Träningsglädje

1

Vissa låtar. Alltså jag har nog aldrig lyssnat på så mycket musik som den här våren och sommaren. Ibland kan jag lyssna på en enda låt på repeat cirka hur många gånger som helst. Som Rihanna/Love on the brain, Thomas Daniel/Symphony (acoustic) och Säkert/Inte jag heller. Överlag tycker jag att Säkerts album ”Däggdjur” är himla fint att kvällsspringa till när det sommarregnar.

2

Drömmigheter. Man ska inte ta livet så seriöst ändå. Jag har alltid haft med mig den tanken men nu är det som att jag växlat upp ännu mer. Det här livet är inget genrep. Jag menar det på alla sätt och vis; träffa personer du tycker verkar spännande och åk till platser som lockar. Gör det bara!

Bilden nedan är från en nattkörning med husbil i början av juni. Dimslöjorna seglade över världen och vi stannade och hade inte bråttom alls. Katta har tagit och redigerat bilden som är magisk.

3

Insikter. Alla älskar att kolla serier men jag gör faktiskt inte det, till exempel. Att komma underfund med saker är rätt skönt. Man behöver inte göra som alla andra. Alla älskar glass men du kanske inte gör det. Eller alla älskar att springa men du kanske tycker det är skittrist. Sluta genast upp med det och gör annat istället!

4

Svettdroppar i pannan. Livets liv.

5

Skratt med vänner. Jag älskar att träna på egen hand hemma i Hälsingland. Njuta skogsvägar för full maskin med bara mig själv som sällskap. Men jag vill ha mer i livet. Jag vill ha gapflabbande kompisar som inte kan hejda sig. Bubblor i glasen och skämt som är uppåt väggarna.

6

Vita sneakers. Och snart är de inte vita längre men det är fint så länge det varar. Det är värt med vita sneakers bara därför.

7

Tanken på höst. Förlåt mig alla men så är det.

Vad gör dig glad just nu?

För nästan en vecka sedan var jag och Vandringsbloggen på besök i det bloggdrömmigaste huset ever på Upplandsslätten. Vi gjorde ett heldagsbesök hemma hos Maria som fram till igår skrev bloggen Made by Mary, men som alldeles nyss blivit All things green. Maria är queen på allt som har med mat och foto att göra, och att komma hem till henne var att öppna dörren till en kuliss – fast ändå en riktig värld med verklig mat som man kunde äta.

Vi hade knappt kommit över tröskeln förrän Maria frågade om vi ville börja med lunch eller fika. Jag och Angeliqa tittade på varandra och svarade enstämmigt fika eftersom vi visste att något med choklad var det som väntade. Denna kladdiga brownie med frosting var som att komma till chokladhimlen och lite till. Brownien innehåller otippat zucchini och det var ju som att äta sallad konstaterade Angeliqa förnöjsamt.

Apropå Vandringsbloggen; missa inte Kvinnliga Äventyrares helg i Åre i augusti som Angeliqa anordnar!

Sedan dog jag lite till när Maria bjöd på rabarberlemonad. Och det var därför jag var tvungen att göra två omgångar lemonad i helgen! När smakade lemonaden första gången var Maria i ett annat rum men kom tillbaka till köket eftersom hon hörde märkliga ljud. Det var bara jag som konstaterade att där i flaskan hade hon gjort livets elixir och jag kunde inte låta bli att uttrycka det med diverse olika läten.

Alltså det var på riktigt det godaste jag någonsin druckit och just då i den stunden var det så andaktsfullt så jag blev snudd på tårögd. Av rabarberlemonad! Här är receptet!

Resten av dagen tillbringade vi med att gnugga våra geniknölar och brainstorma fram diverse bra saker inför framtida projekt. Jag älskar att samlas i samma rum som smarta, drivna och allmänt extremt bra människor och bara få ta del av deras vibe. Jag kan bli så extremt tacksam över sådant; att få en del av en annans person energi ska man vara extremt ödmjuk inför – precis som man ska vara medveten om vem man delar med sig av sin egna energi till. Det är värdefullt.

Efter en hel dag med inspiration och mycket skratt drog Maria ännu ett ess ur rockärmen och dukade fram middag. Helstekt halloumi med bland annat sötpotatisröra och magisk sallad och ljuvligheten visste återigen inga gränser. Och då överdriver jag inte ens!

Jag har bloggat om några av Marias andra recept sedan tidigare; jag kan verkligen rekommendera dessa balsamicorostade jordgubbar till exempel!

Det är söndag morgon och senare idag styr jag bilen ner mot Stockholm för lite storstadspuls. Kontrasterna gör livet och det ska bli fint att få springa på trottoarer istället för grusvägar, i alla fall för några dagar.

För precis ett dygn sedan, när det fortfarande var lördag morgon och klockan ännu inte slagit 8 var jag ute och rullade på grusvägarna i skogen. Min cyclocross fick bekänna färg över småsten och större sten och bitvis skakade mitt huvud så mycket av det ojämna underlaget att synfältet blev alldeles dimmigt och i sandröken i utförsbackarna krampade händerna av att inte tappa styret. Trots farten upplever jag att jag har mycket mer kontroll på min landsvägscykel och min cyclocross än jag någonsin hade på min mountainbike som jag bara ägde några enstaka månader.

Efteråt åt jag långfrukost med mina föräldrar och särskilt min mamma som firade födelsedag. Vi gjorde en utflykt till Skärså i Söderhamn och åt röding på Albertinas och när vi kom hem svängde pappa ihop sin ”Eton mess”-tårta som redan fått kultstatus hos oss.

På kvällen hade både jag och Hazel energi så det blev över vilket passade fint för fem kilometers fartlek på grusvägarna häromkring. Svetten droppade på det sätt som den bara gör när man har riktigt hög puls, och det är frigörande. Det är en annan slags svett än den från lågintensiva långpass som är mer glansig på huden.

Har du någonsin tänkt på det – själva skillnaden? Eller kanske är det bara jag.