Träningsglädje

Jag tänkte ta med er på min torsdag! Den började runt 06.30 när jag och min sambo vaknade och undrade om det redan var morgon. Det var det. 07.45 hängde jag på låset till Sally Voltaire med mina bloggkollegor – och strax efter klockan 8 dök de första inbjudna gästerna upp till lanseringen av Metro mode hälsa som jag skrev om igår. Såhär såg det ut (fotograf: Lisa Höök):

Efter frukosten sa jag hej då till alla och promenerade några kvarter bort till Scandic Klara som är ett riktigt bra coffice i Stockholm. Jag hade två tunga väskor; varav en var en välfylld goodie bag från frukosten. Lite senare på förmiddagen kom Linda – blogmama och grundaren av Better Bloggers – dit och så satt vi och jobbade där hela dagen.

När klockan blev en bit efter 16 tog jag mitt tunga pick och pack och begav mig hemåt. Rusningstrafik är inte riktigt min grej – så snart jag kommit innanför dörren tog jag en dusch. Skorna jag sparkade av mig är för övrigt nyköpta från USA, jag går nästan alltid i Timberlandkängor och de jag haft i flera år nu är trasiga. Jag gillar dessa som är rätt så tunna och nätta!

Rätt så snart ringde min kompis Ella, hon stod utanför min port med bilen och vi åkte till Östermalm för att bära några flyttlådor – sedan tog vi en spontan middag på Kommendören som jag velat prova så himla länge. Jag vinkade till min mamma från gatan – för de bor där i krokarna och jag spejade upp mot deras köksfönster. Kommendören alltså; vilket himla bra ställe. Helt fantastisk mat och grym service! Vi tog in tre mellanrätter som vi delade på – och sedan delade vi på en gudomlig brownie med kolasås och lakritsglass.

Det var himla härligt att hänga med Ella, vi poddade ju senast på tema vänskap (prenumerera på Träningsglädje TALKS i din podcast-app), men jag fick också ett nytt träningsmål att sikta mot. Nu vet jag vad jag ska göra efter det att jag sprungit marathon och det är något jag verkligen vill träna inför, men som inte har ett dugg med prestation att göra. Kanske kan ni gissa – om jag ger er det här blogginlägget som ledtråd. Vad tror ni att det är?

Imorse lanserades Metro Mode Hälsa med ett event på Sally Voltaire här i Stockholm. Det var också första gången jag träffade många av de andra bloggare som likt mig ingår i den nya gruppen hälsobloggare här på Metro.

I ett inlägg på Dagens Media beskrivs vi som ”några av Sveriges vassaste influencers inom hälsa” och Metro Mode Hälsa är en av anledningarna till varför jag sett fram emot den här hösten och varför jag känner mig så inspirerad i att skriva träningsblogg just nu – efter nästan tio år som bloggare!

Förutom att blogga om träning och hälsa här – så kommer jag också att skriva en hel del material till den här sajten! Det gör också många av de andra bloggarna; till exempel Hanna Göransson vars blogg jag följt sedan länge och vars kokbok Friendly Food jag älskar! Dessa pannkakor alltså!! Och det här rosa nötsmöret!!

Imorse samlades  alla hälsobloggarna (utom en) för att presentera oss och fira lanseringen. Här är gänget:

PT-Fia

Hanna – Hur bra som helst

Anja Forsnor

Fannie Redman

Filippa – Raw Clarity

Edita – Food junkie

Josefines yoga

Jag tror att det kommer bli himla bra det här. Metro mode hälsa kommer fyllas med kul innehåll och tips och mycket annat. Jag har sedan tidigare skrivit krönikor här och var men på sajten kommer det bli en hel del intervjuer och guider och mycket annat bra. Här kan du förresten läsa en intervju med mig – frågorna är lite annorlunda än vad jag är van vid och svaren har därför blivit lite så de med.

Fia och Hanna från imorse!

Jag sitter på en buss mot Stockholm och känner mig extremt tacksam. Kanske kan känslan av tacksamhet också räknas in i begreppet hälsa? De dagar jag känner väldigt mycket tacksamhet är dagar då jag mår bra. Och mår jag bra så har jag en hög dos riktigt bra hälsa i mig.

De senaste gångerna jag har åkt mellan Åre och Stockholm har jag kört bil till Hälsingland till min mormor och morfar som just nu också är väldigt mycket hundvakt till Hazel. Från Hälsingland har jag sedan antingen åkt tåg till Stockholm – eller som idag: buss. Det är en rätt så tom buss jag sitter på med gratis och snabbt wifi. Saknas bara en latte i pappmugg så hade livet varit komplett just här och nu. Men jag får nöja mig med den där tacksamheten.

Jag är på väg mot Stockholm för ett kul frukostevent imorgon bitti – och för att om några dagar åka till Dublin och springa marathon. Efter att ha anmält oss för ett halvår sedan är det snart dags på riktigt; och oj vad vi skrattar på Snapchat om hur vi inte förberett oss de sista sex veckorna.

Här var mitt sista långpass och sedan dess har jag sprungit kanske två-tre gånger. Annika har också haft en hel del oflyt och har inte sprungit många kilometrar på länge heller.

Men det spelar inte så stor roll tänker jag; vi springer (och går) för upplevelsen. Eventuellt blir den där upplevelsen en rejält lång dag med ösregn men vi har i alla fall bokat hotell med bastu.

När tacksamheten är påtaglig spelar inte resten särskilt stor roll. Men var kommer den här känslan av tacksamhet från; den som drabbar oss med full kraft ibland – för att andra dagar vara helt borta. Eller är du en sådan som känner ett jämnt flöde av tacksamhet i princip jämt?

Voxnamacken, min favoritmack mellan Hälsingland och Åre.