Träningsglädje

Det är mindre än två veckor kvar till jul och jag är färdig med mina julklappar; förutom de som jag ska skicka till er bloggläsare!

Jag och min sambo har kommit överens om att ge varandra en varsin dejt. Jag vet att han är stressad över att jag glatt sms:ade honom för någon vecka sedan och sa att han absolut inte fick boka in någonting den 29 december för då har jag kommit på vad vi ska göra. Och det är givetvis topphemligt!

Att ge bort upplevelser tycker jag är kul. Jag har till exempel gett bort en cocktailkväll förut men annat att ge bort kan vara träningstid tillsammans med en vän, eller en helg i en stuga eller barnvaktstid till den som verkligen behöver komma bort och göra något annat för några timmar.

Fler julklappstips från bloggare:

> Karis julklappstips för de som älskar fjällen och skärgården eller allt det andra svenska!

> Fantastiskt hemgjorda presenter från Evelinas ekologiska. Och det är inte bara ätbara saker…

> Floras fina julklappstips är kreativa och smarta. Just USB-tipset är kul; ett år fick jag ett USB-minne med en massa fotokurser på. Smart!

Längs platåleden i Ottsjö finns Platåkåtan; en kåta uppe på höjden med fin utsikt över fjället och en del av Åreloppets bansträckning. Platåleden i Ottsjö är en favoritstig här i Åre eftersom den bjuder på så mycket men ibland vill man inte har så mycket mer än en bra fikaplats och då ska man gå till Platåkåtan istället.

Nu när det är vinter går det skoterspår över den spång man går på sommartid; är det skare så går det fint att promenera i vinterkängor – eller på snöskor.

Vi tog med oss varm saft i en Hydro Flask och vikbara kåsor i snyggt rosa. Dessutom åt vi bounty bollar där på fjället. Hur mysigt som helst!

När vi skulle gå hem hade himlen färgats rosa och vi tog den ospårade vägen och kom till en annan del av Ottsjö. En bättre torsdag som avslutas med Nobel och jobb framför TV:n!

Fler bilder och utflykter till Ottsjö:

> Trail running på snö i Ottsjö

> Den femte årstiden – på skaren i Ottsjö

> Ridvadet i Ottsjö (sommarlängtan!)

Jag vaknar i mörkret; men där ute badar en liten del av världen i ljus. Skidbacken är tom men väntar in världens bästa alpina tjejer som ska göra upp i helgen. Jag virar in mig i dunjackan och går ut med Hazel.

Vi tar den upptrampade stigen längs strandkanten. Snön frasar under fötterna och skaren är hård. Mot det skarpa ljuset ser jag den klassiska Åredimman rulla in i min verklighet. Luften känns plötsligt annorlunda och snart är det mjölkvitt runt omkring oss.

När vi kommer hem värmer vi på risgrynsgröten som vi kokade ihop igår kväll. Jag gör en kaffe latte och dricker juice till.

Jag är lite sen till jobbet. Det blir så ibland. Men på kontoret är jag produktiv och får mycket gjort; långtidsplanering ska varvas med sådant som blir klart här och nu. Vi är redo för de första vinterturisterna som kommer imorgon. Sedan blir det full gas in i jul- och nyårshelgerna. Jag har funderat på hur mitt jobb ser ut; hur månaderna inför säsong består av research – och hur det just nu handlar om att simma med strömmen och snappa upp så mycket som möjligt.

Vid lunch åker jag hem och träffar Hazel och Johanna och så tar vi snöskorna och åker upp till Ullådalen. Mer snöskor är ju en av mina målsättningar med den här vintern.

Det blåser hårt på fjället men vi drar upp huvorna på våra jackor och så råkar det bli som så att vi tar ett varv på den uppistade bädden som behöver lite mer snö innan det blir längdspår här.

Vi kommer till bilen i lagom tid till mörkret och är rödkindade och glada. Och så åker vi hem och jag jobbar mer och så gör vi Maris bountys och snart knådas pizzadegen och när det blir kväll på riktigt ser vi  The secret life of Walter Mitty. Och jag vet i ärlighetens namn inte hur det ska gå med mina nio backintervaller?