snöskor

Vita Renen

I torsdags kväll samlades ett gäng på Houdini i Åre för att för egen maskin ta sig upp till Vita Renen i Edsåsdalen. Jag och Pernilla gick med snöskor och de flesta andra tog turskidor eller valde att gå randonné. Mörkret hade lagt sig flera timmar innan så när vi parkerade vid Köjagården i Edsåsdalen tog vi på oss pannlamporna och började gå uppför skidbacken. Där liften slutade lade sig kvällen som ett kompakt mörker runt omkring oss och det var bara ljudet från snöskorna mot snön och ljuskäglorna från lamporna. Eftersom det gick uppför i runt 4 km, inte alltid jättebrant men ändå, fick terrängen styra konversationen. Ibland var det helt tyst, förutom knarrandet från snön.

Uppe på fjället lyste ljusen från fönstren på Vita Renen. Det knastrade i den öppna spisen och det var som att öppna dörren till några årtionden bakåt i tiden. Det var gemytligt och härligt och snart blev vi serverade mat och dricka. Aldrig har väl vattnet smakat så gott som just då, eller en tallrik renskav varit så smakrik.

Någon timme senare promenerade vi neråt igen. Då hade man förvisso önskat ha skidor under fötterna men istället blev det en lätt promenad i nedförsbacke – och mer prat än när vi gick uppför. På några ställen såg vi färska spår av älg som promenerat framför oss och hade det bara varit ljust hade vi säkert sett hur den stod och tittade på oss. Istället drogs våra blickar mot en stjärnklar och stilla himmel.

Det var en klart värd torsdagskväll. Är du i Åre ska du hålla utkik på Houdini Åre på Facebook för fler kvällsarrangemang. Dessutom ska du passa på att tolka upp till Vita Renen eller ta dig dit för egen kraft. Vill du gå med snöskor så kan du hyra på Rent-a-plagg, annars funkar turskidor fint.

vita renen_saravita renenmat på vita renenvita renen middagledkryss vita renen

Våfflor på Lillåstugan

Vi fick brått fram mot eftermiddagen. Vi insåg att dagsljuset snart skulle lämna oss och än värre – att Lillåstugan som serverar härliga våfflor med hjortronsylt – snart skulle stänga.

Snabbt som tusan satte vi på oss ytterkläder och varma kängor. Och så rotade jag fram förra vårens bästa köp: snöskor. Så himla bra att jag köpte två par dessutom, så att jag kan ta med mina besökande vänner på äventyr.

Ibland tar också det lilla äventyret på sig de stora kläderna. Lillåstugan, vårt mål med promenaden, ligger bara 2 km bort från parkeringen i Ullådalen. Men 2 km kan vara alldeles lagom när en snöstorm härjar som bäst och man promenerar över öppna myrar.

På vägen till Lillåstugan var promenaden inga problem, vi pulsade genom snön och konstaterade att världen var fin, ljus och snöig. Efter ett stopp för de där våfflorna skulle vi gå tillbaka. Vinden hade tagit i rejält och mörkret började lägga sig som en tjock filt över fjällen. Snön yrde och vi hade det mysigt med våra pannlampor innanför luvan på jackan – men vinden ruskade om oss ordentligt på myren. Jag tjöt av glädje för det är just då jag känner att jag lever.

marmot

snöskor

lillåstugan årekarin marmot

snöskor lillåstugan

honda civic

 

Snöskolöpning

Nu har jag premiärat det här med snöskolöpning – ett riktigt effektivt sätt att få upp pulsen på, särskilt om man kombinerar det med stavlöpning. Det krävs inte ens en uppförsbacke!

Jag knäppte på mig snöskorna och gick ner på isen på Åresjön. Den är täckt med ett generöst lager snö och skulle varit en mardröm att springa på med vanliga skor. Med snöskor gick det däremot fint – man sjunker inte igenom utan kan enkelt springa ovanpå snön. Dessutom var det skönt att inte behöva blicka nedåt för att se var man sätter fötterna utan kunna fokusera framåt och liksom bara ösa – under fötterna var det ju bara platt!

Mitt pass bestod av en fartlek som bestämdes utifrån puls. Jag började med att värma upp en 10 minuter och successivt öka pulsen så att den låg runt 75% av max när jag satte iväg på första intervallen. Eftersom jag inte orkade stirra på klockan hela tiden (jag hade ju stavar att hålla i) räknade jag mina steg istället. Det är skönt att ha det tankeverktyget att hålla i så att jag inte behövde tänka på något annat. Efter ungefär 100 steg hade jag nått ungefär 84% av maxpuls och då ”vilade” (fortsatte gå stavgång) jag tills dess att pulsen droppat till drygt 75% innan jag körde igång på nytt. Det blev alltså rätt korta block och snabba växlingar.

Har du inte snöskor så testa att köra intervaller med stavar – det kickar definitivt igång pulsen uppåt!

snöskolöpning åre träningsglädje

snöskolöpning åre träningsglädjeTights och jacka // Craft. Skor // Adidas Energy boost. Snöskor (ej på bild) // TSL.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!