Skålsjögården är ett populärt ställe inte långt från mig här i Hälsingland där det dras fina spår för längdskidåkning på vintrarna – och där det finns mjuka leder att vandra och springa om somrarna. Jag har aldrig varit där förut men tänkte att igår var en bra dag att göra premiär på. Jag hade siktet inställt på Eggaspåret som är bra för vandring, löpning och mtb. Med flera olika längder att välja på; 7.5 km, 10 km, 15 km, 22 km och 30 km, så tyckte jag att det lät som världens bästa stig.

Eggaspåret sägs vara en av de finaste lederna i hela Ovanåkers kommun eftersom drygt fem kilometer av leden går på en rullstensås (den är kniveggsformad – därav namnet Eggaspåret). Hur det är med den saken vet jag ännu inte – eftersom Eggaspåret var för otydligt skyltat och jag sprang fel någonstans längs vägen. Problemet var inte att det inte fanns några skyltar; det fanns snarare för många – men där skyltningen pekade från den befintliga stigen så fanns ingen skyltning vidare vilket gjorde leden väldigt otydlig.

Anna hade en liknande upplevelse idag – och jag tycker att Kullaleden är riktigt dåligt skyltad på sina ställen. Tyvärr gäller det också en del leder i fjällen.

Dålig skyltning avhjälps med bra kartor men mer ofta än sällan finns inga kartor online. Jag har inga problem med att betala för mig; men att i förväg beställa en tryckt karta? Det hade varit bättre att kunna köpa loss kartan online. Här finns utrymme för utveckling!

Eggaspåret är en led som går i det område som heter Finnskogarna som sträcker sig över Hälsingland, Dalarna, Gästrikland och Värmland med en bra hemsida som samlar en hel del information om leder och evenemang. Men det var det där med kartor då; informationen om Eggaspåret ser ut såhär. Det saknas information tänker jag!

Jag skramlade ihop ett gäng kilometer ändå och är mycket nöjd med känslan i kroppen även om mina stigletarfötter ville ha fler kilometer för att känna mig stark och äventyrlig på riktigt! Stigen jag sprang gick förbi vallar och fantastisk natur, man kan ju inte annat än bli rätt så lycklig av det! Dessutom blev jag nöjd till slut eftersom jag bytte landskap från Hälsingland till Dalarna, och det känns ju lite långt i sig – även om det bara var ett extra steg för att komma över gränsen…

Nästa gång jag vill springa långt häromkring min hembygd i Hälsingland ska jag nog sikta på någon av dessa leder:

– Hälsingeleden mellan Bollnäs och Galven (ca 15 km)

– Finnskogsleden med start i Annefors utanför Alfta (ca 30-35 km)

– Näbbkäxleden med start vid Bolleberget i Bollnäs (16 km)

…Vikebergsleden (15 km) utanför Alfta sprang jag förra våren, kanske får det bli en repris.

Alla ovan nämnda leder går i närheten av björn. Jag tänkte på det när jag körde skogsvägarna hem från Skålsjögården; över Gruvberget och Annefors, att inte långt härifrån ligger ett kommersiellt ställe som tar betalt för björnspaning. Tjänsten Skandobs, där man rapporterar in observationer av björn, lodjur, järv och varg, visar att flest observationer gjorts just häromkring. Det är både lite läskigt och spännande!

När jag skrev det här inlägget så kommenterade någon att om de ger sig av på stigletarpass så finns risken att de inte hittar hem. Jag tänker att det finns god chans att man hittar något alldeles fantastiskt.

Jag minns så väl när jag skulle träna och befann mig vid Bolleberget i Bollnäs. Här finns en drös med stigar och skog, massor av skog! Här finns också elljusspår där jag brukar springa ibland, med låg risk för att springa vilse på.

Hur som helst; jag skulle ta mig uppför berget som om vintern är en skidbacke. Mitt enda mål, just då i början, var att ta mig upp till utsikten. Men när jag väl kom upp hittade jag en ny stig och slog bort tanken på att ta den säkra vägen ner – eftersom den nya stigen inbjöd lockade till äventyr och något nytt att upptäcka.

Det blev en rätt så lång eftermiddag efter det. Jag kände mig inte vilse, men visste faktiskt inte heller var jag var. Jag tänkte att stegen nog leder någonstans, och det gjorde den – till en grusväg som senare tog mig till parkeringen igen.

Jag är sådan; väljer hellre en äventyrligare väg än den raka, säkra vägen tillbaka. Jag vill gärna se något nytt, upptäcka något oupptäckt och testa mig fram. Jag ser det som något positivt.

Idag sprang jag ett stigletarpass på lunchen. Sådana pass är njutarpass och jag sprang med låg puls men svettfuktig panna eftersom solen värmde så gott där i skogen.

Rundan jag sprang har jag sprungit väldigt många gånger förut, men nu har ett skogsbolag avverkat skog vilket ledde mig in på en stig som jag hittade. Och stigen tog mig djupare in i skogen i spåren av en skogsmaskin som tuggat sig fram mellan de höga tallarna och den ljusgröna mossan. Upptäckarlusten var väckt!

Stigletarpass är kravlösa och nyfikna. Och kan placeras in som en hälsovinst (förutsatt att man hittar hem, annars kan det faktiskt bli hälsovådligt) i det här inlägget.

Imorse var första gången i år som jag skänkte några riktiga tankar till sommaren. En titt i kalendern säger mig att det kommer gå så himla snabbt. April är knappt ens att räkna med eftersom alla dagar är fullbokade. Jag försöker febrilt hitta fler dagar då jag kan åka med Rasmus men det finns så himla få.

Sommarnumret av Magasin Åre har landat på hyllorna, visserligen inte det riktiga utan den reducerade och internationella versionen, men ändå. Det är ett tydligt tecken på att den sommartid snart kommer.

Det känns som att säsongen går mot slutspurt med flera veckor av festligheter i backarna; det är Ski Finals, Red Bull home run, Åre Winter Pride och Åre XC Open där typ alla längdstjärnorna ställer upp och sedan enligt rykten firar säsongen med en ordentlig fest.

På turistbyrån i Åre förhörde jag mig ordentligt om nya stigar att upptäcka så snart snön smälter. Jag är särskilt intresserad av stigar som är relativt flacka, för bergsturerna blir det fullt av ändå. Snart nog är det dags, såväl för stiglöpning här i norr – och för en rejäl sommarbucket!

Har du börjat tänka på sommaren ännu – och framförallt; vad står på din upplevelselista?