Träningsglädje

Min bakgård är oändlig och vi skrattade igår när vi valde skogsstig och tyckte att det var härligt annorlunda trots att vi har hela Jämtlands fjällvärld att klättra upp på. Men ibland vill man ha en skogsstig och då åker man mot Vallbo (samma väg som mot Vålådalen) och tar en runda på Bäverkroken. Vi parkerade strax efter Fångåmon och fick den bästa delen stig som går längs med Fångån.

Vi körde helkväll med både after work och middag och under tiden hann hösten göra entré. På vägen tillbaka var skogen både guldig, rostig och röd och det var snudd på knasigt hur snabbt det gick från sommar till höst på bara någon timme.

Igår morse var det dessutom runt 4 grader när jag tog en morgontur upp till #sarasfrukosttopp. Mina mössor ligger i hallen och har redan börjat användas och det går knappt att tänka att jag kör underställ och en sprakande eld i kaminen medan det fortfarande är badväder och sensommarvärme längre söderut i exakt samma land.

Jag har inte lagat mat på länge. Med det inte sagt att jag inte ätit god mat men min egen matlagningsinspiration har stått på paus ett tag. Jag vet inte riktigt varför men det bara blev så. Helt plötsligt pockade livet på min uppmärksamhet och det livet fanns helt enkelt inte i köket. Men – OM – jag skulle lagat mat så skulle det nog ha blivit något av detta:

Green goddess zucchini pasta with fried halloumi

Dukkah roasted cauliflower salad with creamy avocado dressing

Kale detox salad with pesto (minus ordet detox som jag inte riktigt gillar)

Förutom ovan så har jag blivit hooked på chili. Vill gärna äta allting jättestarkt. Det är som att det inte finns någon hejd på hettan jag klarar av.

När jag går igenom några av matbilderna på min telefon konstaterar jag att mina matvanor varit minst sagt blandade. Ungefär såhär har det sett ut sedan 1 augusti:

Frukost på Pom & Flora. Matchalatten var bäst och det dricker jag gärna igen.

Lördagsfika på STF Storulvån. Tror inte jag fikat sötsaker sedan april men här gick jag tydligen all in. Sockerchock!

Den senaste tidens mest otippade. Köttbullar på konserv! En livlina längs vår löptur på Kungsleden.

Restaurang Grow på Holiday Club i Åre. Här äter jag de flesta luncherna när jag är på byn.

Pizzakväll hos mig med ett gäng episka människor. Jag bidrog mest till att hälla upp rödvin. Den vita pizzan med ren och ruccola var gudomlig!

Jag är en person som ofta är nöjd men som aldrig nöjer mig. Som med min skidåkning, som jag för övrigt ska ta rejäl revansch på efter några miserabla år och med ett totalhaveri förra året som egentligen utlöste hela min ryggrej och som ändå blev världens bästa vurpa till slut. The comeback is always stronger than the setback och så vidare.

Men viktigast är ändå att jag är nöjd med den jag är – men samtidigt aldrig nöjer mig men den jag är.

Min analys av mitt egna beteende är alltid pågående. Hur jag tänker kring saker och hur jag hanterar situationer. Jag är väldigt medveten om mina styrkor och mina svagheter och jag tänker att om jag vågar vara det så kommer jag alltid kunna bli bättre. Vågar jag inte erkänna fel och brister utan bara bygga på mina styrkor kommer inte så mycket att hända. Det är i våra svagheter som den största utvecklingspotentialen finns. Precis som när man börjar träna; resultaten visar sig snabbt i början och det är tacksamt. Men försök pressa en formtoppad kropp lite till och det leder knappt till någonting ens på marginalen.

Jag har haft ett ledord för det här året och det är att vara modig. Min efter jobbet-runda med min vän och kollega Therése bjöd på fler insikter och bra livstips som jag tar med mig.

Drivkraften bakom allt det här och min strävan efter att alltid bli bättre oavsett vad jag gör handlar egentligen om en sak. Att alltid ha makten och äga mitt liv. Be the boss helt enkelt. Först då kan man fatta beslut som går att leva efter och som är på riktigt självvalda.

Förresten så är augusti helt rätt tid för att jaga regnbågar i Åre. De dyker upp precis hela tiden. Som på väg hem från min power hour vid Fröå gruva.