Jag har sett mycket av jobbgymmet idag.

2 timmar i källaren

På lunchen fick jag samsas om det begränsade utrymmet i källargymmet på jobbet med 5 killar. De körde tunga bänkpressar med böjda handleder, kastade upp bicepscurlstången och körde rodd med rygg som en katt som sträcker på sig. Till råga på allt spelade de för jäkla dålig musik. Jag stod ut i 5 uppvärmningsminutrar på cykeln, 3 superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc och 3 set axellyft åt sidan ståendes på balansbräda. Sedan hade jag fått nog.

När jag kom ner till gymmet efter arbetsdagens slut delade jag det med en kille och tjej från Italien. Medan han gjorde crunches struttade hon mest omkring och kollade på sig själv i spegeln innan hon gjorde några booty shakes och sedan satte sig för att studsa på en pilatesboll. Jag å min sida valde att köra 75 minuter konditionsträning på den där antika motionscykeln från Monark med väldigt modern cykeldator och intensitetsstege på crosstrainern.

Lite senare kom en kille och körde några riktigt intressanta ryggövningar på cc:n. Han gjorde dem väldigt omsorgsfullt dessutom. Jag gjorde mitt bästa för att inte stirra men ville samtidigt memorera dem för att kunna köra dem själv. Vi har nämligen inga bra ryggmaskiner på jobbet. Då kan rodd i cc och latsdrag i cc vara ett mycket bra alternativ.>

Det har inte riktigt gått min väg idag.

Fredagen den 13:e

Jag är inte så vidskeplig av mig. Jag brukar inte drabbas av påtaglig otur när jag går under stegar, ser svarta katter korsa vägen eller då dagen 13 hamnar på en fredag. Men idag har inte träningen gått min väg.

Att jag inte kom ut på någon morgonrunda imorse var ingen big surprise. Jag älskar morgonträning men ska jag komma upp och ta mig ut krävs det att jag släcker sänglampan i tid. Inte efter midnatt. Det funkar inte längre – speciellt inte när jobbet kräver 150% och jag dessutom tränar mycket. De sena kvällarna är egentligen Kanal 5:s fel. Måste de sända Seinfeld så sent?

Jag såg framför mig ett tufft intervallpass på crosstrainern på jobbgymet under lunchen. Men ve och fasa, i omklädningsrummet låg en annan tjej hela tiden klädesplagget före mig under ombytet från jobbstass till träningsoutfit. Inte vilken tjej som helst heller – det var HON som häromdagen också lade beslag på crosstrainern när jag ville ha den. Hon hade en minuts försprång på mig och det visade sig vara ointagligt. Fan, fan, fan tänkte jag. Min jobbkollega tänkte nog samma sak när hon märkte att löpbandet hon tänkt köra på hade slutat funka.

Jag cyklade lite grann på en antik motionscykel från Monark med en väldigt modern cykeldator. 35 kilometer i timmen visade hastigheten och jag undrade hur pass brant den konstanta nedförsbacken var. Efter 15 minuter hade jag och kollegan fått nog. Det vi ville göra på gymmet gick inte och efter att ha kört lite tricepsträning gick vi därfirån i brist på lust och motivation att ta oss för någon annan träning.

Jag var inte så deppig trots allt. Jag skulle ju springa intervaller på Krillan efter jobbet. Trodde jag. Ett fotbollsplag med högljudd och rytande domare ockuperade gräsmattan innanför den röda banan. Visst skulle det gå att springa ändå men jag springer inte gärna intervaller inför publik. Jag kan åka skidor inför en lift utan problem och prestationsångest men det är jag trots allt bra på. Men springa? Nej det gör jag gärna utan någon som tittar på mig.

Fotbollshuliganer på Krillan…

Så det blev inget springande. Istället blev det en 60 minuter lång powerwalk hem under vilken jag mötte 40 marscherandes militärer på Västerbron med svart mojs i ansiktet, hjälm på huvudet och grönspräcklig utstyrsel med löv och gevär som accessoar. Vid Hornstull kom en bil körandes på cykelbanan och tutade när någon stackars cyklist var i vägen och längre upp på Hornsgatan avlöste knäppgökarna varandra. Ja, det är sannerligen fredag den 13:e.>