I Åre har jag nära till de flesta fjällstigar där jag knappt behöver möta några människor men i Stockholm ligger de längre bort. När jag bodde ute i Saltsjöbaden hade jag väldigt nära till hela Nackareservatet och brukade springa via Erstavik – som man kan säga ligger på andra sidan Nackareservatet från Hellas där jag var häromdagen.

Om du vill göra en utflykt i löpskorna – eller på mountainbike – och är i Stockholm så blir mitt tips att åka till Erstavik i Saltsjöbaden och utgå därifrån. Det är väldigt springvänligt och du kan välja mellan olika distanser. Från Erstavik är det ungefär en mil till Hellas så det finns bra möjligheter till längre distanser också. Plus: på hemvägen kan du stanna till och bada vid Erstaviks strand. En väldigt drömmig tanke!

Jag var vid Erstavik igår men badade inte. Däremot verkade alla andra som också var där göra det. Årets svenska bad står fortfarande kvar på min bucket list! Vi får väl se hur länge det är så…

Ny vecka nya möjligheter, nya utmaningar och allt vad det är. För min del betyder ny vecka en ny packning. Om några dagar flyger jag och min kompis Annika till Kiruna för att avverka 11 mil på Kungsleden. Just nu lovar väderprognosen regn. 11 mil regn på utsidan men innanför huden tänker jag att det ska glittra av guld och att jag ska trampa på rosa moln.

Det är snart fyra månader sedan jag opererades och jag vill inte bli en sådan som tjatar om det i evinnerlighet men jag kommer säga det en gång till och det är första gången jag står på skidor senare i år. Efter det lägger jag en av mina bästa erfarenheter till historien – fullt medveten om allt det lärt mig.

För varje steg som blir jobbigt under löpningen på Kungsleden ska jag tänka på varje steg jag inte kunde ta i vintras. Varje steg som för mig framåt är ett steg av firande.

Vi kommer inte åka till Kiruna med någon vidare packning. Vi ska springa från Nikkaluokta till Abisko och allt vi har med oss ska vi ha på ryggen. Det blir med andra ord inte särskilt mycket. Men nu har jag köpt en powerbank som tillsammans med rena underkläder blir min viktigaste packning.

Fram tills avresan pågår livet som vanligt. Jag gör inget särskilt och äter inget särskilt. Jag tänker att det är precis det här som är skälet till varför jag tränar: för att kunna göra vad jag vill när jag vill och känna mig obegränsad.

Imorse var jag ute vid Hellasgården i Nacka för att träffa Åsa över en kaffe och träna lite. Hon simmade och sprang och jag hängde i min Redcord. Det var länge sedan jag var i Hellas men det är ett härligt ställe. Alla hänger runt i träningskläder och gör olika saker. Det är lite som Åre.

När klockan var strax före 23 igår bestämde jag mig för att det var dags för en löptur. Regnet som öst ner sedan eftermiddagen fortsatte att vräka ner men det var en del av tjusningen med att komma ut. Att springa genom sommarkvällarna i regn är något jag drömmer om på vintern och man blir aldrig mer än blöt.

Jag var i Öregrund hela dagen hos min kompis Ella. Vi tittade till de dagsgamla fölen på dagen och när vi var längst bort i hagen öppnade sig himlen första gången. Regndropparna slog hårt mot huden och övergick till hagel och snart var vi så blöta att det inte spelade någon roll. Resten av eftermiddagen tillbringade vi med att sträckkolla den sista säsongen av Skam innan jag tog mig ut på löppasset – och blev sommarregnsblöt igen.

Om en månad tar jag mig an 11 mil i fjällen och jag känner mig redo. Känslan i benen igår kväll var oslagbar. Livet just nu är oslagbart!