Träningsglädje

För en tid sedan fick Petra möjligheten att testa på en stegräknare från Silva. Hon lovade att utvärdera den – och här kommer Petras rapport:

Stegräknaren Silva x3 Connect ser ut som de flesta stegräknare brukar göra, en liten fyrkantig sak med en display. Det som skiljer ut just den här stegräknaren från mängden är huvudsakligen två saker: 1, man kan koppla den till datorn och 2, den räknar dina steg var på kroppen man än bär den.

Design

Som sagt var så ser den ut som de flesta stegräknare, den får dock pluspoäng för den matta ytan som gör att den inte ser så plastig ut.

Uppkopplingen till datorn

Hmm… ska jag vara ärlig så ser jag kanske inte riktigt meningen med det. Men jag vet att många gillar tekniska funktioner och prylar så är man lagd åt det hållet är det nog ett perfekt sätt att göra det roligare att hålla ordning på sin motion. (jag föredrar att anteckna antalet steg i min träningsdagbok)

Användarvänlig

Jag tog med stegräknaren på en testrunda i Stockholm och provade lite olika användningsområden, och den funkade på alla följande sätt:

• I fickan
• I ett snöre runt halsen
• I BH:n
• I strumpan
• I handväskan
• I byxlinningen

Vardagsmotion

Utöver testrundan har jag utmanat mig själv att komma upp i över 20 000 steg om dagen. Det har varit svårare än jag trodde. När jag var i New York hade jag och min bästis bestämt oss för att se stan till fots och kom upp i över 30 000 steg om dagen. Här i Stockholm är det svårare, då jag dels sällan har tid att boka in en hel dag till att ”turista” och gå runt och titta på saker, men också för att jag inte har pressen på mig att jag åker hem om ett visst antal dagar och inte vet när jag kommer tillbaka. Men stegräknaren har trots allt fått följa med på joggingrundor på Järvafältet, powerwalking på Djurgården och promenader i Sigtuna.

Slutbetyg

Överlag är jag mycket nöjd med stegräknaren, men skulle jag ha köpt en själv skulle jag nog ha nöjt mig med en mindre avancerad modell eftersom jag inte är en tekniknörd. Men jag tycker den är väldigt bra och den allra största fördelen är densamma som med alla stegräknare: man får en extra knuff till vardagsmotion. Man tjänar några extra steg om man tar trapporna istället för hissen, hoppar av en hållplats tidigare eller går i rulltrappan istället för att stå stilla. Med en stegräknare blir hela vardagen en tävling, speciellt om ens vänner också räknar steg!

Petra på sightseeing i Sigtuna – med stegräknaren på!

Petra joggar på Järvafältet – med stegräknaren på!

07.30: Väckarklockan ringer. Jag inser att det är skitväder, skjuter på morgonträningen och somnar om.

07.55: Jag inser att jag måste gå upp. Oavsett regnrusk.

08.00: Jag sätter på P1 (obligatoriskt) och knäpper igång dator(er)n(a). Kollar av nattens mailskörd (alla verkar jobba dygnet runt nuförtiden).

08.30: Fixar frukost som intas framför jobbmailen. En riktig höjdarfrukost! Känns lyxigt att få äta lite kokos, finncrisp och mandelspån nu när jag äter lite mer kolhydrater.

Saras höjdarfrukost: lite kesella, lite hallon och strössel bestående av kokos och mandelspån.

Lägg till 1-2 ägg eller 2 finncrisp med smör, ost och skinka.

11.00: Inser att det inte kommer sluta regna på ett tag och bestämmer mig för att ta mig an morgonens förskjutna löptur. Rundan omfattar för mig helt nya jaktmarker men Grabben har försäkrat mig om att den är på runt 11 km. Det visar sig senare att den är på drygt 15 km. När jag sprungit i drygt en timma blir jag glad över skylten ”HALMSTAD 5 KM”. Det regnar åt alla möjliga håll under rundan, jag har dragit på mig vintermössan och har lämnat alla tekniska prylar hemma. Förutom pulsklockan, den är vattentät. Mina Nike Lunartrainer matchar fint med min reflexgula jacka. Jag är den enda som är ute. Det är jag och de vårglada kossorna som precis kommit ut på sommarbete och som skiter i om det är regn eller sol. Och så är det bilisterna som tittar konstigt på mig. Det är härligt att springa när det regnar. I min löparbubbla skiner solen som aldrig förr.

13.00: Checkar snabbt av jobbmailen igen – käkar snabblunch (stekt köttfärs, lite creme fraiche, 1 avokado och 2 ägg). Ger mig sedan av igen.

14.00: Befinner mig på Form Friskvård. Jag har länge velat bli av med ett fult ytligt blodkärl på vaden och en kostnadsfri konsultation blir med ens till en laserbehandling som är över på 10 minuter till en minutkostnad av 100 kronor.

Den fula fläcken ska bort!

14.15: Jag inser att jag har 45 minuter till godo till min inbokade idrottsmassage på ovan nämnda ställe och hittar några butiker att gå in i. Jag är egentligen på jakt efter ett par silvriga finskor med låg klack (var fasen hittar man sådana?) till det där bröllopet i Kanada i juni men hittar inga sådana. Hittar däremot många silvriga skor med typ 10 cm klack. Bruden skulle få dåndimpen om jag dök upp som brides maid i sådana. Jag hittar lite annat också. Ett par lila sommarskor (utan klack), nya hårsnoddar, nagellack i somriga färger (jag målar aldrig naglarna men det var bra pris…), en showergel i den där doften (Brazil nut) jag är helt besatt av. Och te – Halmstadte! Tänk att man kan hitta så mycket annat när man egentligen letar silvriga skor utan klack…

Såhär kan det gå när man letar silverskor utan klack. Halmstadtéet finns inte med på bilden…

15.00: Befinner mig återigen på Form för en halvtimmes idrottsmassage som ska lösa upp mina knutar i skulderbladen. Massagen är bra. Extra bra när jag får 30% rabatt…

15.30: Ger mig återigen ut i shoppingdjungeln och försöker hitta den perfekta kjolen. Hittar den inte.

17.00: Träffar en kompis i solen(!) på uteserveringen på Espresso House och försöker undvika att bli attackerad av de oblyga fåglar som dyker som gamar ner för att hämta bullpapper och dippplastburkar som folk lämnat kvar på borden.

19.00: Kommer hem, träffar Grabben. Får bannor för att jag inte tömt diskmaskinen (hallå, jag har faktiskt inte hunnit…). Kollar jobbmailen. Konstaterar att tisdagar inte är någon bra TV-dag.

20.00: Fixar middag: fläskytterfilé med broccoli och underbar kronärtkocksdipp. Receptet på dippen har jag hittat i Laga Lätt (min favorittidning).

Kronärtkocksdipp: mixa en burk kronärtkockshjärtan med en låda Philadelphiaost, lite citronsaft, gräslök och salt och peppar. Mums!

21.00: Kollar gamla Vänner-avsnitt tills klockan blir alldeles för sent. Konstaterar det jag redan visste – att det inte skulle bli några intervaller ikväll (känner mig nöjd med dagens träning) och skjuter upp det inställda passet till imorgon bitti.

Jag älskar att blogga. Att träffa mäniskor. Att betrakta. Att analysera. Men ibland känns världen och samhället jag lever i så trång. Som en liten bisarr låda jag inte vill ha med att göra. Då vill jag helst bara springa därifrån. Jag menar det bokstavligt talat: springa därifrån.

Jag tittade på Forrest Gump i helgen. För jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag älskar när Forrest Gump ger sig iväg och springer. Bara sådär. Precis så känner jag med löpningen. Minutfart och intervallsekvenser, millopp och maror kan slå sig i väggen. Jag vill känna den glädje som uttrycks här. Uppleva livet på nytt precis som här. Jag vill inte springa för att det ska gå snabbt och för att jag ska slå en viss tid på ett visst lopp. Jag vill inte springa för det kommersiella syftet. Löpning är för mig så mycket mer än så. Den enda löparfest jag bryr mig om är adrenalinet som har party i min kropp.

Att springa är att uppleva. Att springa långt är att växa lite till. Att springa snabbt är mest att bli trött. Att springa – för sig själv med sig själv – är det ärligaste jag känner till. Inget skitsnack. Inga utröstningar. Ingen som smyger bakom ryggen. Inget smink. Ingen som låtsas. Inget grupptryck. Ingen ensamhet. Inget som komplicerar. Inget utanförskap. Ingen press. Inga måsten. Ingen bullshit. Löpning är glädje. Var och en för sig själv. Var och en tillsammans. Löpning är jobbigt när det hetsas. Löpning är magiskt när det upplevs.