Ny vecka nya möjligheter, nya utmaningar och allt vad det är. För min del betyder ny vecka en ny packning. Om några dagar flyger jag och min kompis Annika till Kiruna för att avverka 11 mil på Kungsleden. Just nu lovar väderprognosen regn. 11 mil regn på utsidan men innanför huden tänker jag att det ska glittra av guld och att jag ska trampa på rosa moln.

Det är snart fyra månader sedan jag opererades och jag vill inte bli en sådan som tjatar om det i evinnerlighet men jag kommer säga det en gång till och det är första gången jag står på skidor senare i år. Efter det lägger jag en av mina bästa erfarenheter till historien – fullt medveten om allt det lärt mig.

För varje steg som blir jobbigt under löpningen på Kungsleden ska jag tänka på varje steg jag inte kunde ta i vintras. Varje steg som för mig framåt är ett steg av firande.

Vi kommer inte åka till Kiruna med någon vidare packning. Vi ska springa från Nikkaluokta till Abisko och allt vi har med oss ska vi ha på ryggen. Det blir med andra ord inte särskilt mycket. Men nu har jag köpt en powerbank som tillsammans med rena underkläder blir min viktigaste packning.

Fram tills avresan pågår livet som vanligt. Jag gör inget särskilt och äter inget särskilt. Jag tänker att det är precis det här som är skälet till varför jag tränar: för att kunna göra vad jag vill när jag vill och känna mig obegränsad.

Imorse var jag ute vid Hellasgården i Nacka för att träffa Åsa över en kaffe och träna lite. Hon simmade och sprang och jag hängde i min Redcord. Det var länge sedan jag var i Hellas men det är ett härligt ställe. Alla hänger runt i träningskläder och gör olika saker. Det är lite som Åre.

Livet går sin stilla gång på landet. Eller vänta nu, vem skämtar jag med? Jag är lite rastlös och sysselsätter mig för fullt. Efter att ha gått runt gården här i Hälsingland med min Redcord för att se var jag kunde sätta upp den så hittade jag den perfekta stället i det gamla stallet som också varit ladugård fram till för några decennier sedan.

Ladugården är inte så välbesökt nuförtiden men den stora ladan alldeles bredvid tjänstgör som förråd för ved och annat som är bra att ha på en gård. Här syns lämningar från höskulle på långt håll, och i ladugården bor också spår från förr. Här har både hästar och kor bott, bland annat. Fjordingen Nalle och kossorna Britta, Strimma och Rosa till exempel.

Just idag fick en stång i taket i ladugården fungera som gym. Det var det perfekta stället att hänga upp min Redcord på! Här där Strimma och de andra gått och trampat låg jag med skuldrorna mot en träningsmatta på betongen och med ena foten i Redcorden och fokuserade på att aktivera rätt muskler.

Höger baksida kämpar jag särskilt mycket med. Jag gör höftlyft och plankor med ena foten i Redcorden medan den andra är i rörelse. Det är mycket svårare att göra själv än när jag är hos Magdalena i Åre. I Åre får jag omedelbar feedback. Nu måste jag förlita mig på att jag själv känner när jag stabiliserar rätt – och när jag inte gör det.

Den Redcord jag har är en Redcord LITE som jag köpt för att kunna träna på egen hand med. Hemma i Åre tänker jag sätta upp den med två fästen i taket, men när man är på resande fot kan man hänga de två linorna över en gungställning eller en gren eller vad som helst. En stång i en ladugård funkar alldeles utmärkt.

För fyra år sedan skrev jag ett blogginlägg om att träna inför sin turné efter att ha inspirerats av Beyoncé. Jag tänker på det inlägget ofta. Det är imponerande att träna för externa tillställningar, lopp och utmaningar. Men det är också imponerande att träna dedikerat för att leva starkt och friskt och obegränsat liv.

När jag och Katrin var uppe på fjället för fredagsfrukost för en tid sedan så dök en annan tanke upp i mitt huvud: hur viktigt det är att ha sitt entourage. Vi pratade om vänskap – något som jag tidigare uttryckt mig om som väldigt viktigt och samtidigt faktiskt rätt så svårt.

Entourage är franska och betyder typ krets som omger en viktig person. Och finns det någon viktigare än du? Därför är det också viktigt vem du omges av.

Min omgivning påverkar mig på flera sätt. Det handlar inte bara om nära vänskap med människor som är viktiga för mig även om just det är en betydelsefull del. Min omgivning består också av Ulrika på Puder som jag ofta planerar mina Stockholmsresor kring. Eller min nya frisör i Stockholm som jag klickade med på en gång och som jag inte på något sätt känner men som jag är så väldigt nöjd med att jag inte vill gå till någon annan. Eller Magdalena på Nordic Refit som behandlar mig efter min ryggoperation.

Förra gången jag tränade Redcord hos Magdalena så avbröt hon träningen och gav en kort behandling på min rygg eftersom hon såg att jag inte kopplade rätt, och så återupptog vi träningen igen några minuter senare – med omedelbart tydligare koppling mellan hjärna, nerver och muskler.

Det är sådant som gör skillnad. Det är också sådant som gör att jag inser hur komplext allting är om man ska bli sitt bästa jag vilket är något jag vet många strävar efter. Då vill jag ha mitt entourage. Min frisör som inte bara klipper mitt hår utan gör det skitsnyggt. Min franstjej som gör att jag kan fokusera på andra saker exakt varje dag än att sminka mig. Mina vänner som berikar mig på sina olika sätt. Och min naprapat som hjälper mig att lägga grunden för alla kommande friska och starka år. Det är allt det där samlat som bildar min krets och eftersom det inte handlar om att jag måste känna dem personligen så är den röda tråden det engagemang som jag känner att de ger mig.

Jag var hos Magdalena idag igen och jag gör framsteg. Men det finns också mycket att jobba på. Och det är väl så det är med det mesta: man blir aldrig klar. Man blir bara bättre.