Träningsglädje

Ny vecka nya möjligheter, nya utmaningar och allt vad det är. För min del betyder ny vecka en ny packning. Om några dagar flyger jag och min kompis Annika till Kiruna för att avverka 11 mil på Kungsleden. Just nu lovar väderprognosen regn. 11 mil regn på utsidan men innanför huden tänker jag att det ska glittra av guld och att jag ska trampa på rosa moln.

Det är snart fyra månader sedan jag opererades och jag vill inte bli en sådan som tjatar om det i evinnerlighet men jag kommer säga det en gång till och det är första gången jag står på skidor senare i år. Efter det lägger jag en av mina bästa erfarenheter till historien – fullt medveten om allt det lärt mig.

För varje steg som blir jobbigt under löpningen på Kungsleden ska jag tänka på varje steg jag inte kunde ta i vintras. Varje steg som för mig framåt är ett steg av firande.

Vi kommer inte åka till Kiruna med någon vidare packning. Vi ska springa från Nikkaluokta till Abisko och allt vi har med oss ska vi ha på ryggen. Det blir med andra ord inte särskilt mycket. Men nu har jag köpt en powerbank som tillsammans med rena underkläder blir min viktigaste packning.

Fram tills avresan pågår livet som vanligt. Jag gör inget särskilt och äter inget särskilt. Jag tänker att det är precis det här som är skälet till varför jag tränar: för att kunna göra vad jag vill när jag vill och känna mig obegränsad.

Imorse var jag ute vid Hellasgården i Nacka för att träffa Åsa över en kaffe och träna lite. Hon simmade och sprang och jag hängde i min Redcord. Det var länge sedan jag var i Hellas men det är ett härligt ställe. Alla hänger runt i träningskläder och gör olika saker. Det är lite som Åre.

Jag har tillbringat några dagar på resande fot på västkusten i jakt på vind. Den kom till slut. Och förde med sig salta stänk in i själen. Det är något särskilt när havet lever upp. Gärna med en dramatisk himmel på min favoritstrand Lynga i Halmstad. Eller fuktigt bråkiga vågor i Varberg. Jag hann med båda – och dessutom en tur till Båstad och Göteborg. Dagarna innehöll sol och regn, hotellfrukostar och en tältnatt, restaurangbesök och sprakande eld. Och en introduktion till kitesurfing.

Sedan min operation i april har jag inte velat ha så mycket verklighet i mitt liv. Jag menar det inte bokstavligt; för jag lever ju ett rätt så full on life med jobb, deadlines, prestationer och allt det där andra som verkligen innebär fast lane i verkligheten. Men jag har inte velat släppa in vare sig krångel eller dålig energi. Kanske låter det som en filterbubbla men det är som att jag ser och hör vad som händer där ute; och sedan väljer jag vad jag vill processa i mitt medvetande.

På ett sätt har jag också blivit ännu mer medveten om att jag verkligen vill leva på mitt sätt och utifrån mina preferenser. Sommardagarna avlöser varandra och utåt sett kanske det ser ut som att jag är på en evighetslång semester men faktum är att jag jobbar lite varje dag. Det syns bara inte här eller i mina andra kanaler.

Jag har nog aldrig haft riktig sammanhängande semester i mitt liv och jag saknar det inte heller. Den här sommaren valde jag att ta ett gäng semesterdagar som jag strösslar med här och var och sprider ut så som jag tycker passar. Det innebär i praktiken någon eller några timmars jobb varje dag – oftast på morgnarna. Jag tycker om att ha det så. Och jag vill ju helst att hela året ska vara ungefär såhär.

Imorse gick jag upp vid 8 och tog med mig en kaffe till mitt kontor. Idag placerade jag det utomhus. Det hade gödslas på någon åker i närheten men vinden vände tacksamt åt andra hållet. Jag jobbade ikapp lite och vid lunch körde vi säljmöte över telefon. Det ger mig som alltid en to do som räcker och blir över men det känns fint att få åstadkomma saker under sommaren. Mitt jobb tar inte paus även om många på jobbet gör det.

Efteråt tog jag med mig Hazel ut och sprang och i köket pågick det bakfrenzie inför ett kalas imorgon. Jag bidrog med mitt bästa recept på glutenfria brownies. Imorgon ska vi fira!