Den här vintern verkar vara vintern då jag slår slag i saken på riktigt. Efter evigheter av velande köpte jag mig en cyclocross. Och efter ungefär lika mycket velande har jag idag köpt mig ett par skejtskidor. Jag var på Intersport här i Åre redan innan Lucia men eftersom det inte var skidföre då så sköt jag upp det. Nu har det typ snöat mer än en halvmeter att döma av möblerna på balkongen så nu var tiden inne.

Skidorna stod vallade och klara i butiken så jag hade lätt kunnat knäppa på mig dem utanför Intersport och skejtat hem. Nu blev det inte riktigt så, men nästan. Jag promenerade hem med skidorna på axeln, bytte om, och tog mig ut på isen. Det var inte riktigt optimalt skidföre, längdspåren på Åresjön är dragna för klassisk skidåkning och jag harvade runt i ett rätt så smalt skoterspår och övade lite på olika växlar. Mest lycklig var jag för att överhuvudtaget vara ute och känna på dem lite.

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut såhär, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

Så jag drog på mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!