Jag är en person som ofta är nöjd men som aldrig nöjer mig. Som med min skidåkning, som jag för övrigt ska ta rejäl revansch på efter några miserabla år och med ett totalhaveri förra året som egentligen utlöste hela min ryggrej och som ändå blev världens bästa vurpa till slut. The comeback is always stronger than the setback och så vidare.

Men viktigast är ändå att jag är nöjd med den jag är – men samtidigt aldrig nöjer mig men den jag är.

Min analys av mitt egna beteende är alltid pågående. Hur jag tänker kring saker och hur jag hanterar situationer. Jag är väldigt medveten om mina styrkor och mina svagheter och jag tänker att om jag vågar vara det så kommer jag alltid kunna bli bättre. Vågar jag inte erkänna fel och brister utan bara bygga på mina styrkor kommer inte så mycket att hända. Det är i våra svagheter som den största utvecklingspotentialen finns. Precis som när man börjar träna; resultaten visar sig snabbt i början och det är tacksamt. Men försök pressa en formtoppad kropp lite till och det leder knappt till någonting ens på marginalen.

Jag har haft ett ledord för det här året och det är att vara modig. Min efter jobbet-runda med min vän och kollega Therése bjöd på fler insikter och bra livstips som jag tar med mig.

Drivkraften bakom allt det här och min strävan efter att alltid bli bättre oavsett vad jag gör handlar egentligen om en sak. Att alltid ha makten och äga mitt liv. Be the boss helt enkelt. Först då kan man fatta beslut som går att leva efter och som är på riktigt självvalda.

Förresten så är augusti helt rätt tid för att jaga regnbågar i Åre. De dyker upp precis hela tiden. Som på väg hem från min power hour vid Fröå gruva.

Mina vänner. Dagarna går men timmarna springer. Jag har skrattat tills magen gått sönder och fått kärlek av vänner så att själen är överfylld. Jag mår så väldigt bra och ska strax berätta vad jag fyllt mina dagar med men tills dess får du den här bilden. En gyllene magisk timma från igår. Och jag har många av dem. Magiska timmar i solsken och regn, dag som natt. Det är fint alltså. Livet.

Juli kom och gick och har känts som världens längsta månad ungefär. Så lång att jag knappt minns vad jag gjort. Men jag har varit ute mycket. Jag har fått mycket eld och vackra kvällar. Och jag har sprungit mycket och cyklat mycket. Ungefär allt det som jag älskar med sommaren.

Den 1 juli hängde jag vid Fröå tjärn med SUP-bräda, eld, mat och sällskap. Och i mitten av juli sov jag i sovsäck under bar himmel på en fjälltopp i Bydalen. Också med eld, mat och sällskap. Och världens vackraste sol. Men jag gillar ju kontraster också, så min midnattslöpning på Åreskutan i 6 grader, dimma och regn kommer högt på mina fjällupplevelser i sommar (som för övrigt är långt ifrån slut).

Sol, regn och sena kvällar har också dominerat min cykling. Det är något med natten ändå. Ensamheten där ute – och lugnet. Som om världen är bara min. Precis samma känsla som när det blåser, regnar och stormar för då är det inte heller någon annan som är ute. Sådant ger mig lyckopirr i hela kroppen.

Jag har varit i Stockholm också. Druckit bubbel på takbarer och skrattat ikapp med vänner. Jag har levt livets liv helt enkelt.

Dessutom har jag hunnit med att synas i två tidningar; dels med min krönika i SportHälsa som följer med DN och så en intervju om tankar kring kroppen i tidningen Hälsa.

Idag är det augusti och jag har börjat med Stockholmsenlig hajpad frukost på Pom & Flora. Matchalatten med havremjölk var godast. Idag för prick ett år sedan började jag mitt nya jobb i Åre; att göra om ett hotell till fjällens – ja faktiskt kanske hela Sveriges – träningshotell. Det jobbet fortsätter hela tiden. Augusti kommer också att innehålla mer fjäll, mer leriga skor, mer regn, mer eld och förhoppningsvis mer bubbel.

Kommande helg springer jag terräng i norr. Helgen efter det är jag med på Kvinnliga Äventyrares helg i Åre som jag är supertaggad inför. Resten av augusti ska jag njuta skiten ur livet. I träningskläder. I finkläder. Med vatten från fjällbäckar. Med vinglas i en bar. Jag vill ha mycket av allt!