Dagen förflöt på rätt så bra. Jag jobbade med mitt projekt som jag ska presentera för en kund imorgon och jag tyckte det gick framåt. Sedan gick jag från datorn en stund och när jag kom tillbaka hade den stängt av sig själv. Som tur är verkar ju det mesta återställas när datorn råkar stänga av sig själv – men inte powerpointen som jag jobbade med. Och inte hade jag sparat den på ett tag heller. Gah!

Det hjälper inte att svära och skrika i sådana situationer, även om jag skulle vilja. Stresspåslaget var ett faktum men det var bara att sätta sig ner (i en bekväm fåtölj) och göra om det. Det mesta fanns ju i mitt huvud även om vissa formuleringar inte blev lika bländande bra nu som då utan mer stressat krystade. Jag får ta mig en andra titt imorgon. Nät klockan slog 17 stängde jag ner dator(h*etet) och gick till gymmet!

På gymmet cyklade jag intervaller till Laila Bagges sommarpratande från förra året. 5 minuter uppvärmning, sedan 1 minutersintervaller med 1 minuts vila i 30 minuter. På TV-skärmarna framför mig hade jag kära gamla Brandon och Brenda från tonårens Beverly Hills. Those were the days…

Jag avslutade med minicirkel: 20 benböj mot boll (och vägg) + 20 situps på boll + 20 sekunder planka på boll + 12 armhävningar. Gånger 2. Resterande 12 minuter spenderade jag i benpressen. Körde omväxlande långa benpressar med benpressar i källaren. Höll inte koll på set och reps utan körde bara på.

Efter en snabbdusch träffade jag Grabben & Co på Zigges Garage. Medan solen fortfarande strålade ner på oss skålade vi i Cava och åt tapas och sedan bytte vi till läskande drinkar. Mina var läskande i alla fall, drack en med äpple och kanelsmak medan en annan i sällskapet valde en drink med rätt mycket chilli…

Imorse fick jag min tredje stötvågsbehandling. Det gjorde inte så ont idag. Det som gör ont är när området precis vid benet (alltså skelettbenet) behandlas. Då gör det grymt ont. På hälsenan gör det inte så ont. Där gör det bara ont när man nyper. Vilket betyder att jag behöver fler behandlingar i och för sig. Nästa gång blir redan på tisdag!

En behandling går rätt snabbt. Först nyps det lite i hälsenan för att kolla läget. För en vecka sedan kunde man känna att min högra hälsena var tjockare än min vänstra – men idag känns inte den skillnaden. Sedan läggs det på någon typ av gele på området som ska stötvågsbehandlas och så kör man igång. Insida av hälsena, direkt på hälsena, och utsidan av hälsena. Det tar kanske 5 minuter totalt sett. Sedan är det smärtsamma över och det är alltid lika skönt.

Efteråt sätts en vakuumkopp på området för att främja tillförsel av blod. Bra blodcirkulation i ett skadat område verkat vara konstant bra. Idag drogs vakuumkoppen lite fram och tillbaka för att aktivera blodgenomströmningen.

Efter det kör vi lite laser. En våt tygbit läggs på området och så får jag ligga där med någon slags cirkulerande laserlampa i ett gäng minutrar. Totalt smärtfritt. Avslutningsvis masseras lite liniment in på området och så får jag gå hem. Efter typ 30 minuter.

Efter behandlingen jobbade jag i några timmar innan jag gick till gymmet för att cykla en timma och lyssna till Anna Carrfors Bråkenheim som sommarpratat. En cool framgångsrik tjej som faktiskt är helt vanlig. Med samma nojjor och rädslor som vi andra. Det där är lätt att glömma bort ibland. Man tror att ”de stora” är så mycket mer. Det är de inte. Men de kanske vågar mer – och någonstans i botten av vem de är så kanske de tror mer på sig själva?

Idag har jag frångått min träningsplan vad gäller det mesta. Det blev ingen morgonsimning. Jag skönhetssov istället. Långa sommarkvällar och tidig morgonträning innan jobbet är ingen bra kombination. Jag grämer mig inte nämnvärt eftersom jag tycker att jag får till bra träning i alla fall. Det finns mer i mitt liv än att simma 40 minuter på morgonen.

Eftersom mitt gym tar siesta mellan 12 och 16 blev det ingen lunchträning heller. Men strax efter 16 var jag där. Körde 30 minuter på motionscykel och ett gäng intervaller. 30 sekunder spurt och 30 sekunder vila. Vilotiden går snabbt – särskilt som man ska hinna trycka ner leveln från maximum till minimum och sedan upp till maximun under den tiden. Det borde finnas någon ”memory”-knapp så att man med ett knapptryck kan återvända till den senaste leveln.

Jag måste återigen hylla mina Saucony Type A3. Så sköna! Och inte ett dugg ont på hälsenan gör de heller. Jag tycker att de är perfekta gymskor även om man inte löptränar. Vet dock inte hur bra de håller för hopp och studs om man är känslig för sådant. Men skorna är ju tänkta för att hålla för studs eftersom man ska springa i dem… (?).

Efter cyklingen testade jag mitt första pilatespass på Form Friskvård. Jag har sedan tidigare kört några enstaka pilatespass på SATS men det jag körde idag var en helt annan grej. Vi använde skumrulle och elastiska band och körde inte femtielva tusen repetitioner av allt. Istället körde vi många övningar varav många kändes ordentligt i magen. Men det finns ju grejer att förbättra, minst sagt. Att ligga på den där skumrullen och balansera på ett ben är riktigt svårt, till exempel.

Tyvärr gjorde jag mig lite illa i ryggen redan i första övningen. Vi stod rakt upp och ner och skulle liksom trycka ut bäckenet åt sidan (tänk dig en sidostretch fast du trycker ut bäckenet åt sidan istället för att fokusera på att stretcha sidan). Jag tryckte på lite för bra och fick diffust ont. Jag som har ryggfobi eftersom så många i min närhet har problem med sina ryggar. Såhär några timmar efteråt känner jag ingenting i ryggan så jag hoppas alla diskar är på plats i alla fall.

Tröja: Columbia Sportswear. Tights: Nike.

(Jag har en riktigt schysst smalspegel hemma!  Om jag såg ut i verkligheten som jag gör på den här bilden skulle jag vara rätt nöjd med mig själv. Fast jag vill nog ha lite mer definierade muskler…)