå.

I slutet kom jag framtill att det kanske var bra att det inte var ett maxpulspass. Det lär bli rejält med maxpuls den här veckan ändå. Imorgon blir det straffrunda med maxpulsinslag, på torsdag blir det 5k supersnabbdistans och på lördag blir det ännu ett millopp. Life is good!