Eftersom april gick så ruskigt fort så tänkte jag ha en extralång maj. Det känns som att det enda jag hann med i april var att åka till Boston och att resa till New York? Jag har lyssnat väldigt mycket på musik i april – den här spellistan har gått varm och mina favoriter ändras hela tiden! Den har följt med mig på många flyg- och bilresor, men när jag springer – ja då lyssnar jag ändå mest på folk som pratar!

När april kom så hade jag en önskan om att springa mer – och sprungit har jag gjort. Överlag har jag samlat en sjuhelsikes massa steg – det har blivit ett snitt på nästan 15000 vilket är bra med tanke på att jag också haft en massa resdagar. Löpsäsongen är inte nära – för just nu är den verkligen här!

Om jag fick välja bara en maträtt från april så väljer jag spring rolls med mango. Självklart följt av dessa helt makalöst goda och glutenfria brownies!

Om jag fick välja bara en enda dag från min vardag som jag minns så är det den här enastående dagen i världens mest perfekta aprilväder.

Och så har vi maj. Den första vårmånaden att lita på. Månaden då min blogg fyller tio år och som jag kommer att fira storstilat! Månaden då jag otåligt går och väntar på att det ska börja grönska och eftersom det händer alldeles försent så kommer jag att möta våren på annat håll.

Framförallt är maj en av mina favoritmånader i Åre eftersom ljuset blir så påtagligt i kontrast till den enorma tystnaden som lägger sig över byn. Turisterna har sagt adjö till vintersäsongen och många av de bofasta pustar ut på en sandstrand efter en hektisk period. Kvar finns bara jag och några till och då byter framförallt Werséns skepnad och blir lunchrestaurang med dagens rätt och byns absolut, absolut bästa salladsbuffé. Kanske är det då vi vet att det är lågsäsong på riktigt!

Förutom allt det där ovan har jag inte så mycket mål med maj. Min främsta intention med maj är att leva mitt äventyr med mycket cykling och härlig trallöpning på nya stigar – och på att fira min blogg! Jag tror nog att det räcker gott och väl!

Vad har du för intentioner med maj?

Bild från idag – den 1 maj. Efter prick 15000 steg på delvis nya stigar och vägar.

Resten av helgen kan få bli hur den vill för jag är lycklig ändå. Jag har cyklat! Jag valde min cyclocross och plockade ut nya vägar på kartan igår kväll. När jag cyklar får jag en anledning att se allt nytt jag inte sett förut; trots att det är typ hemmavid. För hur ofta har jag en anledning att svänga av på en helt okänd skogs- eller grusväg bara för att? Typ aldrig. Men på cykel? Typ alltid!

Jag älskar, älskar, älskar min cyclocross. Men jag älskar också min racer. Här är skillnaden mellan en cyclocross och en racer för dig som undrar. Jag får ofta frågan vad man ska köpa först – och då skulle jag säga racer (om du inte bor på ett litet ställe i norrland där det finns mest grus- och skogsväg förutom en stor Europaväg). Men, så snart du har en cykel så kommer du inse att du behöver fler…

Dagen bjöd på solsken och en hel del vind och markerna var blöta från tidigare dagars regn. Jag valde vägar som gick genom skog och förbi jordbruk och skogsbruk och en liten udda väg där jag fick fräsa över en blöt åker – det gick tydligen en väg där. Pulsen låg konstant högt; i skogen ser man oftast inte hur kuperat det är för alla träd men skogsvägar går typ bara uppför och nerför.

Jag vet att typ alla ni sa att jag skulle stanna i Åre över helgen men väderleken ville annat och därför åkte jag söderut för att möta våren – och solskenet. Ni som följer mig på Snapchat har fått följa med på både det ena och det andra – så häng med du också. Snapchat är hur kul som helst! Jag heter sararonne på Snapchat och här kan du läsa om hur Snapchat funkar!

> Om du vill läsa om mer cykling så ska du kolla här!

I söndags kväll sprang jag trappintervaller med benböj mellan varje set. Totalt blev det 15 trappintervaller fördelade på 3 set med 5 intervaller i varje set. Mellan varje set gjorde jag 15 benböj. Jag minns fortfarande träningsvärken från en gång för länge sedan då jag la upp ett pass på ungefär samma sätt. Aj aj, alltså!

Men det var egentligen inte intervallerna i sig jag vill skriva om. Det var hur jag tänkte innan: hur svårt det var att komma ut – och hur jag löste det.

Hela helgen hade jag en plan om att jag skulle springa intervallerna på söndag kväll. Efter att ha spenderat förmiddagen ute i fantastiskt väder ägnade jag eftermiddagen åt att jobba. Timmarna gick och det blev kväll och rätt så snart även mörkt. Jag brukar ha sjukt bra träningsflow sent om kvällarna så nu var det dags!

Det var bara det att jag var totalt opepp och det kändes så otroligt jobbigt att ta sig ut. Själva intervallerna tvekade jag aldrig över men just det där att ladda mentalt, byta om, snöra på sig skorna och det jobbigaste av allt – att faktiskt ta steget över tröskeln.

Jag ojade mig lite över det hela på Snapchat, för jag tänkte att om jag snappar om att springa backintervaller där så måste jag springa dem. Lite som att skapa sig ett eget grupptryck typ.

Sedan kom jag på vad jag skulle göra för att överlista mina tankar om att det var jobbigt att öppna dörren och gå ut: jag skulle helt enkelt öppna dörren några gånger för att upptäcka att det var sjukt enkelt och inte alls jobbigt. Så då gjorde jag det: öppnade dörren och gick ut i strumplästen.

Och det var ju enkelt.

Efteråt fick jag energi och bytte om till träningskläder och stoppade fötterna i skorna – öppnade ytterdörren lite mer på riktigt och gick ut i aprilkvällen och sprang mina intervaller.

Det finns många sätt att överlista hjärnan på och det här var ett av dem. Det låter kanske knäppt och banalt men det som funkar funkar – och ibland är det mycket enklare än man tror!