Träningsglädje

Det blev 24 hektiska timmar i Göteborg: åka tåg, bo i rummet längst bort på fina Avalon, äta hotellfrulle, checka in på The Convention på finfina Elixia, lyssna på grymma föreläsningar, träffa kul folk, hålla egen föreläsning, tränga ihop oss i en taxi, åka till Centralen och åka tåg tillbaka till Stockholm. Check på det.

Magnus och Malin hade ordnat ett härligt konvent som kändes lika bra som förra året. Förra årets version minns jag med blandade känslor eftersom jag fick så ont i min rygg under en kampsportsklass – men förutom det minns jag det som roligt. Det var det i år också, även om jag åkte dit med många färre vänner och att jag mest höll till i föreläsningssalen.

Jag lyssnade till 3 mycket olika föreläsningar. Jonas Colting var först ut med ”hälsa är ingen tävling” – grymt bra. Han vann också kategorin flest ord per minut. Jäklar vad han förlöste fram klokheter, åsikter och ifrågasättanden – inte konstig att han var andfådd emellanåt när han dessutom visade övningar på konceptet ”primal walk”. Det var fullsatt i salen – med all rätt!

Fullsatt var det också på Peter Niemeläs föreläsning ”snabbare, starkare och friskare med rätt kost” och jag skulle inte säga att det var den mest klockrena titeln på vad han pratade om – men oj vad jag gillade hans approach och alla myterna han krossade. Han klämde hål på allt det där vi tjatas om: att man går ner i vikt av frukost, att man ska äta ofta, att man måste äta efter träning, att fett brinner i lågan av kolhydrater… Vissa saker är visserligen inte direkt fel – men de allra flesta sakerna ”beror väldigt mycket på”. Jag gillar Peters tänk, han påminner mig en del om Jillian Michaels på något konstigt sätt, och jag skulle vilja lyssna till honom en hel dag! En timma räcker inte till att få svaren på alla de frågor som dök upp under föreläsningen.

Den sista föreläsningen jag gick på var lite mer spirituell och hette ”Law of attraction” med Helena Ivekrans. Intressant, även om det kanske inte riktigt tilltalar mig att varje dag gå 100 steg för varje uppskattning. Men jag tycker att hon har en otroligt viktig poäng med att vi blir vad vi tänker. Jag ska verkligen ta med mig förhållningssättet att tänka positiva tankar för då kommer många positiva saker min väg. Himla viktigt – särskilt om man fastnar i klago- och offerträsket.

Sist ut var min egen föreläsning – eller diskussion som jag hellre väljer att kalla det för. Jag fick inte riktigt sagt allt det jag ville eftersom tiden sprang iväg lite för fort. Men det som jag inte fick sagt får jag ofta sagt här på min blogg ändå så jag får nog fram mitt budskap ändå. Det jag pratade om var framgångsfaktorer hämtade från de stora bloggarna som vi som träningsbloggare kan applicera även på våra bloggar: enkla saker förvisso – men som ofta glöms bort. Jag pratade också om att förvalta sitt förtroende, om att åsikter är en bloggares bästa vapen, om att blogga med själ och hjärta – och så hade jag velat prata mer om att betalar du inte för tjänsten är du inte kunden utan varan som just blivit såld. Men det får bli en annan gång!

Jag kommer att lägga ut min presentation antingen som film eller som podcast. Jag ska bara lära mig hur först…

Stort tack till Magnus och Malin på Elixia som ordnade så himla bra. Tack till alla som jobbat med konventet och ett megatack till alla som kom och var där och som jag pratade med!! Det var himla roligt att få träffa dig Malin – men också att träffa på bekanta ansikten som Therese, Anna, Jojo, Fitnesscoachen och dig Powersus vars blogg jag saknar! Jag önskar jag fått tillfälle att prata mer med många av er som jag gissade mig till vilka ni var – nästa gång hoppas jag!

Jonas Colting visar hur det ska gå till!

Elixia har en snygg cykelsal med häftiga ljuseffekter. Så vill jag cykla jämt!

Alla gym borde ha en stor klädshop.

Alla gym borde också ha en DJ. I alla fall på fredagar efter jobbet. AW på gymmet liksom. Tränandes, såklart.

Vissa tränade hårt. Inte jag. Här under ledning av löparen Oscar Käck.

Gainomaxapan borde vara grymt vältränad med tanke på alla träningsevents och lopp han dyker upp på!

Längst bak i salen.

 

Jag lyssnade på Sveriges Radios radioprogram Matens Pris (finns också som bok) hela vägen ner till Göteborg och det borde ta mig tusan a l l a lyssna på. Tyvärr blir man mörkrädd – men det är ett slag i ansiktet man förtjänar nästa gång man går till matbutiken och klagar på att allt är för dyrt och väljer ut det som är billigast av allt det billiga.

Jag har varit inne på det här ämnet förut i ett tidigare blogginlägg. Vi må tycka att maten är dyr och yadi yada men faktum är att vi aldrig lagt så lite pengar (relativt till vår disponibla inkomst) som vi gör nu. Maten är inte så billig som den är idag. Ekvationen går inte ihop. Och eftersom den inte är det så läcker det ut en massa ohållbarheter någonstans och det kändes sjukt overkligt och äckligt att lyssna till hur reportrarna åkte ut till en gård där man dragit produktionen till det yttersta och experimenterade på kossor genom att ha ett stort hål in i magen så att den experimenterande bonden kunde stoppa in en arm och ta ut allt maginnehåll för att undersöka vad djuren ska matas med för att effektivisera ännu lite till. Ja, kossan var levande och ja magen innehöll en kalv som bonden skrattandes klämde på.

Jag vet att det är äckligt. Och det är bra att det är det för då kanske det fastnar på näthinnan.

Jag är inte emot att äta kött. Jag tror att vi människor är gjorda att äta kött, precis som en tiger, varg eller vad som helst. Naturen går ut på att äta eller bli äten – superkrasst sett – men vi har ett ansvar för att göra det på ett bra sätt.

Att äta ekologiskt är ett första steg men inte heller det är vattentätt. Inte hjälper det att bli vegetarian heller. Ett avsnitt i Matens Pris handlar om den miljöpåverkan som produktion av till exempel paprika har. Inte fasen vet man som konsument att den röda paprikan man lägger i påse och förnöjt betalar för i tron om att man gjorde alla djuren i världen en tjänst faktiskt är sjukt miljöförstörande. I alla fall den sortens som är från Holland och odlas i växthus. Det går åt väldigt, väldigt, väldigt mycket fossila bränslen. Lika mycket till 1 kg paprika som jag vet inte om det var 18 eller 80 kilo potatis.

Det kan tyckas att det krävs en grävande journalist för att kunna göra ett endaste vettigt matval i butiken. Eftersom vi som konsumenter vet så lite om vad som står på hyllan är det bäst att köpa därifrån vi kan kontrollera själva. Inte helt enkelt att göra fullt ut – men däremot så ofta vi kan. Trots alla hemskheter i världen så finns det goda gårdar också!

Jag är hur som helst i Göteborg. Kom hit strax efter 21 och kom mig aldrig för att äta en vettig middag på tåget (det går typ inte ändå). Hittade inget bra matställe på väg till Avalon som vi bor på så det fick bli Fanta och chips från minibaren. Ej optimalt. Jag kan inte låta bli att undra var i produktionsprocessen dessa produkter läcker som ett såll sett till etik. Oavsett så sker skadan i min hjärna, sett till SvD:s senaste reportageserie om hur socker kombinerat med fett är som kokain.

Det här var verkligen ett deppigt inlägg. Men jag är faktiskt glad, jag lovar! Grabben shoppar skor åt mig i New York. Nike Free! Och på den positiva sidan kan jag meddela att Nike satsar på CSR-arbete.

Jag sitter på ett Espresso House och syr ihop min säck. Presentationen till The Convention imorgon är så gott som klar men jag kommer troligtvis att göra om den femton gånger till ikväll. Jag misstänker att den är aningens för lång så nu måste jag döda några älsklingar. Svårt det där. Det finns så himla mycket att säga om bloggande och massor att säga om framgångsrikt bloggande.

Som det där med att förvalta sitt förtroende till exempel. Som det där med att din och min blogg förmodligen är värd mer än ett läppglans eller en glassmaskin i utbyte. Som det där med lagen. Som det där med att se över vad man faktiskt står för och våga ha en åsikt.