Träningsglädje

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut såhär, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

Så jag drog på mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!

När jag flyger långt brukar jag kolla på film. En och annan ny blockbuster, men allra helst filmer om djur. Helst häftiga och lite annorlunda djur. Isbjörnar. Och kanske det mest fascinerande djuret av dem alla: Rocky mountain goat – eller Oreamnos Americanus. Det är en typ av bergsget som finns i bland annat Colorado i USA. Den lever både bland snötäckta bergsväggar och lodräta klippor och är en helt fantastisk klättrare. Det är fullkomligt galet. På vintrarna liksom rullar den nedför branter och hoppar och klättrar bekymmerslöst rätt uppför. Hur coolt som helst. Jag har googlat efter någon bra film med Rocky mountain goats på snö men hittar inget som gör dem rättvisa, men här är ett (förvisso rätt lamt) utdrag från en film jag såg på min senaste långflygning.

Isbjörnarna då? Jo, jag har nog sett varje film om dem som finns. Det märks på materialet att utbudet är begränsat, för det mesta har jag sett trots att nya filmer kommer ut – med delvis gammalt material. Det är också ett helt fantastiskt fascinerande djur. En resa till Alaska vore en dröm och ännu en punkt på min bucket list sett till saker utanför Sverige.

Igår sprang jag med snöskor på Åresjön eftersom snön var djup och lös. Till idag hade allt sjunkit ihop och det fanns dessutom som en pistad bana – inför Årefjällsloppet nästa helg. Längdspår var dragna men bredvid fanns också en bred gata med manchesterränder på hårt packad snö.

Jag tog med mig Hanna och Amanda i lurarna, Fredagspodden hör till mina favoriter. Det blir kanske lite väl mycket när de överdrivet hyllar sponsor efter sponsor så jag tycker att podden har tappat tjusningen lite, men det är ändå ett lättsmält tidsfördriv jämfört med alla de timmar jag spenderar med nyhets- och samhällsprogram från P1 i öronen.

Något annat jag tog med mig var ett par stavar. Istället för vanlig löpning blev det stavlöpning. Jag fick hålla igen på farten, det är lätt hänt att gasa på mot maxpuls med stavar. De är verkligen ett grymt redskap!