Träningsglädje

Ett problem jag har är att jag kan komma på idéer och bli så pepp på dem så att jag känner mig stressad. Övertaggad ja! Igår var jag tvungen att gå ut på kvällspromenad i kolsvart mörker för att lugna hjärnan. Sedan bröt jag mot mitt skärmförbud (kl 21) och somnade inte på utsatt tid. Jag äger alltså inte min måndagsmorgon direkt och i allmänhet är det en rätt dålig start på både en dag och en vecka.

Men veckan börjar oavsett hur pigg – eller trött – jag är. SÃ¥här har jag tänkt att den ska se ut.

MÃ¥ndag:

Jag plåtar hela förmiddagen. Jag känner mig som en tomtefabrik och även om det inte är julklappar jag fixar så är det full verkstad i kreativitetsfabriken. På eftermiddagen har jag produktionstid framför datorn och på kvällen ska jag äntligen yoga.

Tisdag:

Vi har uppföljningskonferens pÃ¥ förmiddagen och vi har bara aktiva konferenser sÃ¥ jag räknar med att vara ute. Här är vÃ¥r senaste. Jag ser fram emot denna – som blir helt annorlunda. Det är full on work days och jag kommer att hänga i Photoshop hela eftermiddagen men pÃ¥ kvällen ska jag springa en sväng. Jag vill ju vara hjärnstark!

Onsdag:

Mötesförmiddag och bilförarkväll efter det att ett gäng trycksaker blivit klara, pressreleaser skrivits och webbtexter producerats Jag åker till Hälsingland över helgen. Kanske är det sista långturen med sommardäck. Det är is och snö på toppen av fjället nu! Och minusgrader även dagtid nästa vecka!

Torsdag:

Work, work, work. Och en cykeltur emellanåt!

Fredag:

Denna dag ska jag viga åt ett projekt som jag inte riktigt hunnit med som tänkt, men som kommer att lanseras och säljas inom kort. Och så ska jag cykla!

Kung Markatta har tagit fram en pasta utan gluten som är gjord pÃ¥ röda linser istället. Jag har ätit rätt mÃ¥nga varianter av pasta som är gjord pÃ¥ bönor och linser och tycker att de är goda om man ocksÃ¥ anstränger sig lite med tillbehören. Vanlig pasta kräver inte sÃ¥ mycket – men bönpasta och linspasta kräver desto mer. Det behöver inte nödvändigtvis vara svÃ¥rare tillbehör, men de mÃ¥ste vara lite kraftigare.

Som den här gången då jag lagade bönpasta med citron, sparris och halloumi

Eller den här gången då jag åt svart pasta med ruccola pesto

Ikväll kokade jag röd linspasta med umamibuljong som också kom från Kung Markatta. Båda produkterna har jag fått i ett pressutskick från dem. I en stekpanna bredvid stekte jag halloumi från Skärvångens mejeri.

När pastan var klar hällde jag av vattnet och ringlade över olivolja, strösslade en nypa flingsalt över och klippte över rikligt med bladpersilja. Det blev en härlig smakkombination med den krispigt stekta halloumin.

Såhär skrev jag på Facebook igår:

Ju mer jag springer desto mer fascineras jag av hur löpning ger mig smarta lösningar på kluriga utmaningar. Men vilken är den optimala distansen för smarta idéer? Svaret: en vanlig femma i ett halvtråkigt elljusspår! 

Efter att ha sprungit de flesta distanser; från kortjoggar till halvmarathon, marathon och ultra på åtta sammanhängande mil så är den effektivaste distansen (definierat som idé per distansenhet samt minnesproduktion efter fullföljd distans) en helt vanlig medelmåttig femkilometrare. 

Lagom ska inte underskattas!

Och fick till svar:

Exakt! Läs/lyssna pÃ¥ boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. 30-45 min löpning pÃ¥ ca 70% av max (intensivare än sÃ¥ har inte samma positiva effekter pÃ¥ just hjärnan) verkar vara det optimala i mÃ¥nga studier gällande ökad kreativitet, förbättrad koncentration, minne och stresshantering. Väldigt läsvärd bok gällande träningens effekter pÃ¥ hjärnan. 

I en språkinlärningsstudie exempelvis lärde sig de som körde glosinlärning under tiden som de gick intensivt/löptränade 20% fler glosor än referensgruppen som gjorde samma inlärning, fast utan fysisk aktivering i samband med.

Anledningarna till varför vi kommer träna i framtiden kommer antagligen förändras snabbt när företagen pÃ¥ riktigt inser värdet i en fysisk aktiv personal. Och för att inte tala om skolorna…

Det får mig att fundera på beteenden ur såväl ett privat perspektiv och ur ett samhällsperspektiv. Eller, snarare såhär: vi agerar knasigt. Jag lyssnade på P1 häromdagen (som jag så ofta gör) och det handlade om sjuvården. Någon inom branschen sa att vi har fel uppställning inom sjukvården; alltför många läkare när så otroligt många kommer in med åkommor som i grunden är psykiska. Beslutsfattare vet detta. Ändå tar omställningen så lång tid eftersom jag gissar att målsättningarna är för kortsiktiga.

LikasÃ¥ är vi mÃ¥nga som egentligen vet att vi kanske borde ställa om vÃ¥r träning för ökade hälsoeffekter vilket skulle bidra till mycket mer positiva saker i vÃ¥ra liv än träning för andra mÃ¥l (t.ex. utseende eller prestation). Men samma sak där, omställningen i vÃ¥r hjärna tar lÃ¥ng tid – om den ens sker – eftersom mÃ¥lsättningarna kopplat till de ”andra” mÃ¥len ger utdelning pÃ¥ kortare sikt.