snöskor

Snöskor – en vinterkärlek

Ni vet ju att jag hyser en kärlek till snöskor. Det är så enkelt och kravlöst sätt att ta sig fram på under vintern; det kräver inga förkunskaper och det är varken svårt eller läskigt. Snöskor är med andra ord väldigt tillgängligt. När jag flyttade till Åre för två år sedan köpte jag två par snöskor; eftersom jag visste att jag skulle ha förmånen att få många vänner som besökte mig och då är det ju tråkigt att bara ha en uppsättning.

Snöskorna har använts riktigt mycket sedan dess: på kvällsturer i månsken till exempel – eller till en stuga på fjället där de serverar varm choklad med grädde eller häftiga toppturer. Eller bara helt vanliga dagar.

Jag blev riktigt glad och inspirerad av att läsa Sofie Lanttos inlägg om snöskovandringen på Höga kusten, och tänker att jag vill också gå en vacker led här i min närhet. Det finns ju en mängd olika att välja bland och jag tänker att Forsaleden (en av mina drömleder i Sverige) borde vara ett lämpligt alternativ på vintern.

När jag pratade med turistbyrån i Åre för inte så länge sedan så sa det att just frågor om snöskor hade ökat och det gör mig glad. Jag har lite som ett hemligt mission att fler ska upptäcka snöskovandring, just för att det är så enkelt och tillgängligt!

snöskor ullådalen IMG_2909 snöskor ullådalen IMG_2839

 

Kvällstur till Vita Renen

På torsdagskvällar håller Vita Renen på Renfjället öppet mellan kl 18-20. Det är då man sätter pannlampan på huvudet och knäpper på turskidor eller snöskor (eller får skjuts för en sjuttiolapp) och tar sig uppför berget.

Att gå med snöskor bjuder på en magisk tur och man är väl värd den där middagen på Vita Renen nästan på toppen av Renfjället. Men det är lite retligt. För med snöskor kan man inte ta liften uppför skidbacken i början och man kan inte glida utför berget när man ska ta sig hemåt. Men; det ger desto fler steg på sina hälsoappar och aktivitetsarmband så det är mycket win ändå. Dessutom kan man ta sig tid och njuta mer av stjärnhimlen som ligger som strössel ovanför huvudet.

Fast det höll på att bli som så att vi inte kom upp eftersom SJ strulade hela dagen. Katta skulle kommit med tåget som kom fram till Åre strax efter kl 15 men klockan 12 stod det tåget fortfarande kvar på perrongen i Stockholm. Eftersom hon anade vart det barkade (tåget ställdes senare in helt) så kastade hon sig till Bromma och tog flyget upp. Jag hämtade henne i Östersund och så körde vi raka vägen till Edsåsdalen där hon fick byta om i bilen och snabbladda pannlampan.

Sedan tog vi oss uppför fjället; i totalmörker med bara snö och träd och lite senare snudd på kalfjäll runt omkring oss.

Ibland såg vi en annan pannlampa skymta omkring oss. Det är så häftigt att vara ute och ensam fastän det är andra runt omkring. Alla hejar i spåret och det är god stämning trots att man inte känner varandra. Totalt var vi runt en tio personer som åt middag uppe på Vita Renen, varav några bodde kvar där uppe på fjälltoppen över natten.

Katta valde souvas medan jag slog till på en hemjgord gnocchi med svamp. Sedan avslutade vi med en varm choklad med grädde innan vi begav oss nedåt igen. Så jäkla bra torsdagskväll alltså!

Vita Renen är ett klassiskt utflyktsmål. Har ni läst detta:

> Min allra första kvällstur till Vita Renen med gänget från Houdini

> Vita Renen i dagsljus; när vi tog oss dit med mormor – power ladyn i min familj

> Den gången när vi sprang till Vita Renen (och jag samma dag lärde mig crawla på 30 minuter)

> Förra säsongens sista skidtur gick till Vita Renen den 18 april; här är bilderna från våren i dalen och snön på fjället

Vita Renen Renfjället Edsåsdalen Vita Renen Renfjället Edsåsdalen Vita Renen Renfjället Edsåsdalen

Snöskoträning

Det har varit mildväder här idag, men tillsammans med några minusgrader på kvällskvisten är det halt ute. Jag funderade på att springa en sväng med mina Icebugs men en tur på sjön lockade mer. På med pannlampa på huvudet och snöskor på fötterna och stavar i händerna och en pod i öronen. Jag lyssnade på Bloggbusiness, avsnittet med Nevnarien, och det var fint att höra sitt eget namn där på ett hörn.

Runt 70 minuter var jag ute, i stadig takt och med en puls runt 65% av max.

När jag kom hem gjorde jag varm choklad och ungefär så var det med den onsdagskvällen. Nu tänker jag faktiskt inte göra särskilt mycket mer vettigt, förutom att spana in några nätshoppar och bara okynnessurfa!

snöskor

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!