Träningsglädje

Jag har uppgraderat mitt backpass från att innehålla 6 backintervaller till 8. Min löpcoachande sambo tycker att jag ska springa 12. Jag är på väg dit, men jag orkar inte hela vägen. Inte i huvudet. Som jag skrivit förut tycker jag att det är mentalt jättejobbigt att springa många intervaller. Hellre få men långa.

Det blåste och var kallt om öronen. Sådär som det liksom värker. Men mellan pulstopparna hann jag ändå tänka att maj tamejtusan är en helt fantastisk månad i Åre. Jag har hört så många säga att maj är värsta månaden (jag har nog bara hört en person som faktiskt gillar maj) men det är alldeles gudomligt med ljuset. Jag sprang mina intervaller runt 22.15 och det var som eftermiddagsljus i december. Magiskt.

> Ingen morgonjogg. Men inte heller någon planerad. Tänkte köra lite morgonrörlighet men det blev… inte ens en tumme.

> Nu ska ni få höra: jag hade med mig matlåda till jobbet. Matlåda maj gaaad! Händer inte ofta. Händer typ inte alls, trots att jag gör mina ryck ibland. Jag har inga matlådeambitioner framöver utan ser detta som en härlig engångsföreteelse. Vad jag hade med mig? Kycklingsallad i en påse. Äger inga plastbyttor. Och av glas har jag bara smoothieburkar och typ karaffer. Funkar dåligt för sallad.

> Den allra viktigaste punkten på min to do: boka service på min cykel. Finns dessvärre ingen Sportson så långt ögat når men jag får överleva ändå.

> Ikväll ska jag på föreläsning om löpning och fötter som Årenaprapaterna arrangerar. Jag har höga förväntningar!

> När jag kommer hem ska jag springa intervaller. Backe. Egentligen skulle jag kunna springa hur sent som helst för det är inte mörkt knappt ens vid midnatt men jag ska ju enligt plan gå och lägga mig typ, eh, 22.

> Jag hade tänkt förtidsrösta idag men jag vete tusan vad jag ska rösta på. Jag lyssnar på intervjuerna på P1 med det främsta namnet från respektive parti men tycker det är oändligt svårt med EU-val. Det är så långt bort liksom, inte geografiskt för där är vi ju mitt i, men från vad man röstar på till den action som kommer ut i andra änden.

> Just ja – jag har träningsvärk! Det är dagens största förlustelse.

Inte visste väl jag att sådan otrolig kärlek skulle uppstå i somras. Jag minns fortfarande när vi träffades första gången. Det var på Österlen och det var varmt och alldeles fullkomligt underbart. Jag bedyrade inte min kärlek till dig just där och då, men jag har gjort det många gånger senare.

Adidas Adios Boost – vi är kompletta tillsammans!

Visst, det kommer vara tillfällen då jag teamar upp med något annat. Inov-8 när jag ska springa trail till exempel, eller ännu tunnare saker när jag vill ha over the top maximal känsla när jag ska springa fort. Men Adios Boost är min mest okomplicerade och allra bästa allround sko. Det finns många skor jag gillar – men skulle jag bara få leva med en enda sko resten av mitt liv så skulle det vara denna.

Och nu har jag ett sprillans nytt par. Den kärleken! Den peppen! Den löparglädjen!

Men jag vet inte om jag kan kassera mina gamla Adios Boost. De har gått många mil. Vi har gjort mycket tillsammans. Sprungit en dammig halvmara på Cypern till exempel. Hängt på tartan. Tagit det lugnt under många morgonjoggar. Kämpat oss igenom en och annan Björgenintervall. Tack för den här tiden – nu ser jag fram emot något nytt. Och lite yngre.