När jag och Annika möttes upp i eftermiddags sÃ¥ var det precis som pÃ¥ gamla goda dagar. När jag bodde pÃ¥ söder sprang jag runt Riddarfjärden jätteofta – och det är även en av mina standardrundor när jag utgÃ¥r frÃ¥n min lägenhet pÃ¥ Kungsholmen. Att springa runt Riddarfjärden ger vÃ¥gskvalp längs med hela rundan och dessutom fÃ¥r man en vacker utsikt över Stockholm frÃ¥n Västerbron – i eftermiddags bjöd fullmÃ¥nen pÃ¥ skÃ¥despel till exempel.

Annika hade ett inplanerat lÃ¥ngpass pÃ¥ 15 km och jag hakade pÃ¥ sista delen. Just lÃ¥ngpass är perfekta att springa ihop med bra sällskap eftersom man inte ska springa snabbare än att man ska kunna prata med varandra. Och pratade var precis vad vi gjorde. Det är rätt bra med löpning pÃ¥ det sättet – en himla social grej.

Check pÃ¥ Ã¥rets första löppass. Jag har precis laddat hem träningsappen Training goal och har färglagt första rutan. Jag vet att t.ex. Camilla använde Training goal som träningsmÃ¥l hela förra Ã¥ret och kommer köra en repris i Ã¥r – är det fler där ute som använder appen? Jag har börjat med att sätta ett träningsmÃ¥l för januari men om jag gillar appen (och inte tröttnar pÃ¥ färgglada rutor) sÃ¥ kommer jag att fortsätta. Jag heter sararonne (det gör jag pÃ¥ de flesta ställen oavsett app eller plattform) om ni vill hänga med mig!

Just nu sitter jag lycklig i soffan med nytvättat hår och bubbel i glaset efter en skön lätt och lagom distansrunda med Snabba Fötter, Åsa och Viktor. Vi sprang bortåt Duved på glashala vägar och kunde lätt ha platsat i vilken reklamfilm för reflexer som helst. Vi syntes sjukt bra som alla sprang i reflexförstärka kläder och pannlampor på huvudet.

Jag tror att de flesta inbitna löpare vet vikten av att synas. Om du någon gång frågar dig om du är en löpare, titta ner på din klädsel och konstatera ja eller nej beroende på om du bär reflexer så att du syns i mörker eller inte. Skit samma hur snabbt, långt eller ofta du springer.

(English translation available here while we work on the new setup)

Jag älskar att springa i mörkret. Då är jag i min alldeles egna värld och behöver inte tänka på allt som är utanför den bubblan ett endaste dugg.

November ger rätt stora möjlighet till mörkerlöpning, needless to say. Det blir mörkt innan Studio 1 börjat på P1 typ (alltså runt kl 16 för er som fortfarande lyssnar på P3 eller reklamradio).

IgÃ¥r kväll drog jag pÃ¥ mig löparjackan – en favorit frÃ¥n Marmot (samma som här) som jag nyss har fÃ¥tt i en härlig mintfärgad nyans – och satte pannlampan pÃ¥ huvudet och sprang iväg. I lätt duggregn som ibland övergick i fuktiga snöflingor.

När jag kom hem var kvällen fortfarande tidig trots att mörkret var sÃ¥där kompakt som det annars bara är mitt i natten. Om det är härligt att springa i mörker sÃ¥ är det ännu härligare att springa i mörker – och komma hem och känna att man har hela kvällen kvar. Det är dÃ¥ man plockar fram tekoppen och bara njuter i soffan.

Och min truckerkeps? Det är också en nykomling från Marmot och den vill jag aldrig ta av mig. En sådan här skulle jag haft när bodde i Kanada. En sådan här har jag nu när jag bor i Åre. Så jäkla rätt.