Igår hade vi personalfest med jobbet. På mitt jobb är det några hundra som jobbar vintersäsong – och bara några tiotal som jobbar helår – så personalfesten sammanfaller med säsongsavslutningen vilket är nu i dagarna här i Åre. Planen var att åka skidor i en lift som vi abonnerat på eftermiddagen men vädret ville annorlunda så några tappra medarbetare gick snöskor över fjället medan majoriteten valde att tillbringa eftermiddagen på bartömning för att sedan ansluta till festen.

Jag valde bartömning, jag tänkte liksom att det kunde vara kul.

Nej skoja bara. Jag gick snöskor och försökte hålla igen på pulsen eftersom det är något som jag ska påbörja vecka fyra enligt mitt rehabprogram. Men det gick sådär, första biten var bara uppför. Efter tre kilometer kom vi fram till Lillåstugan som vi hyrt och där stod det uppställt dricka och så fixades det varm korv. Sedan var det dags för andra etappen; att gå till Ullådalsstugan. Där väntade festen på riktigt. Därifrån blev det  inga bilder men den som vill se en säsongsavslutningsfest ska kolla min instastory…

På bilderna är några av mina härliga kollegor; Miranda, Linus, Yoga-Therése och så min chef Pernilla som är VD. En av anledningarna till att mitt jobb är så roligt är för att jag får arbeta med dessa personer!

Miranda och Therése har en helg med trail running och yoga i maj som jag tycker att du ska spana in!

Igår blåste det snudd på storm på fjället men jag tog med Hazel på en tur för att känna på vinden och hur den friskade upp själen inom mig. Kragen på jackan piskade mot kinden och vindbyarna försökte lägga krokben på mig. De tidigare skidåkarnas spår hade snöat över och vi gick över vågformade drivor av snö på vår promenad mellan kala fjällbjörkar och övervintrade myrmarker.

Det var rätt så fint ändå. Fast på kvällen fick jag sota för min dag som började med skidåkning och slutade med snöskor. Musklerna högt upp i sätet tog spjärn och protesterade och det sitter i än idag. Jag går stelt, rör mig begränsat och känner hur min energi läcker åt de håll där den inte gör någon nytta.

Idag samlade jag lite kraft och tog mig upp mot Torstens stuga i Björnen tillsammans med en kompis – som visade sig vara grannstugan till Skiers där vi hade konferens denna fantastiska dag i höstas. Lätt en av de absolut vackraste fjälldagarna jag minns! Sedan värmde jag upp bastun och lirkade med mina muskler, rullade på min foam roller men kände faktiskt inte hoppet komma åter. Men – kanske vaknar jag upp som en ny människa imorgon?

Jag knackar på dörren till den stora vintersportmånaden. I min värld är det så: februari kommer med skidåkning, apelsiner, solljus, sportlov och allt som är härligt. Förra året höll jag som bäst på att förbereda mig inför Tjejvasan – i år har jag inte ens stått på mina längdskidor ännu.

I januari gjorde jag annat. Jag gick snöskor i magiskt väder. Jag åkte skoter i Åre. Jag gjorde upp eld. Och framförallt tog jag det rätt så lugnt eftersom jag rehabiliterade kroppen lite, vilket i och för sig gjorde jätteont. Jag åkte lite skidor, men inte jättemycket – men den här filmen lade jag upp för ett tag sedan och den får sammanfatta min januari. Det har varit många vackra soluppgångar!

Och nu är det februari och jag tänkte mig turskidåkning i Storulvån, kvällsskidåkning i Duved, skejtskidåkning med efterföljande bastu, träningsvärk från gymmet och nästa gång jag är i Hälsingland ska jag vintercykla!