Om att jobba hemifrån

Den senaste tiden har jag sett många skriva blogginlägg antingen om att frilansa eller om att jobba hemma. Och jag tänkte att jag också skulle göra det; att jobba hemifrån är det bästa jag vet! Aldrig är jag så produktiv och så kreativ. Jag har ofta rejält flow när jag jobbar hemifrån. Det jag får gjort på kontoret på en hel dag tar mig en timme när jag är hemma.

Det är från soffan som jag jobbar som allra bäst. Allra helst uppkrupen med datorn i knät. Jag har inte ens tänkt på att ha ett eget rum som kontor, för jag vill jobba mysigt. Det var först häromdagen det slog mig att ett kontorsrum skulle vara praktiskt – om jag fick inreda det ungefär som ett vardagsrum med en mysig fåtölj och en fotpall och så några hyllor för mina block och papper och pennor och annat som man ändå behöver i ett papperslöst liv.

Det finns ett problem med att jobba hemifrån: det är svårt att få till vardagsmotionen om jag inte aktivt planerar in den. Nu när jag har hund så är det inga problem, men förut när jag hade ”lata dagar” blev det inte många steg alls.

Den perfekta dagen på jobbet i Åre börjar mellan 6 och 7 någonstans. Jag går upp och tar en sväng med Hazel. Runt 8.30 är jag på kontoret med mina kollegor. Den här tiden på förmiddagen handlar mest om att lägga örat mot marken och få koll på vad som hänt: klassisk omvärldsbevakning. Det är en viktig del i mitt jobb (och i mina uppdrag) även om det är lite svårt att mäta produktiviteten i det.

Mitt på dagen är jag och Hazel ute på en längre sväng. Det allra härligaste är att göra något mer högintensivt då. Springer jag backintervaller så sitter nöjdheten i kroppen hela eftermiddagen och kvällen, till exempel. Ibland upptäcker vi nya fjäll. Ibland ser det ut såhär. Ibland är luncherna riktigt skitiga och leriga.

Att kunna vara ute mitt på dagen när det är ljust är avgörande för vad jag väljer att jobba med. Den här typen av frihet är extremt viktigt för mig och jag kan faktiskt inte nog poängtera det. Jag spelade in några podavsnitt om just det här för två eller tre år sedan, och jag bloggade nog om det också.

Jag minns några kommentarer från då – som påpekade att jag var ego; för tänk om alla skulle tänka som jag. Då skulle det inte finnas några läkare eller lärare eller andra samhällsviktiga yrken. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det mer än att det är tur att alla andra inte är som jag.

Frihet är också en förutsättning för att jag ska kunna leverera; mitt arbete handlar om lika delar analys som kreativitet och för det behöver jag rätt förutsättningar. Ofta innebär det mycket folk eller mycket ljud runt omkring mig.  I Stockholm jobbar jag gärna från café till exempel – men i Åre så gillar jag att ha radion på, eller att hitta inspirationen utomhus. Det är ju trots allt ”utomhus” jag skriver om.

Tidig eftermiddag kör jag igång maskineriet igen. Jag skriver att göra-listor, gör content-planer, producerar innehåll och utvecklar hela tiden mitt kontaktnät för att alltid ha koll på vad som händer och för att skapa nytt innehåll.

Jag jobbar fram till 18 och känner igen eftermiddagen och vilken tid det är beroende på radion i bakgrunden: Nordegren & Epstein vid klockan 15 och sedan Studio 1 som börjar kl 16. Ofta påminns jag om att det är dags att sluta jobba när Kulturnytt drar igång vid 18.15.

Ungefär nu tar vi en paus och går ut och kastar boll eller jobbar med sök och sådant som får små hundögon att glittra av förtjusning.

Senare på kvällen jobbar vi mer; förmodligen ser jag något på Facebook som gör att en idé tar fäste eller så är det något av mina andra uppdrag som jag sysselsätter mig med. En av frågorna till min frågepod handlar just om hur mycket jag jobbar och det tänkte jag besvara i podden. Men, min arbetsdag är för det mesta långt från slut när klockan är 18 (eller 18.15 om man ska vara noga enligt ovan).

Trots att jag jobbar mycket så drabbas jag sällan av jobbstress när jag inte är hemma om kvällarna; för jag träffar gärna vänner och hittar på saker. Ofta äter vi middag ute till exempel. Men är jag hemma, ja då jobbar jag. Kollar jag på TV så handlar det snarare om att TV:n står på i bakgrunden och så fokuserar jag på datorskärmen istället – jag är en typisk flerskärmsmänniska som blir rastlös av att bara kolla på en skärm.

Jag tycker att mina jobb är roliga; både bloggen och allt det andra som jag gör, som projektledning och och produktion av planer eller text och bild. Jag kan inte se framför mig att jag skulle jobba såhär mycket om jag fortfarande jobbade inom finansbranschen så som jag gjorde 2004. Det är ett helt annat typ av jobb.

Någonstans mellan all skärmtid ska det här med tvätt och disk och sådant hinnas med. Min nya vana är att stänga av alla skärmar någonstans mellan 21.30-22 och sedan ägna lite tid åt skärmfria saker innan jag lägger mig. På så sätt upplever jag att min hjärna hinner varva ner.

Jag upplever att jag har bra balans i mitt liv; jag är ute mycket – och jag jobbar mycket, men jag kan påverka det själv i väldigt stor utsträckning. Vissa dagar jobbar jag mindre än en vanlig arbetsdag – vissa dagar jobbar jag mer. Ibland jobbar jag hela helgen, ibland jobbar jag inte särskilt mycket en vardag.

Jag är väl medveten om att min personlighetstyp har en tendens att gärna göra lite mer än nödvändigt – särskilt när sådana som jag jobbar hemifrån. Vi vill bevisa att vi inte maskar bara för att vi inte är på kontoret.

Vad tycker du om att jobba hemifrån? Hur ser din perfekta arbetsdag? Vilka tankar väcker mitt inlägg?

sara hälsingland 05 sara hälsingland 02

Hej då Dublin!

Vi är hemma på svensk mark igen och nöjda med en finfin resa till Dublin och marathon. Vi har druckit öl och drink, badat jacuzzi och bastu, shoppat (jag köpte en smällkaramell till tröja från Benetton), varit på puben, beställt upp room service och gjort det mesta av det vi ville göra.

Nu stänger jag marathonkapitlet för den här gången och i helgen börjar jag med julen. Vad ska du göra i helgen? När börjar du tänka på jul?

dublin pub o'neills IMG_4858dublin IMG_4855dublin spencer cocktail bar IMG_4864dublin bridges IMG_4863

Podcast om marathon

Nu ligger den ute: podden som vi spelade in igår, dagen efter Dublin marathon. Vi pratar snor och uppförsbackar som aldrig tog slut, ”skinny pizzas” och annan uppladdning, om oro över att den andre ville bryta – och om att springa i ingen mans land. Och förstås: om att skryta med sin medalj från målgång. Dessutom diskuterar vi huruvida vi vill springa marathon igen…

Gillar du att lyssna på podcasts om löpning och de som precis spelas in efter lopp – eller om du tycker om att lyssna på när just jag och Annika pratar – så ska du också lyssna på de podavsnitt vi spelade in efter Cyprus 4 day international challenge för två år sedan. Här finns alla podavsnitt.

Mind Apps är sponsor till min pod – de har tagit fram Mindfulness Appen som har 900 000 användare världen över. Jag har haft appen i min telefon i evigheter och det känns bra att kunna rekommendera något jag använder sedan tidigare!

Mindfulness Appen finns att ladda hem via App Store och Google Play. Genom appen kan du följa med på guidade meditationer som är 3 minuter – eller längre. Du kan också välja tysta meditationer eller vem som ska guida dig genom meditationen.

Min favoritapp från Mind Apps är Sömnappen som jag använder ofta; att lyssna på en sex minuters guidning innan jag sover är fantastiskt skönt och avslappnande!

> Här är bilder från Dublin marathon

träningsglädje talks BLOGG

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!