Jag kom inte upp till simningen imorse. Jag måste ha 8 timmars sömn per natt numer och det funkar inte att gå upp 6 när jag lägger mig närmare 1… men ingen fara på taket tänkte jag, jag kan simma ikväll.

Efter att ha letat efter cykelnyckeln ett tag hittade jag den slutligen. Eller, jag hittade en nyckel jag inte visste vad den gick till – och den gick tydligen till cykeln.

Jag skulle precis hoppa på den och iväg till Simstadion när jag upptäcker att bakre däcket är tomt på luft. Då gick luften ur mig också. Och Grabbens racer av märket Giant från 90-talet, för den hade inte heller någon vidare luft i bakdäcket.

Sista räddningen var sommarbilen Charlie men den är på landet och kopplar fyrverkerier inför kändisbröllop, så jag hade ingen tur där heller. Istället kommer en granne in till cykelrummet och säger att det måste ha varit varmt ute på cykelturen – jag såg lika svettig ut som jag kände mig…

Vi äger ingen cykelpump. Men det ska nog finnas en pump för allmänt bruk ute i Halmstad någonstans. Men just nu orkar jag inte riktigt…

Idag har jag kört spinning för första gången på evigheter. Jag körde visserligen en klass för Jessica för några veckor sedan men klassen innan den minns jag inte. Jag som brukade vara en riktig spinningräv! Vet ni vad som blev uppenbart för mig under dagens klass? Att man blir bra på det man tränar!

Det var en tung spinningklass jag tog mig igenom. Mest förvånad var jag över att det var så jobbigt att stå och cykla. Jag känner mig vanligtvis som kung på det. Men nu kände jag mig både trött och svag. Jag har inga spinningben längre. Visst, det ska tilläggas att det var rätt långa ståblock: 3 minuter tidigt in på klassen och 6 minuter på slutet. Men det där brukade jag ta med en klackspark förut. Hur svårt kan det va, liksom. Svårt, är svaret, när man inte regelbundet tränar spinning!

Innan spinningen körde jag EasyLine. Söndagsgruppen består av pensionärer med söta svettband och ”vanliga unga gruppträningsmänniskor”. Jag kan bli lite störd av stojet och flamset som pensionärerna bidrar med men de brukar tystna när vi väl sätter igång. Och då är det verkligen var man för sig. Det spelar ingen roll att det är en 60-årig tant på stationen före mig. Instruktören lyckas med att peppa alla och struntar i om den han skriker på är 25 eller 65 år. Fullt ös ska det vara, givetvis på varje enskild individs nivå, men vill man såsa kan man gå någon annanstans.

Nu ska jag inte träna någonting alls innan morgondagens löparfest. Kvällen ska tillbringas i soffan. Har fått för mig att det ska gå en dokumentär ikväll om konsumtion men hittar den inte i TV-tablån. Om det är någon som vet vilken dokumentär det är jag syftar på (läste om den i gårdagens SvD) så får ni gärna tipsa!

Söndagar kan vara den bästa dagen på gymmet – då körs ett tufft pass Easy line följt av ett tufft pass spinning. Vill man kan man lägga på lite egen träning. Det gjorde jag. Målet för dagen var att ta ut mig till max och att göra slut på benen. I mina ben skvalpar det nu av gammal mjölksyra och Tomassi Valpolicella.

Det var rätt så tomt i gymmet men i Easy linesalen var det hur mycket folk som helst. Kul att folk väljer att träna trots julpaniken. Som vanligt var det en salig skara människor som körde lätt och tufft – utifrån sina egna mål och förutsättningar. Jag körde mina benböj i källaren och i benpressen tränade jag ett ben i taget. På brädorna mellan stationerna hade jag lite dålig fantasi och blandade upp-och-ner-spring med jämfotabrott på bräda och en slags hopp där man hoppar upp med en fot i taget. Typ. Vad mer kan man göra? Det finns massor – som jag tyvärr inte kommer på.

Spinningen efteråt var också fullsatt. Sjukt kul! Det bästa var nog de remixade jullåtarna som var alldeles lagom många (typ 3). Det var hårt och tufft och precis som jag ville ha det. Ute i gymmet sprang Grabben sitt långpass på löpband och när spinningen var klar var det bara att ladda om med en Gainomax med blåbärssmak och sedan sätta igång med att döda benen.

Jag började med 50 reps i benpressen och blandade mellan att ha fötterna högt och smalt med lågt och brett, så att det ska ta i både rumpa och lår. Sedan körde jag statiska utfall med framfoten på balansbräda. Jag växlade mellan ”hela utfall” och utfall i källaren som jag tycker bränner sjukt mycket. Fast när jag hade vänsterbenet fram så kändes övningen mest som en stretch, jag är superstel i höger höftböjare. Hur har det kunnat bli så snett? Jag avslutade med bencurls, benkicks och sedan 50 reps i benpressen igen.

Efter träningen gick jag och Grabben till Pio – vår favoritrestaurang. Ja, tillsammans med Twins i Åre förstås (som kanske är sålt nu?). För min del blev det halstrade pilgrimsmusslor med palsternackspuré, rostad blomkål, brysselkål och pancetta följt av rosastekt vildandbröst serverat med rosenkål i apelsingrädde, mandelpotatis- och jordärtkocksstomp samt rosmarinssås. Och ja, det blev efterätt också: citrusterrine med mörk chokladmousse och glöggskum. Och så den där flaskan Valpolicella som jag rekommenderar skarpt! Lätt och fruktigt utan att bli blaskigt. Som en lätt och snabb löpare ungefär, som liksom svävar fram. Den där middagen borde fungera utmärkt som återhämtning inför en ny träningsvecka. Och lite jul.