Burgare alltså. Finns det något godare? Eller jo, allt beror ju på såklart. Framförallt beror det på burgaren.

Häromdagen gjorde jag en burgare utöver det vanliga. De klassiska tillbehören; såsom tunna ringar av rödlök och skivad tomat, smakade precis som på vilken annan schysst burgare som helst. Men lime- och basilikamayon var något alldeles extra och passade perfekt med den här laxburgaren. Och den var dessutom riktigt enkel att blanda ihop.

Men vi tar det frÃ¥n början: det här är ett inlägg jag gör tillsammans med Cervera som just nu har en kampanj som heter Kickstart. Förra veckan gjorde jag en färgsprakande blueberry bowl (hurra för svenska superbär!) – och idag tänkte jag som sagt bygga en grym burgare.

När jag gjorde min blueberry bowl använde jag en Oster Versa blender frÃ¥n Cervera – och den här gÃ¥ngen använde jag en stekpanna frÃ¥n Anders Petter ur Cerveras sortiment. Matlagning blir roligare (för att inte tala om enklare) med bra grejer och dÃ¥ är en bra stekpanna, en bra blender och framförallt riktigt bra knivar det som jag tycker är viktigast i köket. Sedan är det sÃ¥klart kul att ha en sÃ¥dan här rolig grej som min bloggkollega Anja använde för att göra ”zoodles” – för att hÃ¥lla matinspirationen pÃ¥ topp.

Nu kan du vinna just smarta saker till köket: kika in här och var med och tävla hos Cervera! Första pris är ett riktigt dunderpris: Electrolux Power blender Master Piece, Spirelli spagettislicer frÃ¥n Gefu, Kyocera Mandolin och en belagd stekpanna 28 cm Stenfors frÃ¥n Anders Petter (värde 4396 kr). Andra pris är en Electrolux RÃ¥saftcentrifug och tredje pris är en belagd stekpanna 28 cm Stenfors frÃ¥n Anders Petter – samma som jag använde för burgarna.

För att tävla skall du lägga upp en bild pÃ¥ din favoritsmoothie pÃ¥ Instagram med hashtaggen #kickstartcervera. Tävlingen pÃ¥gÃ¥r fram till den 21 februari – gÃ¥ in och kolla här för all information!

Men åter till min burgare. Visst ser den god ut:

Det är första gÃ¥ngen jag gör burgare pÃ¥ lax – men inte den sista. Det är sÃ¥ enkelt och sÃ¥ gott! Till den här burgaren bakade jag dessutom glutenfritt bröd; ett recept som jag hittade hos Anja.

För själva laxburgarna använde jag frysta laxfiléer i portionsformat. När de tinat lade jag dem i en blender tillsammans med 1 ägg och basilika. Basilika var det genomgående temat på den här burgaren!

Jag drog några varv med pepparkvarnen och strösslade salt över laxfärsen innan jag formade den till två runda biffar och lade dem i stekpannan.

Medan laxen stektes i pannan rörde jag ihop mayon. Det är nu du ska läsa extra noggrant för det här var så himla gott.

För lime- och basilikamayon behöver du: majonnäs, basilika, lime, vitlök samt salt och peppar.

Hur mycket majonnäs du behöver är ingen exakt vetenskap utan beror på tycke och smak, men sikta mot att blanda ihop drygt 0.5 dl majonnäs, en halv pressad lime, en liten klyfta pressad vitlök och några basilikablad som du finhackar och rör ner i mayon.

När jag bygger burgare börjar jag alltid med ett salladsblad på brödet och sedan två tomatskivor. Sedan laxen, skivad rödlök, mayo, lite fler basilikablad och till sist den andra halvan av brödet.

Jag kan tänka mig att avokado hade varit riktigt gott pÃ¥ den här laxburgaren ocksÃ¥! Hur mycket grejer man vill ha med i sitt burgarbygge beror lite pÃ¥ vilken svÃ¥righetsgrad man önskar när man äter den. Packa in burgaren i smörgÃ¥spapper för praktisk ätning – eller ät med kniv och gaffel.

Ska du servera riktigt höga burgare kan det vara en bra idé att sticka en grillpinne genom hela burgaren så håller den formen ända fram till första tuggan.

Detta inlägg är i samarbete med Cervera. Alla åsikter är mina egna.

Efter varje gång jag åkt längdskidor och ska greppa mina alpinskidor tänker jag fan vad tunga de är. Ursäkta svordomen men den ingår nästan alltid i min tanke, så du får stå ut med den här.

När jag langade upp skidorna pÃ¥ ena axeln och promenerade hemÃ¥t frÃ¥n VM8:an sÃ¥ tänkte jag att skidor är ett riktigt bra redskap för styrketräning. Mycket bättre än längdskidor; men längdskidor skulle Ã¥ ena sidan fungera bra som substitut för ett kvastskaft som är ett bra redskap för rörlighet. Den fotosekvensen fÃ¥r komma pÃ¥ bloggen nÃ¥gon annan gÃ¥ng – nu fokuserar vi pÃ¥ styrkan!

Alpina skidor, med sin tyngd, funkar riktigt bra för allehanda pressar, oavsett om du stÃ¥r still pÃ¥ marken eller gör benböj eller utfallssteg. De är ocksÃ¥ ett utmärkt redskap för att bygga bÃ¥lstabilitet genom axellyft framÃ¥t och om du har mycket plats runt omkring dig kan du hÃ¥lla dem rakt fram med starka armar och göra utfallssteg med sidotwist – vilket ocksÃ¥ är bra coreträning.

Bicepscurls är kanske den allra enklaste övningen, förutom axelpressarna då. Du kan också göra drag till hakan och omvända flyes med en skida i varje hand. Eller varför inte good mornings (stående ryggresningar) eller rodd med fälld höft.

Har du fler bra tips på styrkeövningar man kan göra med ett par skidor? Utifrån några enstaka övningar kan man sätta ihop en mängd olika cirklar och få ett riktigt bra skidpass.

Det kan vara pÃ¥ sin plats med en liten varning när det gäller alpina skidor. Tänk pÃ¥ att kanterna ofta är riktigt vassa sÃ¥ att du inte gör illa dig – eller skadar dina handskar.

Jag gillar att lyfta allehanda grejer, och att slå på traktordäck och sådant. Läs det här till exempel:

> den gången då jag lyfte tegelstenar

> ett bra styrkepass med en bänk som enda redskap

> ett inlägg om att träna utan gym, med ett gäng bra länkar

Bicepscurls:

Vanliga axelpressar:

Utfallssteg med skidor på raka armar:

TurspÃ¥ren i EdsÃ¥sdalen kan vara södra Årefjällens bäst bevarade hemlighet. Oftast är det motionsspÃ¥ren som syns genom appar som SkidspÃ¥r (man mÃ¥ste klicka sig vidare till ”spÃ¥rstatus” för att se att det finns fler spÃ¥rade rundor) – men turlederna är lika fint spÃ¥rade de! Och dÃ¥ öppnar sig fantastiska möjligheter att komma upp pÃ¥ fjället och Ã¥ka längd!

Jag valde den längsta rundan för gårdagens skidåkning i Edsåsdalen: Älgbergsrundan. Den är 19 km från starten i Edsåsdalen, men jag parkerade i Dalen och då blir den några kilometer kortare. Att parkera i Dalen är för övrigt ett bra tips om du kör bil till Edsåsdalen; här finns mer plats att parkera och så ligger spåren mycket närmre.

Älgbergsrundan (som är skyltat med nummer 122) är en rödmarkerad led, men det beror enbart pÃ¥ längden (19 km) – annars är den rätt sÃ¥ flack enligt beskrivningen av spÃ¥ret. De första fyra kilometrarna gÃ¥r uppför genom granskog och det är segt men ändÃ¥ riktigt fint eftersom snön ligger tung pÃ¥ granarna.

Jag kände att jag måste stanna hela tiden för att fota, vilket inte gör så mycket eftersom jag ju skulle åka långsamt enligt punkt 2 i det här blogginlägget. Kolla, såhär fint är det:

När granarna glesade ut och det blev kalfjäll istället så tog jag turens första riktiga paus och drack lite av den varma rödvinbärssaften som jag värmt och hällt i en sådan där klassisk midjeväska man har när man åker längdskidor. Jag var så himla tacksam att jag packat med det.

Jag hade ocksÃ¥ ett par extra vantar med mig (Marit Björgens skidhandskar för att vara exakt) – och min kamera sÃ¥klart: en Canon G7X som följer med pÃ¥ sÃ¥dana här fjälläventyr. Typ som det i somras när jag ocksÃ¥ var i EdsÃ¥sdalen och sprang Grofjällsrundan.

Ibland satt det som små älgmärken på ledkryssen och jag blev full i skratt vid ett tillfälle för precis vid ett sådant älgmärke var det djupa spår från något som tveklöst var älg. Men det var ett tag sedan som den hade klivit över spåret för avtrycken var lätt översnöade.

Igår kom det nästan en decimeter snö vilket gjorde att spåret var lite fluffigt och löst. Vanligtvis finns det en skejtbedd bredvid de dragna klassiska spåren men det hade inte hunnits med till idag. På vägen tillbaka till spårcentralen var det bara att stå stadigt i spåret eftersom det inte fanns så mycket plats utanför att bromsa på. Eller, den gången jag försökte så blev det en fin face plant rätt ner i djupsnön.

Såhär såg det förresten ut upp mot kalfjället när träden glesade ur. Blå himmel och massor av snö:

Om jag ska vara ärlig sÃ¥ är längdskidÃ¥kning det jobbigaste jag vet. När jag Ã¥ker längd sÃ¥ har jag aldrig musik eller podcasts i öronen (till skillnad frÃ¥n när jag springer) utan det är bara jag och mina egna tankar och naturen runt omkring. Precis som med landsvägscykling sÃ¥ är det svÃ¥rt att Ã¥ka pÃ¥ halvfart. Det är all in som gäller; och dÃ¥ blir det antingen jättejobbigt – och när det inte är särskilt jobbigt alls sÃ¥ är det för att jag stÃ¥r still och försöker fÃ¥ fatt pÃ¥ krafterna igen.

Det är ocksÃ¥ enorm skillnad pÃ¥ när det gÃ¥r uppför och utför. När jag började Ã¥ka var klockan runt 13 och under de första kilometrarna undrade jag om jag skulle hinna hem innan det blev mörkt. Men det gjorde jag ju; det gÃ¥r bevisligen fort när det gÃ¥r utför…

Jag börjar trivas bättre och bättre med mina Fischer längdskidor med skin – alltsÃ¥ den nya generationens vallningsfria skidor som det pratas mycket om nuförtiden. Det är sÃ¥ skönt att bara klä pÃ¥ sig, grabba tag i skidorna och gÃ¥ ut – utan att oroa sig över vad det är för grader och hur snön är. Det är bara att Ã¥ka. Jag är helnöjd med mitt köp!