För 2 veckor sedan bokade jag in mig pÃ¥ ett pass som Helena rekommenderade. Fredrik Anderssons lunchpump pÃ¥ SATS Hötorget. Det brukar vara sjukt mycket kö till det passet – sÃ¥ ocksÃ¥ denna gÃ¥ng. Det var bara det att det inte var Fredrik Andersson som stod pÃ¥ scen. Fredrik Andersson har hoppat häck nere i SkÃ¥ne och det har ju jag faktiskt läst om här. Men att det skulle vara samma Fredrik kopplade inte jag.

Det stod en tjej pÃ¥ scenen istället. En pytteliten tjej som var grymt stark. Själv tog jag det lugnt med vikterna eftersom jag inte kört pump pÃ¥ Ã¥r och dagar. Och jag vet varför. AlltsÃ¥, jag har inget emot själva body pumpen i sig. Visst kan det vara kul att klämma in ett sÃ¥dant pass ibland, även om jag gillar ”riktig” styrketräning bättre. Men det som gör att jag inte kör pump särskilt ofta är att det känns som man tränar med ett gäng hetsiga hyenor. Mitt under passet sÃ¥ vet alla att nu har vi kört sista grejen pÃ¥ bräda, och dÃ¥ ska hälften av deltagarna lägga tillbaka brädan pÃ¥ en gÃ¥ng. Och innan magträningen vill mÃ¥nga lägga tillbaka vikterna. Jag stör mig pÃ¥ sÃ¥dant. Och eftersom det tydligen är mer regel än undantag och nÃ¥got som uppenbarligen hör till själva pumpproceduren sÃ¥ hÃ¥ller jag mig borta frÃ¥n pumpen. Jag vill träna sÃ¥dant jag blir glad av, inte sÃ¥dant jag störs av. Enough said.

Jag sitter på Sandys och käkar en kycklingsallad medan jag skriver detta. Om det nu intresserar er?

Efter att ha sett en trafikolycka in action pÃ¥ väg ut pÃ¥ E18 (inga skadade men en kvaddad bakdel och en annan bil i diket) och sedan sett 2 väldigt-jävligt-näraolyckor begav jag mig till SATS Tule. Det är oklart om det var gym eller lekstuga. Personalen kom och satte hänglÃ¥s pÃ¥ gruppträningssalen efter ett tag… Kan det vara sÃ¥ att gympatimmarna förläggs till gymmen? För det var en grupp tonÃ¥rskids där och jag tror inte de var där frivilligt. Att lÃ¥ta eleverna gÃ¥ och träna pÃ¥ gym istället för i skolan är rätt smart och skulle kanske fÃ¥tt mig att gilla skolgympan lite mer. Men lite gymvett – och framförallt instruktioner – behövs ändÃ¥!

Jag pysslade mest med min grej även om det var rätt trÃ¥ngt i Tules väldigt lilla friviktshörna. Det blev bi- och tricepsträning och 40 minuters mellanintensiv cykling pÃ¥ en faktiskt helt okej motionscykel. Jag ser fram emot att styra upp styrketräningen med PT igen. Förra veckans icketränande gjorde att jag tappade upp nästan allt det sug och ”momentum” som jag byggt upp under flera veckor. Nästa PT-tid är om 2 veckor dÃ¥ jag ska träffa min ”nya” PT.

Svart, svart, svart… skittrist!

Så kom den dagen när Sara äntligen fick återse gymmet. Det skedde på SATS Hötorget i arla morgonstund. Och även om det är roligt att vara tillbaka – så var träningen långt från optimal!

Jag var dumsnål och åkte nattbuss från Halmstad till Stockholm. Malmö Aviation hade billigare flygbiljetter men då skulle jag ta tåget till Göteborg, buss till flyget, flyga, buss från flyget och ja, ni fattar – visst låter det jobbigt! Nattbuss är smidigare, i teorin. I praktiken är det ett helvete: man sitter tätt, tätt ihop med väldigt skumma människor. Varför finns det inga lyxnattbussar? Med gott om utrymme och andra faciliteter! Jag tycker nämligen att nattresandet är tidseffektivt!

Jag angjorde Stockholm strax efter 6 imorse. För sent för att hinna vara med på Spark i bakens spinningpass, men för tidigt för att kunna komma in och få mig en frukost någonstans. Ögonen var trötta och kroppen sov fortfarande och jag tittade drömskt mot Scandichotellet vid Centralen. Åh vad härligt med en säng, tänkte jag och styrde benen mot SATS för att i alla fall få ligga på en matta en liten stund. Fast först väckte jag kroppen med lite styrketräning, även om att kalla det styrketräning är att ta i… jag skulle ju väcka kroppen efter lång tids frånvaro, inte döda den på en gång!

Sådär, nu är detta äntligen en träningsblogg igen!