Så kom sommaren med värme och en fullkomligt bländande vacker morgon med den spegelblanka Åresjön som tog sovmorgon medan jag kammade mig och gick till jobbet. Många timmar senare, på kvällen när övriga Sverige intagit TV-soffan, åkte jag till Ottsjö för att uppleva sköna maj på fjället. Det är något med de evighetslånga kvällarna som väcker semesterkänslan till liv och som gör dagen oändlig.

Jag ville ta mig an en kortare tur och tog sikte på Kläpphögarna. Beroende på var i Ottsjö man börjar så är det typ 3 kilometer upp till den lilla toppen som är en alldeles lagom trailrunda en morgon eller kväll.

Vill du variera dig ska du springa Platåleden i Ottsjö och göra en avstickare till Kläpphögarna (men pass på skylten som kommer rätt så snabbt och är lite otydlig när det börjar gå utför).

Den bekanta känslan av vattnet från myren som sipprade in och ut genom mina trailskor följde med mig längs rundan och jag försökte väcka mina vrister som legat i någon form av vinter- och vårdvala och kände ovana inför det instabila underlaget. Syresättningen gick för högvarv upp till toppen och lyckobubblorna exploderade när jag var där uppe.

Äntligen har jag gjort sommarpremiär på fjället!

Jag börjar med juni redan idag tänkte jag. Under hela våren har juni varit min belöningstid att se fram emot; den tid då jag inte ska göra något annat än att unna mig härliga saker. Då prestation får stiga åt sidan för att göra plats åt kravlöst leverne.

Efter vecka på vecka med massor av grejer på schemat har jag äntligen bokat in lugn. Färre grejer – mera tid. Mera springa fjäll, cykla landsväg, bara vara. Laga god mat, kanske läsa bok. Tanka energi vid en sjö, inte ha bråttom. Tanken är hisnande. Det kittlar i magen!

Den här veckan kommer att bjuda på finväder i Åre och jag vet knappt med vilken stig jag ska börja. Men en sak är säker; denna vecka ska jag unna mig massor av härliga tillfällen!

Det finns fler skäl till att jag älskar Åre i maj än att det är så magiskt ljust. I maj anordnas träningsfesten Workout Åre och för tre år sedan bestämde jag mig för att cykla 65 mil till Åre för att gå på det stora träningskonventet.

Tänk att det känns så länge sedan trots att det var 2013!

Jag har gjort betydligt jobbigare cykelturer på under 10 mil än vad jag minns den resan på totalt 65 mil fördelade på några dagar. Jag vet att minnen bleknar och nu såhär efteråt så känns mitt lilla äventyr som 65 mil nedförsbacke. Men jag vet med exakthet att resan var lättare än jag trodde (och jag vet att två backar längs E14 mellan Mattmar och Hedmans Fjällby var riktigt motiga – men inga andra).

Men det hade kunnat bli jobbigare; om jag cyklat fler mil per dag och om jag haft med mig packningen på cykel och sådär. Eftersom jag gav mig själv bra förutsättningar; med lagom dos distans och min morfar som hade packningen i följebil, så behövde jag inte göra annat än att cykla. Och det var precis det jag ville.

Jag minns också att jag förberedde mig genom att åka på cykelhelg på Öland tillsammans med min triathlonkompis Karin. Vi cyklade genom vitsippshav och i enorm motvind som var så elak att jag helst ville lägga mig i ett dike och gråta. Jag fick min enda punktering jag någonsin haft och jag gjorde långa turer på egen hand och det var vackert. Sedan cyklade jag en eller två gånger i Halmstad också, innan det var dags att ge sig av.

Det var fina dagar, de där i maj 2013. Vädret bjöd till och vinden kom från rätt håll. När jag kom fram till Åre såg jag framför mig jubel och fanfarer men det som mötte mig var mest ingenting. Bara en nedförsbacke från byn ner till mitt hus och så lite solsken på det. Och så var det slut och jag var inte särskilt trött.

Två dagar senare körde jag midnattsspisning och sedan var träningskonventet igång. Inga konstigheter. Inga omöjligheter.

Vill du läsa mer om min cykling så ska du klicka här:

• Första cykeldagen
• Andra cykeldagen
• Tredje cykeldagen
• Fjärde cykeldagen
• Sista cykeldagen

Minns du också den gången då jag körde 25 spinningpass på raken? Eller de gångerna jag sprang i 6, 12 och 24 timmar på korta varvbanor? Eller den gången när ingen börjat springa långt ännu och jag drog ett marathon på löpband…