Träningsglädje

Skit i att kladdet aldrig torkar in – jag älskar doften! Älskar den så mycket att jag kraftigt överdoserar… vilket förmodligen är därför body buttern aldrig torkar in.

Med -0.8% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått upp 0.6% och får därmed springa 7km fartlek med 7 fartökningar  och böta 50 kronor till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

v.15 Sara -0.6% – Coola K -0.7%

v.16 Sara +0.6% – Coola K -0.8%

Min vecka:

Jag följer mönstret ganska bra. Ni ser mina markeringar ovan: jag går alltid upp/står still, var fjärde vecka (förutom första gången). Det krävs inget geni att förstå varför. Därför är jag varken besviken eller orolig över veckans resultat. Inte ens nojig faktiskt. Jag vet ju varför. Har äntligen lärt mig!

Förra veckan var långt ifrån en optimal matvecka. Jag har nog ätit allt som går att äta i onyttighetsväg. Godis, drinkar, pizza (den första på ett år!), glass, muffins och chips. Inte på samma dag visserligen, men det var ett överlagt ätande. Alla tillfälligheter krockade på en och samma gång – och så blev det som det blev. Jag har inget dåligt samvete. Det är som jag sagt förut: finns det en mening med vad man äter och varför, så ska man inte ha dåligt samvete även om det är onyttigt. Det finns ingen anledning att må dåligt över den muffins jag åt på en jobbfirargrej. Hade jag däremot ätit samma muffins hemma i min ensamhet hade det varit mindre mening med den där jäkla muffinsen och då hade jag varit arg på mig själv över att ha ätit den.

Det känns lite skönt att ha ätit onyttigt för nu kommer jag inte att sakna det på ett tag. Känslan efter en pizza är inte så skön. Känslan över att ha ätit vita och snabba kolhydrater överhuvudtaget är inte så skön. Jäklar vad ont i magen och vad uppsvullen jag kände mig efter den där frallan med ost och skinka från jobbkafeterian. Det känns bra att inte äta sådant särskilt ofta. Och att nyss ha ätit det gör att den obekväma känslan ligger färskt i minnet. Inget ont som inte har något gott med sig.

Hur mycket man än varierar sin konditionsträning så är det svårt att komma från att det är benen som tränas. Stackars, stackars ben! Men jag var snäll mot dem ikväll. Både på det första spinningpasset på 30 minuter, och på det andra 55-minuterspasset. Jag tänkte att jag skulle se kvällens träning som ännu mer återhämtningsträning för kroppen – och för benen. Därför kom aldrig pulsen över 85%-gränsen. Och det var förmodligen därför som träningen kändes ganska blek.

Är det spinning som vankas vill jag ge allt vad jag har. Det är ju så svårt att låta bli… men nej. Idag var det jag som gjorde exakt som instruktören sa. Satt när vi skulle sitta. Stod när vi skulle stå. Och gav inte allt jag hade. Därför kommer dessa pass att förpassas till glömska. Inte för att det var dålig eller oviktig träning. Därför att det var tråkig träning.

Mellan de två spinningblocken gick jag på en coreklass. Ni som är experter på (SATS) core – hur pass bra tycker ni att coreklasserna är? Jag tycker de känns så ineffektiva! Vissa övningar tar, andra tar inte alls. Som de där när man ska stå på tå och veva med armarna, eller göra benböj och gå upp på tå och sträcka armarna upp i luften. Inte min kopp med corete!

Hur som haver. Måndagens träning är avklarad. Nu är det bara resten av veckan kvar. Kul! (Psst – ni missar väl inte veckans Biggest Loserfinal här på bloggen ikväll?)