Skit i att kladdet aldrig torkar in – jag älskar doften! Ãlskar den sÃ¥ mycket att jag kraftigt överdoserar… vilket förmodligen är därför body buttern aldrig torkar in.
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Med -0.8% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått upp 0.6% och får därmed springa 7km fartlek med 7 fartökningar och böta 50 kronor till vår spa-resa.
Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:
v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%
v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%
v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%
v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%
v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%
v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%
v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%
v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%
v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%
v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%
v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%
v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%
v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%
v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%
v.15 Sara -0.6% – Coola K -0.7%
v.16 Sara +0.6% – Coola K -0.8%
Min vecka:
Jag följer mönstret ganska bra. Ni ser mina markeringar ovan: jag går alltid upp/står still, var fjärde vecka (förutom första gången). Det krävs inget geni att förstå varför. Därför är jag varken besviken eller orolig över veckans resultat. Inte ens nojig faktiskt. Jag vet ju varför. Har äntligen lärt mig!
Förra veckan var lÃ¥ngt ifrÃ¥n en optimal matvecka. Jag har nog ätit allt som gÃ¥r att äta i onyttighetsväg. Godis, drinkar, pizza (den första pÃ¥ ett Ã¥r!), glass, muffins och chips. Inte pÃ¥ samma dag visserligen, men det var ett överlagt ätande. Alla tillfälligheter krockade pÃ¥ en och samma gÃ¥ng – och sÃ¥ blev det som det blev. Jag har inget dÃ¥ligt samvete. Det är som jag sagt förut: finns det en mening med vad man äter och varför, sÃ¥ ska man inte ha dÃ¥ligt samvete även om det är onyttigt. Det finns ingen anledning att mÃ¥ dÃ¥ligt över den muffins jag Ã¥t pÃ¥ en jobbfirargrej. Hade jag däremot ätit samma muffins hemma i min ensamhet hade det varit mindre mening med den där jäkla muffinsen och dÃ¥ hade jag varit arg pÃ¥ mig själv över att ha ätit den.
Det känns lite skönt att ha ätit onyttigt för nu kommer jag inte att sakna det på ett tag. Känslan efter en pizza är inte så skön. Känslan över att ha ätit vita och snabba kolhydrater överhuvudtaget är inte så skön. Jäklar vad ont i magen och vad uppsvullen jag kände mig efter den där frallan med ost och skinka från jobbkafeterian. Det känns bra att inte äta sådant särskilt ofta. Och att nyss ha ätit det gör att den obekväma känslan ligger färskt i minnet. Inget ont som inte har något gott med sig.
Hur mycket man än varierar sin konditionsträning sÃ¥ är det svÃ¥rt att komma frÃ¥n att det är benen som tränas. Stackars, stackars ben! Men jag var snäll mot dem ikväll. BÃ¥de pÃ¥ det första spinningpasset pÃ¥ 30 minuter, och pÃ¥ det andra 55-minuterspasset. Jag tänkte att jag skulle se kvällens träning som ännu mer Ã¥terhämtningsträning för kroppen – och för benen. Därför kom aldrig pulsen över 85%-gränsen. Och det var förmodligen därför som träningen kändes ganska blek.
Ãr det spinning som vankas vill jag ge allt vad jag har. Det är ju sÃ¥ svÃ¥rt att lÃ¥ta bli… men nej. Idag var det jag som gjorde exakt som instruktören sa. Satt när vi skulle sitta. Stod när vi skulle stÃ¥. Och gav inte allt jag hade. Därför kommer dessa pass att förpassas till glömska. Inte för att det var dÃ¥lig eller oviktig träning. Därför att det var trÃ¥kig träning.
Mellan de tvÃ¥ spinningblocken gick jag pÃ¥ en coreklass. Ni som är experter pÃ¥ (SATS) core – hur pass bra tycker ni att coreklasserna är? Jag tycker de känns sÃ¥ ineffektiva! Vissa övningar tar, andra tar inte alls. Som de där när man ska stÃ¥ pÃ¥ tÃ¥ och veva med armarna, eller göra benböj och gÃ¥ upp pÃ¥ tÃ¥ och sträcka armarna upp i luften. Inte min kopp med corete!
Hur som haver. MÃ¥ndagens träning är avklarad. Nu är det bara resten av veckan kvar. Kul! (Psst – ni missar väl inte veckans Biggest Loserfinal här pÃ¥ bloggen ikväll?)