Jag vet när jag sitter i soffan hur träningsruset kommer att pirra i kroppen 30 minuter senare. Om jag väl tar mig ut. Jag kan bli avundsjuk på mig själv för den känslan; för den kan vara bland de mest välgörande i världen. Det är som att varje cell är rusig, som om varje liten mikroskopisk del av kroppen går från att halvslumra till att ha fest. Lite som en björk som går från aprilgrå till majgrön och blir levande och alldeles full av liv. Den känslan alltså. Den är oslagbar.

Igår kväll satte jag på mig mössan klockan 21. En novembersöndag är ingen ute klockan 21; det var bara jag och mina hörlurar som kapslade in världen i en mjuk och stadig rytm.

Asfalten gnistrade av förrädisk isbana för chanslösa sommarhjul men det gick fint att springa min backe. För varje intervall blev jag tröttare och gladare. Kanske den bästa kombinationen för mitt inre och för att dämpa söndagsvemodet.

Jag hade en plan med min träning och det var 15 minuter backintervaller, 10 minuter styrka och 5 minuter rörlighet. 30 minuter allt som allt – och en himla fin trippel som satte startskottet för kommande träningsvecka.

Känner du igen känslan som jag försöker beskriva här ovan? Vilka ord skulle du sätta på den?

Jag har ägnat mig åt att beskriva den där känslan några gånger – som här tillexempel:

> Om den kittlande känslan ovan mjölksyretröskeln

En del av mitt kök; vinflaskor trängs med kaffetermos, chiafrön med en receptsamling på tema choklad. En Nespressomaskin med en kaffebryggare och diskat och odiskat. Inte så perfekt men bevis på ett liv som levs. Bland sena nätter och sovmorgnar, tidiga kvällar och morgonpromenader. Att kunna blanda det mesta i livet oavsett om det handlar om rawfood och trerätters ute, eller deadlineshysteri en vecka och lugna vardagskvällar en annan.

Att fylla sitt liv med sådant som gör att man mår så bra som möjligt är ett recept som ser så olika ut beroende på vem vi är. Bästa blandningen består inte bara av raw foodbollar till mellanmål – lika lite som vinkvällar alla kvällar är vägen dit.

Jag mår bäst någonstans där mittemellan – med hemmakvällar med vänner och vin och lösgodis, med tidiga morgonpromenader som allra helst gärna får vara en timme eller två. Jag mår bäst bland rotfrukter med bea och en chokladboll på café och sedan ett backpass med stavar och ett gäng minutrar ovan mjölksyretröskeln. Med svettvarmt träningsbusigt hår under mössan för att nästa dag platta det följsamt och glansigt för en middag ute som gärna får bli sen.

Att leva för att må bäst är inte att leva för att göra perfekt.

Det här kan vara veckan med höstens första snö som jag får uppleva här i Åre. Det har snöat på fjället tidigare, och eventuellt har det singlat ner någon snöflinga i byn – men då var jag bortrest.

På några ställen var det hårt på myrarna när jag och Hazel tog en vända i Ullådalen tidigare idag, men jag vill ha några grader kallare – och att allt det blöta och gråa får bli vitt och vackert.

Jag planerar både veckans träning – och även mina promenader med Hazel. Varken hon eller jag tycker att det är kul att gå samma runda runt kvarteret varje dag.

Såhär tänker jag mig träningen den här veckan. Som vanligt kan det bli  annorlunda i verkligheten!

Måndag: styrketräning core och ben och ett kort löppass (låg intensitet)

Tisdag: något som är långt och länge, här får nog dagens träningsmål bli 20 000 steg fördelat på hela dagen

Onsdag: trappintervaller (hög intensitet) och rörlighet

Torsdag: cirkelträning (mellanhög intensitet)

Fredag: distanspass löpning

Lördag: ingen träning

Söndag: cirkelträning (hög intensitet) och rörlighet