Vårvintern alltså; den 5:e årstiden. Den som är så fantastisk uppe i norr. Som gör att man kan sitta ute och äta glass med snö runtomkring, men ändå inte frysa. Som gör att man kan dra på sig underställströjan och ta en tur på längdskidorna efter jobbet innan solen har gått ner. Den årstiden!

Det innebär inte att det gick särskilt lätt i spåret. Nej, inte den här gången heller. Jag kom inte många decimetrar per stavtag, och inte många nedförsbackar finns det på isen. Inga uppförsbackar heller.

Men glassen var god!

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur pÃ¥ skidorna i fina spÃ¥r. Jag träffade bara pÃ¥ tre andra skidÃ¥kare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspÃ¥r. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och sÃ¥g sÃ¥väl Tegefjälls skidomrÃ¥de och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blÃ¥ himlen sÃ¥ skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut sÃ¥här, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

SÃ¥ jag drog pÃ¥ mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!

Jag tog mig en vända i längdspåret över lunchen. Det kan ha varit de sämsta 5 km jag presterat någonsin. Ingenting satt där det skulle och jag fick till på köpet skavsår i händerna från stavarna. Men det var rätt så härligt att vara ute ändå, plusgrader till trots.

Jag använde nÃ¥gon slags klistersprayvalla jag hittade i förrÃ¥det och jag fÃ¥r skylla det längdtekniska haveriet pÃ¥ den. Man ska valla pÃ¥ riktigt. Och – jag kan ju valla pÃ¥ riktigt! Lathet straffar sig.

En liten bit av min frukost och jag