IgÃ¥r när jag var ute och sprang terräng längs Flottarleden mellan Runemo och Söräng i Hälsingland och snöflingorna singlade ner och älven forsade och det var grÃ¥väder men ändÃ¥ sÃ¥där himla härligt, ja dÃ¥ tänkte jag att detta vore kul att visa i rörligt format pÃ¥ bloggen – och inte bara pÃ¥ snapchat. Bilder är en sak, men rörligt är ju faktiskt nÃ¥got annat ändÃ¥.

När en tanke landar som jag verkligen vill göra, ja då gör jag det också. Så utan att ha en storyboard så knäppte jag av några filmer med min mobil eftersom det var det enda jag hade med mig. Resultatet kan du se nedan; en liten film från när jag och Hazel sprang Flottarleden.

Om du läst min blogg ett tag så är det här en välkänd led för dig. Det är en av mina finaste stigar faktiskt! Klicka in på länkarna nedan för att se Flottarleden alla årstider:

> Flottarleden på sommaren (även om det är tidigt)

> Flottarleden på hösten

> Flottarleden på vintern (en ovanlig vinter!)

Mina VLOGS kommer vara en form av enklare kortfilmer. Ibland kommer de att vara mer i dagboksformat – och ibland kommer det vara mer sÃ¥här:

Vad tycker du om rörligt material? Är det nÃ¥got du vill se mer av här inne? Och vad skulle du helst vilja följa med pÃ¥? Saker jag gör – eller med sÃ¥dant jag säger?

Om du vill följa mig direkt på YouTube så klicka här. Jag heter sararonne på nästan sociala medier om du vill leta upp mig någon annanstans!

I fredags fick jag 6-7 km i skogen i löparskorna. Skaren var hÃ¥rd och barmarken var mjuk. Bland träden nÃ¥dde ingen blÃ¥st. Det var inte kallt – bara skönt. Det var Ã¥rets första löppass utan vintertights.

När jag kom hem gjorde jag tvÃ¥ övningar enligt principen ”träning mÃ¥ste inte vara sÃ¥ svÃ¥rt”.

Först gjorde jag plankan med klapp pÃ¥ axeln. För att vara övernoga med att jag gjorde den riktigt korrekt utan att fuska (och liksom dippa med ena höften) sÃ¥ avlastade jag själva plankpositionen genom att ha händerna pÃ¥ nÃ¥gra trappsteg en bit över marken. Med kontrollerad rörelse – för att riktigt känna efter att övningen utfördes korrekt med en stilla bÃ¥l som inte tappade i position – sÃ¥ lade jag ena handen pÃ¥ motsatt axel, och bytte sedan hand och gjorde ett antal axelklappar.

Sedan tog jag mig från sittande på marken till stående utan att använda händerna. Det gjorde jag tio gånger för att vara exakt.

Efter det gick jag in och drack kaffe.

Mina skor är ett par Inov-8 X-talon som jag haft i typ 6-7 Ã¥r! Jag springer inte jättemycket med dem längre och skulle aldrig springa asfalt med sÃ¥ gamla skor. Men pÃ¥ snö och pÃ¥ mjuk stig tycker jag inte att det gör sÃ¥ mycket; där gillar jag att tunna och utslitna skor ger mig ännu mer markkontakt. PÃ¥ fötterna har jag ocksÃ¥ ett par höga ullstrumpor – eftersom jag visste att de skulle vara blött.

Med våren kommer cykellängtan. När vintern var som mörkast och kallast skrev jag upp några cykelrundor i Sverige som jag vill uppleva och idag vill jag dela dem med dig. Cykelpeppen är total!

Detta är det tredje inlägg i serien med cykelpapp som jag skriver tillsammans med Elna och Helena. Här är de tidigare inläggen:

> 5 saker jag inte visste om cykling innan jag började cykla

> Mina starkaste sommarminnen på cykel

I sommar vill jag cykla mycket bÃ¥de pÃ¥ min landsvägscykel (min ”racer”) och pÃ¥ min cyclocross (som ju ser ut som en landsvägscykel). Här kan du läsa mer om skillnaden mellan en racer och en cyclocross! Mitt favoritställe att cykla pÃ¥ är i Hälsingland; här finns mÃ¥nga vägar och typ ingen trafik. Trots att man inte kan tro det sÃ¥ är det rätt sÃ¥ kuperat och jag tänker att det bygger starka cykelben rent specifikt och starka ben i allmänhet. Och starka ben vill man ju ha!

Trots att jag helst cyklar i Hälsingland så finns faktiskt ingen av mina topp tre rundor jag längtar till just här. Nej, istället står dessa vägar på min absoluta bucket list i sommar:

> Jag vill cykla vägen till StorulvÃ¥n. Det är en fin och böljande asfalterad väg som gÃ¥r pÃ¥ fjället bredvid Snasahögarna, Getryggen och andra kända fjäll. Här gÃ¥r renar hela Ã¥ret och under vÃ¥rmÃ¥naderna pÃ¥gÃ¥r kalvning – dÃ¥ är denna vägen stängd (med all rätt).

FrÃ¥n Enafors är det 16 km till StorulvÃ¥ns fjällstation – pÃ¥ vägen tillbaka till Enafors tycker jag att man ska ta en avstickare till Handöls kapell och Handölsforsen och hängbron som gÃ¥r över forsen. Här pÃ¥ fjället dog tusentals man i den svenska armén för snart 300 Ã¥r sedan. SÃ¥ förutom fin cykling kan du uppleva en bit svensk historia även om Karolinernas öde är lite dyster.

Givetvis kan man även cykla biten från Åre till Enafors. Då cyklar man E14 och personligen skulle jag avråda för att cykla här; vägen är smal och trafiken hård och inte så himla bjussig tyvärr.

> Jag vill cykla över Flatruet. Det här är Sveriges högst belägna väg och själva Flatruet är ett fjäll som man kan säga ligger mellan Funäsdalen och Ljungdalen, med Mittådalen i mitten. Här övergår asfalten rätt så snart till grusväg så det är inget för min racer utan passar bättre för min cx. Högsta punkten på Flatruet ligger 975 meter över havet.

När jag cyklat klart borde jag passa på att springa lite fjällstig; efter att ha blivit trött i benen på cykeln passar nog en enklare runda likt denna.

> Jag vill cykla SmÃ¥lands Toscana; bland äppelträden i det som passande nog kallas för Äppledalen. Det är Elna som inspirerat mig till den här rundan, som är komplett med gÃ¥rdsrosteri för kaffeentusiaster, och allt. Det här stället har stÃ¥tt pÃ¥ min bucket list alldeles för länge – i sommar är det väl dags att jag tar tag i saken och faktiskt cyklar här!

Jag tycker att du ska klicka in och läsa bÃ¥de Helenas och Elnas cykelrundor som de längtar till – sÃ¥ fÃ¥r du fler tips pÃ¥ härliga rundor!