Vi har prick alla ljusen tända och jag har haft en eld igång i kaminen hela eftermiddagen. Vi har varit ute i skogen på förmiddagen och vi har plockat äpplen som blivit till äppelmos.

Och så har jag bjudit på pennegratäng med höstacaponata till middag, med gino på massor av blåbär till efterrätt.

Nej, jag visste inte heller vad caponata var förut men det är som italiens version på ratatouille.

Jag använder tjänsten Readly för att läsa tidningar och mina favoriter är Elle och Elle Mat & Vin. Det är härligt att kunna scrolla alla favorittidningar, och dessutom slöscrolla såväl fototidningar som andra modemagasin. Det allra bästa är att allt innehåll i tidningarna dessutom är sökbart. Jag kan söka på mitt eget namn – eller träningsglädje – och så dyker alla artiklar och notiser med mig upp i en lång lista. Eller så kan man söka på mer vettiga saker; som päronpaj med salt choklad och kolasås. Okej, det var väldigt specifikt (jag rekommenderar dock den sökningen om du har Readly) – man kan också söka på ”glutenfritt” eller ”intervaller” eller vad som helst och få upp allt som skrivits på just det ordet i de tidningar som finns i Readly.

Dessutom kan man spara uppslag och tidningssidor. Sidan som innehöll receptet på pennegratäng med höstcaponata, på sidan 72 i ett höstnummer av Lantliv Mat & Vin, är ett sådant som jag sparat. Det är en vegetarisk pastagratäng som är sjukt god; med härligt mustig smak och med färska kryddor och kapris och mozzarella och härligt mycket parmesan.

Laga det i veckan – här är receptet!

 

Recept från Lantliv Mat & Vin: pennegratäng med höstcaponata

 

Du behöver:

1 gul lök

3 vitlöksklyftor

1 liten butternutpumpa

100 g repad svartkål eller grönkål (jag använde spenat istället)

olivolja

chiliflingor

basilika

2 msk tomatpuré

1 burk krossade tomater

2 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

4 msk kapris

2 dl hackad persilja

5 tsk rödvinsvinäger

1 tsk strösocker

flingsalt

400 g pennepasta

2 mozzarella

3 dl riven parmesanost

 

Gör såhär:

Hacka lök och vitlök. Skala och skär pumpan i knubbiga bitar. Strimla kålen.

Fräs löken i olivolja utan att den tar färg.

Blanda i resten av grönsakerna och låt fräsa tillsammans en stund.

Tillsätt chiliflingor, tomatpuré, basilika, krossade tomater, vatten och buljong och koka ihop under lock i ca 20 minuter.

Blanda i kapris och persilja. Om du använder saltad kapris: skölj den noga i vatten först. Smaka av med vinäger, socker och salt.

Sätt ugnen på 200 grader samtidigt som du kokar pastan enligt anvisningar.

Dela mozzarellan i bitar och riv parmesanen.

Blanda pastan med grönsaksröran, det mesta av parmesanen och mozzarellan. Häll över i en ugnsfast form och strö över resten av parmesanen.

Gratinera i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.

 

Om du gillar det här med pasta i gratängform så måste jag tipsa om denna pasta bake med pumpa. Sjukt god!

Det är något alldeles särskilt med Åre. Som inte finns någon annanstans i fjällen eller i världen. Det är svårt att förklara i ord men det är en känsla som du nästan kan ta på. Ju mer du är i Åre desto mer landar känslan i ditt medvetande. Det är just därför som så många alltid längtar hit. Och det är därför det alltid finns skäl att åka till Åre.

Åre har den unika mixen av storstad och vildmark som lever i varandra samtidigt som du kan få enbart det ena eller det andra med bara några minuters avstånd. På eftermiddagen kan du gå rätt ut i orörd terräng i grovkängor och inte se några mänskliga spår och på kvällen kan du kliva rätt in i en av Sveriges bästa restauranger med mat från fjället och vin från hela världen.

Det är som att när du är i Åre är du i flera världar samtidigt. Det är därför jag trivs. Här finns allt jag tycker om utan kompromisser.

Jag vill berätta för dig varför jag tycker så mycket om Åre – sju anledningar till varför jag trivs så bra när jag är här och tänker på Åre med en varm känsla när jag är någon annanstans.

Kanske är det av samma skäl till varför så många jag pratar med också drömmer om att få tillbringa mer tid just här. Oavsett om det är en vecka till på vintern eller att bo för en tid i sitt liv.

Det världsomspännande

Mellan en sjö och ett fjäll bor 1500 personer året om som på en hel massa olika sätt toppar listor runt om i världen med sitt sätt att vara och göra. Här finns en av världens bästa restauranger. Här finns en av världens bästa cykelparker om sommaren och en av världens bästa skidorter om vintern. Här bor några av världens bästa inom sin sport. Här finns människor som lever sin dröm som gör allting möjligt.

Det lokala

I stark kontrast till allting utanför finns en övertygelse om att det som kommer just härifrån är lite härligare. Så man gör det själv. Chokladen, charkuterierna och faktiskt även champagnen. Det handblåsta glaset och konsten som skapas med fjället som inspiration. Till maten som serveras på din tallrik plockas bären, svampen och fångas fisken från det som ligger alldeles intill. Och så de hyllade skidorna som byggs i en egen fabrik med röda träväggar och kläderna som ritas och utvecklas ett stenkast från skidbacken.

Det gemensamma

Det mesta som är bra byggs med gemensamma krafter och det är bara därför det fungerar i längden. I Åre vill man saker. Så man gör det tillsammans. Arrangerar världscuptävlingar, bygger anda och framtidstro. Känslan smittar av sig och ger gemensam kraft åt att allting är möjligt. Och när man enats kring det så blir det så.

Det lekfulla

En av mina bästa tjusningar med Åre är att den här byn är allas vårt ansvar och allas vår lekplats. Från en öppen balkongdörr hör jag rullskidåkarnas stavtag när det är barmark. Cyklisterna far utanför mitt hus. Paddlarna på Åresjön en stilla morgon. Och på fjället springer jag. När snön kommer får lekplatsen en annan karaktär. Skidor, snöskor, skridskor. Vi slutar inte leka när vi blir vuxna. Men vi åker till Åre. Och vi tar med våra barn.

Det levande

Det vilda livet pågår alltid. Renarna som står och blänger på mig på håll i Ullådalen eller räven som skyndsamt springer över vägen. Norrskenet som dansar på himlen ovan mitt hustak. Fjället som byter kostym från grönt till rostrött och nu till vitt. I Åre känner jag att jag lever eftersom allting lever runtomkring mig.

Det aktiva

Jag drömmer inte om att ligga still på en handduk i sanden. Däremot drömmer jag alltid om att få andas ren och klar luft, känna skön trötthet i kroppen och fylla en kurrande mage med mat efter att ha varit ute en heldag. Att få göra, få känna, få leva. Väcka morgonen och benen med rena skär i en nypistad skidbacke. Stänga dagen och pannlampan med en mil i längdspåren. Få skratta, få kämpa, få andas. Här blir kroppen stark, hjärtat fullt och sinnet lätt. Det finns solstolar också i Åre. De som står framställda på platån en bit upp på Åreskutan under en varm vårvintersol.

Det vackra

Åre är makalöst vackert. Sommar som vinter. Att åka lift och följa fjällets linjer. Att stå på toppen av skidbacken och blicka ut över fjällets panoramautsikt. Att peka på alla toppar som finns i fjärran och som alltid fråga sig vad som är vad. Att se solen gå upp och gå ner och färga hela världen varm och gul och orange och rosa och röd.

Imorse såg jag de första snöflingorna i luften. På nätet läste jag om att vintern väntar massor med snö. Nu är hög tid för Åre. Hög tid för att planera när du ska komma hit – och att boka resan upp. I onsdags släpptes biljetterna till nattågen. Flygen går för jämnan. Snart är fjället vitt på riktigt, skidbackarna pistade och vintern igång. Då är det bara du som saknas!

 

Jag är i Hälsingland och det är fullmåne och jag vet precis vad det innebär. Jag. kan. inte. sova. Jag är trött men sömnen når inte in i kroppen. Istället jobbar jag till sent på kvällen och tidigt inpå morgonkvisten. Och jag kan för allt i livet inte gå upp när klockan ringer. Jag tycker att det är fullmåne lite för ofta faktiskt.

Förutom det så skiner höstsolen som vanligt. Och det är kallt. Jag har underställ närmast kroppen och vinterjacka ovanpå. Lossad insida på tightsen. Tunn mössa och vantar. Och min iPhone förvarar jag skyddad i kroppsvärmen. Den klarar inte av många grader över plus utan är precis som en sådan där människa som längtar till medelhavsvärmen mellan september och maj.