Igår snodde jag både en blogglista och en middagsidé av Underbara Clara. Listan är en vad-lista och ser ut såhär:

Vad stressar dig? Att ha många små-punkter på min att göra-lista. Att ha de där punkterna ogjorda är mer jobbigt än att faktiskt göra dem. Och trots att de är oviktiga på det stora hela så blir jag stressad ändå. Därför är det skönt att riva av dem. Det brukar oftast bara ta en timme och så är det klart.

Vad ska du göra ikväll? Vara helt själv för första gången på jättelänge. Eller ja, en vecka. Men det känns som länge i min värld.

Vad är svårt? Att inte vara så självkritisk jämt och ständigt. Att komma ihåg att saker och ting inte behöver vara bättre än top notch. Good enough duger gott och väl.

Vad är lätt? Att göra saker och ting när man väl kommit över den där tröskeln. Tröskeln är alltid boven!

Vad blir det för middag idag? Fish tacos!

Vad vill du göra mer? Styrketräna, vintercykla och åka mer alpin skidåkning.

Vad går du igång på? Magkänsla. När det kittlas i magen så vet jag att jag är inne på rätt spår; oavsett om det handlar om stora eller små beslut. Min magkänsla har en förmåga att förstå logiska resonemang i huvudet med känslomässiga aspekter från hjärtat. Kombon blir min magkänsla som jag litar på.

Vad gråter du av? Den överväldigande känslan av tacksamhet som brukar komma oväntat och när jag är ensam.

Vad gjorde dig arg senast? När saker och ting är ovärt. Typ kombon för dyrt och för dåligt.

Vad åt du senast? Kaffe och kanelbulle på nya studentfiket Antons café på Campus i Åre!

Vad är fånigt? Mitt humör ibland.

Vad är gott? Jättemycket. Chokladbollar typ.

Fler som skrivit denna lista är Elna och Jeanna. Och kanske snart du?

Och så blev det måndag igen. Nya tag ger nya dagar att fylla med det du vill. Välja bort och välja till. Det var någon som kommenterade just så; att för allt man väljer till sitt liv så har man också valt bort något. Och så är det ju! Ibland kan man behöva välja bort på ett mer aktivt sätt, för att ha plats i livet att kunna att välja till.

När Annika var här så gjorde vi ett podavsnitt som vi kallar livshjulet. Om det låter bekant så var det för att vi gjorde samma avsnitt för ungefär ett år sedan. Nu följde vi upp det och satte nya betyg på de olika delarna i våra liv. Avsnittet kommer att gå att lyssna på om några dagar.

Den här veckan är tillsammans med alla andra veckor ett liv. Varje dag är en pusselbit som sakta bygger ihop det som är alltihop. Livet.

Ibland glömmer jag bort att det är så. Men just nu märks det så väl. Det är någonting med ljuset. När solen fortfarande skiner trots att klockan är över 4 på eftermiddagen, när det alldeles nyss var beckmörkt just nu.

Lika tacksam för att ljuset återvänder – lika tacksam är jag för att det nyss var sådär mörkt. Det är först när det varit mörkt som jag märker av ljuset!

Jag får besök till helgen; min äventyrskamrat Annika kommer upp! Förutom att bjuda på behövlig fjälluft och många timmars sömn för hennes del, så har hon också önskat sig ett långpass. Alltså långt som i långt.

Jag vill inte räkna minutrar, jag vill springa många kilometrar, deklarerade hon i ett sms.

Jag har inte sprungit långt sedan vi sprang marathon i Dublin i slutet av oktober och först så ville jag övertala henne att vi kanske kunde göra något annat. Men sedan kom jag på att det just är detta som är målet med min träning: att i princip kunna göra vad som helst när som helst. Inklusive att springa rätt så långt rätt så spontant.

Att äventyret alltid väntar runt hörnet har jag symboliskt påmint mig själv om genom att ha ett gäng energibars och bloks i en vas på fläkten ovanför spisen. Såhär ser det ut:

De ligger där och väntar på mig som en påminnelse om att det äventyrliga aldrig behöver vara långt bort eller särskilt svårt. Jag gillar att se min fullproppade vas om morgnarna när jag maler bönorna till mitt morgonkaffe, eller om kvällen när jag (ibland) fixar rent på köksbänken.

Det är också symboliskt att den där drickchokladen från Åre chokladfabrik står precis bredvid. Eftersom mitt träningsliv också inkluderar sådant som choklad. Och kladdkakor (kolla denna glutenfria kladdkakedröm som PT-Fia påminde mig om häromdagen). Och kanelbullar.

Till höger står ett nytt te i en plåtburk som jag köpte för 199 kronor. Ett jättedyrt te. Men jag ville ha det och burken var fin så den kommer få stå framme och får symbolisera något det med. Kanske lugn och ro i ett rätt så fullspäckat liv.