Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
I det senaste avsnittet av podcasten Träningsglädje TALKS diskuterar jag terapi tillsammans med, trumvirvel, en terapeut. Är terapi vägen till hälsa?
Vad pratar man om i terapi? När ska man gå i terapi? Och hur hittar man sin terapeut? Det och mycket annat finns att lyssna på i avsnitt 35 i podden som finns ute nu!
Igår morse vaknade jag tidigt för att gå till Puder för att fixa mina fransar. Det är dyrt men värt med fransförlängning tycker jag. Jag tänker alltid att jag ska boka tid på morgnarna för att inte boka upp mig mitt på dagen – för då vill jag göra annat – men vaknar alltid med känslan ”varför bokade jag såhär tidigt?”.
Ett dygn efter att man förlängt fransarna bör man inte utsätta dem för fukt, dvs inga tårar, svett – eller dusch. Ingen träning med andra ord. Istället gick jag till Vetekatten och köpte halva bageriet. Med mig i påsarna hade jag levain, surdegsbaguette, croissanter, solrosbullar och lite annat. Jag skulle på frukost till mina föräldrar! Vi dukade fram allehanda saker och satt och åt frukost till en bit in på eftermiddagen. Snart nog fick vi bråttom att ta på oss ytterkläderna och promenera till Grand Hotel; för där skulle vi fira min ena lillebror som fyllt 24. En aktivitet som funkade fint för mina fransar… Det gjorde Eurovision som vi kollade på efteråt också!
Klockan 1 på natten vägrade jag nattbuss och promenerade till min kungliga ö; genom ett Stureplan där jag inte förstår hur folk orkar köa, uppför Kungsgatan med allehanda folkliv och så Fleminggatan som var rätt lugn. När jag kom hem tog det inte lång tid innan jag somnade.
Jag är så extremt glad och lycklig. Jag var lite velig först, men så bestämde jag mig. Var lite osäker på vädret men drog på mig flossade löpartights, en underställströja och en tunn löparjacka. Snörade på mig mina Salming löparskor som har blivit mina Stockholmsskor. Som gjorda för fina pass med lätta steg runt Kungsholmen.
Redan när jag åkte flygbussen från Arlanda direkt hem till dörren (i princip) så var vädret lekfullt soligt, men fortfarande blött från ett regn som varat jag vet inte hur länge. Jag gick och köpte sushi och tog upp trapporna till min Stockholmslägenhet. Slogs av hur fantatiskt fin den är (ljus och fräsch men jag skulle vilja måla bort lite av allt det vita och få in lite mer betong). Hur stan pulserar utanför fönstret. Men också hur fantastiskt grönt det är utanför samma fönster!
När jag insåg att jag faktiskt inte bryr mig ett skit om hur det går i Let’s Dance funderade jag på att dra en pod runt Kungsholmen. Sedan insåg jag att det inte var något att fundera på. Nu när jag inte bor i Stockholm så måste jag ju göra det bästa av mina timmar när jag väl är här.
Jag lämnade lägenheten med tydliga tankar om att jag har en Stockholmskris. Jag gillar Stockholm men står samtidigt inte ut. Jag kom tillbaka till lägenheten och älskade allt. Hur våren smekte min kind längs Kungsholmsstrand. Hur regndropparna på de försiktiga bladen höll folk borta från gatorna. Fast på Sommar! var det folk – och där kom jag springandes mitt i kön.
Det var länge sedan mitt steg kändes så lätt och ledigt som det gjorde ikväll. Jag vet inte om det var Salmingskorna – eller om det var jag. Kanske var det Stockholm. Jag är oerhört tacksam för den här kvällen!
