Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Det har hänt något med Runner’s World sedan Claes Runheim tog över rodret. Någonting bra. Tidningen har blivit bättre med mer varierat innehåll och jag hoppas att det nya omslagsmanéeret är här för att stanna. Att ha idrottsprofiler på framsidan är långt mycket bättre än anonyma modeller i en klassisk fantastisk löparmiljö tagna helt ur sitt sammanhang. Jag hoppas Runner’s World fortsätter såhär! Vad tycker ni?
2 nya nummer högst upp. 2 gamla nummer längst ner.
Det satt en något coolare och lite mindre excentrisk version av Kitty Jutbring på ledarcykeln idag. När hon sa att det skulle bli en rockig klass undrade jag hur kul det här skulle bli. Jag gillar inte rock. Men – det visade sig bli skitjäklabra!
Jag gillar inte att träna till rock eftersom det blir så skränigt i öronen. Det går liksom inte att ha högt på. Det skär sig i mina öron. Det gör inte det där dova dunka-dunkat som liksom tar tag i en och fångar en. Men – det finns mer till rock än gamla Metallicalåtar!
Det var mycket go och bra ös och mina ben fick smaka på mjölksyran både en och två gånger under klassen. Jag hade hittat mitt pulsband som legat bortglömt i garderoben ett par veckor och det visade på en maxpuls av 90% och en genomsnittlig puls på drygt 75% (ned- och uppvärmning inkluderad). För att vara före frukostträning ger det mig ett allra högsta grad godkänt betyg. Nu ska jag fortsätta denna dag i samma goda anda. Jag har hört ryktas att det ska vara den sista dagen med solsken?
