Redan i ett cirka två år gammalt avsnitt av min pod Träningsglädje TALKS sa min vän hälsostrategen Annie att det är ingen hälsotrend vi har haft – utan en prestationstrend. En nummerlappstrend. Det ska tävlas och presteras och maxas åt alla håll och kanter.
Det är klart att det blev hetsigt – och begreppet hälsohets blev ett allmänt skällsord för de som tog långpasset före vardagsfrukosten och gjorde semla av chiafrön.
Men; hälsotrenden är på gång att göra intåg – ja, den har redan gjort det. De första tecknen har smugit sig på; har du tänkt på hur det operfekt perfekta är det allra hetaste? Många av våra förebilder i sociala medier är personer som gått igenom svåra saker (utbrändhet, alkoholism, depression) – vilket ger dem någon form av djup och trovärdighet i sin syn på hälsa. Likaså har mindfulness gjort intåg som årets starkaste hälsotrend vilket går hand i hand med det operfekta – och att vara förlåtande inför det.
Jag har under några dagar haft den här artikeln uppe som en egen tab och inte förmått mig för att stänga ner den. Det är en trendspaning som sammanfattar att det är tydligt att trenden gått från träning till hälsa; ”från frenetiskt flåsande och jakt på idrottsliga resultat till olika sätt att sänka pulsen för att långsiktigt kunna prestera bättre på jobbet eller i relationen”.
Bland exemplen nämns Google och Apple som satsar på långvarig hälsa snarare än pulsmätare – och så tas exemplet Arianna Huffington upp (grundare av Huffington Post). Hon efterlyser ett tredje framgångsmått i världen (förutom makt och pengar). ”Hon efterlyser är balans mellan arbete och livet utanför”.
Arianna lär ha sagt: ”med professionella mått mätt var jag framgångsrik, men utifrån vilken sund definition som helst, om du ligger på golvet i en pöl av blod, då är du inte framgångsrik”.
Jag läste häromdagen också ett råd som en psykolog skrivit i DN. Hon tog upp begreppet hedonisk adaption som handlar om att känslan av lycka snabbt klingar av; vi vänjer oss alltså snabbt vid att ha fått det där jobbet till exempel – eller den där bekräftelsen eller den där resan vi vann, eller vad det nu kan vara. Alltså; vi blir inte långtidslyckliga av stora positiva saker som händer oss.
Psykologen skriver att ”det är frekvensen av ögonblick av lycka som får oss att må bra, inte styrkan på dem”.
Jag har skrivit om lycka flera gånger förut – eftersom ämnet intresserar mig och jag vill kunna äga min egen lycka. Vilket jag tror att vi kan – bara vi kontinuerligt jobbar på det. Här är fler inlägg på samma tema:
Vilket ansvar har vi att ta hand om vår hälsa?
Bilden ovan är för övrigt från när jag sprang Jämtlandstriangeln en dag för något år sedan!
Min vän som bott i Afrika i flera omgångar anser att människor är vardagslyckligare där – trots att de har ont om det mesta och ingen hög standard. Hans analys är att de har varandra på ett annat sätt än vi har. Vårdar vänner och vårdar familj och kan lita på att andra finns. Kanske inte direkt passar med hälsotrend (bra inlägg!), men väl med lycka.
intressant!! det var något som jag också tog med mig från min sydafrikaresa – att vissa som kunde lämna the townships ändå stannade kvar, eftersom livet utanför var alltför tråkigt och helt utan gemenskap.
Jag läste en intressant artikel i the Guardian häromdagen apropå Ariannas nya bok om sömn (http://www.theguardian.com/lifeandstyle/2016/jun/01/sleep-habits-eight-hours-health-wellness-arianna-huffington) där de slog fast att sömn är den nya statussymbolen. Helt ok för mig – sömn är ju faktiskt något av det viktigaste som finns för hälsan (och också för att vara lycklig).
Annars håller jag med om mycket av det du skriver. Jag tränar visserligen inte för att prestera- tvärtom det har alltid varit väldigt viktigt för mig att träningen är en prestationsfri zon, jag presterar på jobbet och det får räcka. Men samtidigt kan jag ju inte säga att jag tränar för att må bra – för hur bra mår man egentligen av att springa ultra-distanser? Det finns ju mycket vetenskap som tyder på att det räcker att springa fem kilometer för att vara hälsosam och då måste man ju fråga sig varför man fortsätter att springa efter det?
intressant!! tid är ju också status, går lite hand i hand. och håller helt med dig ang prestation och träning!
Det skal bli godt når helsetrenden endelig slår rot!
jag ser fram emot det jag också!
Vilket intressant ämne! Och ett steg i rätt riktning, om du frågar mig 🙂 Jag tycker det var intressant det där om att det är frekvensen av lycka som är viktigt och inte storleken på den. Jag har inte tänkt på det viset tidigare, men det stämmer rätt väl!
visst var det smart formulerat! och mycket mer lättillgängligt på något sätt.
Javisst är prestationen på väg ut och mindfulness på väg in. Välkommen operfekta träningspass och veckomenyer!
heja! ikväll blir det vin och burgare? 🙂
Väldigt intressant! Och ett steg i rätt riktning tycker jag. Mer hälsa och mindre hets. Vi måste bli bättre på att hitta lyckan i vardagen.
precis, den är möjlig för de allra flesta!
Intressant. Tåls att tänka på.. Spontan tanke är att jag kan tycka att det är lite skönt att ”operfekta” får synas och tala om det. För det finns ingen människa som alltid är stark och alltid mår bra och aldrig har några problem. Lite befriande kan jag känna att man kan se att andra också varit i svackor men tagit sig upp igen och att vi på så sätt får ett sundare sätt att se på hälsa. Å andra sidan blir det ju ohälsosamt när hälsa ska vara en form av prestation. Jadu.. /Paulina som lägger pannan i djupa funderande veck
jag håller helt med!
TACK för ett så himla intressant inlägg Sara! Hälsotrend, du är så välkommen.
jag instämmer!
Håller med, visst är det de små ögonblicken som verkligen avgör om man känner sig lycklig eller inte, inte de dära stora grejerna som snabbt klingar av.
precis så!