Utsikten från SATS Åre är inte att leka med. Igår när det blåste som värst och det gick vita vågor på Åresjön rodde jag intervaller till utsikten över sjö, fjäll och moln som bäddade in topparna. Det är fint det.

Sedan styrketränade jag. Jag har bytt ut den här lilla boken mot en annan. Ny bok, ny era. Jag skriver ner vilka övningar jag ska göra och har koll både bakåt och framåt. Jag tränar i allmänhet rätt dåligt utan en plan och även  om jag inte är strikt med reps, sets och vikter så vill jag veta vad jag ska göra – och varför jag gör det jag gör.

Det är kul att vara igång med styrketräningen igen. Eller, just nu är det mesta i och för sig väldigt kul.

På fredag är det sex veckor sedan jag opererades, eller som Magdalena på Nordic Refit förklarade för mig igår: Sara, kom ihåg att de har varit inne med verktyg i din ryggrad. Jag är mycket väl medveten om det, men också lite trött på att tänka på det – även om det är fantastiskt och allt. Jag har tränat några pass efter operationen; försiktiga styrkepass med kroppen som enda vikt och TRX som redskap.

Men idag gick jag ut och lyfte min kettlebell några gånger i några försiktiga övningar. Sedan körde jag lite andra överkroppsövningar med gummiband.

Ända sedan operationen har jag medvetet haft min kettlebell ståendes i hallen så att jag ska se den varje gång jag öppnar min ytterdörr. Jag har också medvetet ställt mina skidor och pjäxor i badrummet så att jag ska se dem varje gång jag är där inne. Att inte träna är väldigt tråkigt de första dagarna man inte gör det. Men livet förändras rätt så snabbt efter det. Man glömmer. Vänjer sig vid annat. Först känns kroppen grå, tråkig och ovan men sedan är det som man inte vet något annat. Den personen vill  jag göra slut med nu.

Även om jag tränade ett extremt kort pass idag så är det som att det tändes en liten glöd där inne. Den glöd som gör varje cell lite varmare och skönare. Som gör min själ gladare. Att byta om till träningskläder och få lite, lite mjölksyra väckte mitt gamla jag till liv igen. Det liv jag upprätthållit genom att varje dag notera min kettlebell och mina skidor. Se dem stå där de står.

Nu är jag igång. Imorgon ska jag träna redcord. I helgen ska jag träna. Lyfta saker. Springa. Cykla. Hej Sara, välkommen tillbaka till ditt liv.

Jag tog ett sent fredagspass på gymmet. Sent som i runt klockan 21. Jag trodde det skulle vara stiltje där men det var fullt ös. Träningshotellet levererar! Jag körde lite överkroppsstyrka och lite corestyrka och invigde mina nya tights från Röhnisch. Jag träffade två kollegor på vägen in och båda tyckte att tightsen var så fina – och det tycker jag också. Som att ha lyckopiller på benen ungefär!

Tightsen heter Bodil, t-shirten heter Rut. Jag kan också tipsa om tightsen Liza som är fantastiskt fina och som jag ska fota nästa gång. Vi fick dem på yogaeventet här på Holiday Club för några veckor sedan – i höst är det dags för Röhnisch stora träningshelg som kommer bli episk!

Jag tycker om styrketräning. Och att hänga på härliga gym sena kvällar. Då är vardagsstressen långt borta och det är rätt mysigt. Allra härligast är det när man har byggt regelbundna vanor kring det för det har de flesta andra som tränar sent på kvällen också, och då hänger man liksom där tillsammans.