Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.
Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.
Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!
Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!
Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!
Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!
Jag tänkte först se ut såhär, men…
…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.
Så jag drog på mig längdstället istället…
och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!
Jag är ingen längdskidåkningsfantast (årets underdrift), men när det ser ut sådär så skulle till och med jag kunna tänka mig att staka lite grann 🙂
Jag är ingen längdskidåkningsfantast (årets underdrift), men när det ser ut sådär så skulle till och med jag kunna tänka mig att staka lite grann 🙂
Vilken härlig tur! Skönt att du äntligen kom iväg efter allt strul och fick njuta 🙂 om en vecka åker jag upp till idre, längtar som en tok när jag ser dina bilder 🙂
Vilken härlig tur! Skönt att du äntligen kom iväg efter allt strul och fick njuta 🙂 om en vecka åker jag upp till idre, längtar som en tok när jag ser dina bilder 🙂
Härlig omgivning, och härlig dag. Fast det där klistret lät inte så mysigt. Kanske balsam och kamm kan lösa det?
Härlig omgivning, och härlig dag. Fast det där klistret lät inte så mysigt. Kanske balsam och kamm kan lösa det?
Hade gärna importerat de där spåren hit. Här har det varit omtumlande väder, fram och tillbaka, upp och ner. Flygplan som försvinner. You know the story. Just nu skulle jag ge mycket för en stunds träning, men är snäll mot mig själv och inväntar tills hälsan återkommer. Skratta sig lycklig verkar vara ett bra koncept. Får googla på det 🙂
Hade gärna importerat de där spåren hit. Här har det varit omtumlande väder, fram och tillbaka, upp och ner. Flygplan som försvinner. You know the story. Just nu skulle jag ge mycket för en stunds träning, men är snäll mot mig själv och inväntar tills hälsan återkommer. Skratta sig lycklig verkar vara ett bra koncept. Får googla på det 🙂