Träningsglädje

Redan i ett cirka tvÃ¥ Ã¥r gammalt avsnitt av min pod Träningsglädje TALKS sa min vän hälsostrategen Annie att det är ingen hälsotrend vi har haft – utan en prestationstrend. En nummerlappstrend. Det ska tävlas och presteras och maxas Ã¥t alla hÃ¥ll och kanter.

Det är klart att det blev hetsigt – och begreppet hälsohets blev ett allmänt skällsord för de som tog lÃ¥ngpasset före vardagsfrukosten och gjorde semla av chiafrön.

Men; hälsotrenden är pÃ¥ gÃ¥ng att göra intÃ¥g – ja, den har redan gjort det. De första tecknen har smugit sig pÃ¥; har du tänkt pÃ¥ hur det operfekt perfekta är det allra hetaste? MÃ¥nga av vÃ¥ra förebilder i sociala medier är personer som gÃ¥tt igenom svÃ¥ra saker (utbrändhet, alkoholism, depression) – vilket ger dem nÃ¥gon form av djup och trovärdighet i sin syn pÃ¥ hälsa. LikasÃ¥ har mindfulness gjort intÃ¥g som Ã¥rets starkaste hälsotrend vilket gÃ¥r hand i hand med det operfekta – och att vara förlÃ¥tande inför det.

Jag har under nÃ¥gra dagar haft den här artikeln uppe som en egen tab och inte förmÃ¥tt mig för att stänga ner den. Det är en trendspaning som sammanfattar att det är tydligt att trenden gÃ¥tt frÃ¥n träning till hälsa; ”frÃ¥n frenetiskt flÃ¥sande och jakt pÃ¥ idrottsliga resultat till olika sätt att sänka pulsen för att lÃ¥ngsiktigt kunna prestera bättre pÃ¥ jobbet eller i relationen”. 

Bland exemplen nämns Google och Apple som satsar pÃ¥ lÃ¥ngvarig hälsa snarare än pulsmätare – och sÃ¥ tas exemplet Arianna Huffington upp (grundare av Huffington Post). Hon efterlyser ett tredje framgÃ¥ngsmÃ¥tt i världen (förutom makt och pengar). ”Hon efterlyser är balans mellan arbete och livet utanför”.

Arianna lär ha sagt: ”med professionella mÃ¥tt mätt var jag framgÃ¥ngsrik, men utifrÃ¥n vilken sund definition som helst, om du ligger pÃ¥ golvet i en pöl av blod, dÃ¥ är du inte framgÃ¥ngsrik”.

Jag läste häromdagen ocksÃ¥ ett rÃ¥d som en psykolog skrivit i DN. Hon tog upp begreppet hedonisk adaption som handlar om att känslan av lycka snabbt klingar av; vi vänjer oss alltsÃ¥ snabbt vid att ha fÃ¥tt det där jobbet till exempel – eller den där bekräftelsen eller den där resan vi vann, eller vad det nu kan vara. AlltsÃ¥; vi blir inte lÃ¥ngtidslyckliga av stora positiva saker som händer oss.

Psykologen skriver att ”det är frekvensen av ögonblick av lycka som fÃ¥r oss att mÃ¥ bra, inte styrkan pÃ¥ dem”.

Jag har skrivit om lycka flera gÃ¥nger förut – eftersom ämnet intresserar mig och jag vill kunna äga min egen lycka. Vilket jag tror att vi kan – bara vi kontinuerligt jobbar pÃ¥ det. Här är fler inlägg pÃ¥ samma tema:

Hur blir man lycklig?

Vilket ansvar har vi att ta hand om vår hälsa?

Om att må bra

Bilden ovan är för övrigt från när jag sprang Jämtlandstriangeln en dag för något år sedan!

Kommer ni ihåg det glada 90-talet när wokad mat var det hetaste? Wok blev till och med årets julklapp en gång! Sedan dess har jag inte wokat så mycket hemma hos mig men jag tycker att varm glasnudelsallad känns som en modern revival.

Jag gillar glasnudlar och den lite friskt syrliga och heta såsen jag associerar glasnudelsallad med. Det är dessutom enkelt att göra själv i en mängd olika varianter.

GÃ¥rdagens glasnudelsallad fick sällskap av lammfärsköttbullar som jag ocksÃ¥ hettade upp med extra chili. Lammet har gÃ¥tt pÃ¥ bete hemma i Hälsingland – det är min matreligion att ofta köpa mat frÃ¥n människor. Jag prioriterar att köttrÃ¥varan kommer frÃ¥n gÃ¥rdsbutiker och jordbruk näravid.

Glasnudlarna tar typ 3 minuter att göra klart sÃ¥ innan de börjar koka sÃ¥ steker jag (pÃ¥ väldigt svag värme – nästan sÃ¥ att det ”smälter” snarare än steks) pak choi, salladslök, chili och paprika.

När glasnudlarna kokat klart och jag hällt bort vattnet lägger jag också dem i stekpannan och ringlar över sesamolja och fisksås (fish sauce står det på flaskan och det låter godare) och klämmer saften ur en lime och halverar några små tomater som får vara med på slutet.

Sedan är det bara att servera. Allra helst på en solvarm balkong där några skärmflygare landar på det stora fältet framför. Fjällsjön ligger spegelblank och på fjälltoppen smälter den sista snön bort.

Den blÃ¥ himlen med bomullstussmoln mötte min syn när jag rullade ut yogamattan pÃ¥ balkongen och la mig pÃ¥ den. Yoga behöver inte vara svÃ¥rt. Det behöver inte vara ett 90 minuter lÃ¥ngt flöde. Det kan vara 10 minuter med positioner som du dels känner att du mÃ¥r bra av, som du kanske känner dig lite obekväm i – eller som du känner behövs för att du ska landa.

Jag valde nÃ¥gra positioner ur alla de där kategorierna ovan, och stannade sedan länge i savasana. Jag blundande – men visste vad jag hade ovanför mig om jag skulle öppna ögonen.

Den här typen av yoga är något jag vill omfamna oftare. Inte göra det till en grej med hög tröskel utan något som jag kan smyga in lite här och var och nu och då.

Idag blev det mitt eget space efter ett arbetspass som började klockan 7 imorse efter för lite sömn på grund av sent jobbande natten innan. 40 mil i bil och plåtning av bilar och barn och skateboards och simfötter. De där 40 milen bestod av två tur och returresor till Östersund med olika bilar, och jag hade egentligen tänkt mig en trailtur längs vägen. Men jag insåg att det inte hanns med i schemat och besviket rullade jag in mot Åre igen.

Efter att ha landat på den där mattan så känns besvikelsen långt borta. Stigarna finns kvar imorgon.