Jag har inte tränat så mycket den senaste tiden. Senast jag sprang var den 1 januari och det är ju rätt länge sedan – så igår ändrade jag på det och stack ut när det snöade som mest och modden var som jäkligast.

Det var inte en särskilt bra runda. Jag kände mig trött från början och jag fick en känning i en muskel och jag höll på att halka några gånger och sådär.

Jag valde rundan om Riddarfjärden och när jag kom till Västerbron (som är i slutet av min runda) så hade jag gått ett tag på grund av allmän oflyt. Men vid brons fot så tänkte jag att det här är ett ypperligt tillfälle att bli trött. Och när jag blir trött blir jag lycklig mestadels tack vare kemiska reaktioner i kroppen. Så då gjorde jag en sista ansträngning och sprang uppför bron och sedan promenerade jag hem.

Ett dåligt pass gav ändå en bra känsla i kroppen. En sådan där skön känsla som liksom sparkar ut den negativa spiral som rastlöshet och negativa tankar har förmågan att skapa. Ett löppass är mitt bästa botemedel för när en dag i livet känns rätt så meningslös.

Jag är i Stockholm. Bland puls och trängsel och allt nytt och härligheter. Som vanligt blandar jag mina dagar här med skönt häng hemma i lägenheten och jobb på café som samsas med en frukost eller lunch med en vän. Idag hann jag med dubbla kaffe på Café Pascal och ingen kaffe alls men ändå lite tid på Kaffeverket.

Även om jag boostar mitt förråd med inspiration och fyller på min verktygslåda med smart input från mitt nätverk, så har jag en skugga med kvävd dysterhet som liksom följer efter mig. Inspirationen från ett möte försvinner snabbare än vanligt, och känslorna trängs inom snävare ramar. Vissa dagar är så, även om inget allvarligt har hänt och jag på riktigt inte är varken ledsen eller bekymrad över något. Dagens värsta är bara att jag inte sprudlar.

Som alltid när jag är i stan så har jag vissa måsten; saker jag längtar till när jag är här. Caféjobb är en av de sakerna – men också att träffa personer jag inte sett på länge, och det gör jag oftast ute på stan. Eftersom jag har en förmåga att alltid glömma bort vilka ställen jag är nyfiken på att prova, och därmed alltid bestämmer dejt på något tryggt och kanske lite tråkigt, så kommer här min lista till mig själv (och kanske till dig, om du vill) över ställen att prova.

Ställen jag vill prova för bra frukost i Stockholm:

Nytorget 6

Newt (gamla Vurma på Kungsholmen)

Pom & Flora

Urban Deli Sveavägen

(Klassiker jag gillar är Café Pascal, Kaffeverket och Mellqvist)

”Nya” restauranger i Stockholm som jag är nyfiken på:

Motherhood (som kör helt sockerfritt)

Le Rouge

Meatballs for the people (Bockholmengruppen står bakom denna restaurang – som med Nybrogatan 38 och Nytorget 6 och stället där vi åt julbord som också ska vara väldigt fint på sommaren)

Koloni Biblioteksgatan

Ljunggrens nya Råbaren (de har också frukost)

(Klassiker jag gillar är Griffins Steakhouse och Kommendören)

Om du har testat några av ställena som jag är nyfiken på – berätta hur det var! Eller om det finns fler ställen som måste upp på min lista…

Det är något magiskt med Johanna Andersson; med hennes sätt att vara, prata och guida oss på mattan. Trots att jag aldrig riktigt lyckats tämja yogan minns jag hennes klasser med värme. Därför var det extra härligt att få göra en intervju med henne till Metro Mode Hälsa.

När jag läser vad hon tycker om yoga så är det nästan så att jag blir sugen på att ta upp mitt yogaliv igen. Såhär säger Johanna:

För mig innebär det intelligens, närvaro, kontakt, smidighet, styrka. När jag yogar är det som att jag tar hand om min kropp och själ. Det är aldrig ett straff, en strävan efter något jag inte är eller har. Jag känner mig som ett lejon som slickar sin päls. Sen gillar jag att lägga in lite explosivitet så att pälsen rufsas till lite då och då; som thaiboxning, kettlebell, tyngdlyftning och ibland löpning.

Dessutom beskriver hon känslan av ”vältränad” på ett fantastiskt bra sätt; långt bortom kilon och vikter och tider:

När jag känner mig vältränad kan jag hoppa in på de flesta pass och känna att jag hänger med styrkemässigt och konditionsmässigt men kanske framförallt att jag har intelligensen i nerv och fascia att utföra rörelserna på det smartaste och effektivaste sättet efter min kropps förutsättningar.

Jag tycker att det är träffande att Johanna plockar in ordet intelligens i när hon pratar om träning. Har du tänkt på träning på det sättet förut?

> Här läser du hela intervjun med Johanna Andersson

Fler personer som jag intervjuat till Metro Mode Hälsa är till exempel Kalle Zackari Wahlström (som också säger sjukt bra saker).

Och om du undrar över min yogaresa så är yoga något som alltid legat i mitt bagage; just nu är det nerpackat längst ner i väskan men ett tag hade jag det väldigt lättillgängligt. Jag har varit på yogaresor och jag har gillat bikram (men aldrig ”vanlig” ashtanga) – till exempel. Såhär kunde det se ut då:

> Känslan efter Hot Mojo yoga på SATS

> En januari för några år sedan utmanade jag mig själv med att yoga 30 minuter varje dag

> …och ibland skrev jag inlägg med rubriken ”jävla yoga” också

Foto: Johanna Andersson