När jag och Annika möttes upp i eftermiddags så var det precis som på gamla goda dagar. När jag bodde på söder sprang jag runt Riddarfjärden jätteofta – och det är även en av mina standardrundor när jag utgår från min lägenhet på Kungsholmen. Att springa runt Riddarfjärden ger vågskvalp längs med hela rundan och dessutom får man en vacker utsikt över Stockholm från Västerbron – i eftermiddags bjöd fullmånen på skådespel till exempel.

Annika hade ett inplanerat långpass på 15 km och jag hakade på sista delen. Just långpass är perfekta att springa ihop med bra sällskap eftersom man inte ska springa snabbare än att man ska kunna prata med varandra. Och pratade var precis vad vi gjorde. Det är rätt bra med löpning på det sättet – en himla social grej.

Check på årets första löppass. Jag har precis laddat hem träningsappen Training goal och har färglagt första rutan. Jag vet att t.ex. Camilla använde Training goal som träningsmål hela förra året och kommer köra en repris i år – är det fler där ute som använder appen? Jag har börjat med att sätta ett träningsmål för januari men om jag gillar appen (och inte tröttnar på färgglada rutor) så kommer jag att fortsätta. Jag heter sararonne (det gör jag på de flesta ställen oavsett app eller plattform) om ni vill hänga med mig!

Just nu sitter jag lycklig i soffan med nytvättat hår och bubbel i glaset efter en skön lätt och lagom distansrunda med Snabba Fötter, Åsa och Viktor. Vi sprang bortåt Duved på glashala vägar och kunde lätt ha platsat i vilken reklamfilm för reflexer som helst. Vi syntes sjukt bra som alla sprang i reflexförstärka kläder och pannlampor på huvudet.

Jag tror att de flesta inbitna löpare vet vikten av att synas. Om du någon gång frågar dig om du är en löpare, titta ner på din klädsel och konstatera ja eller nej beroende på om du bär reflexer så att du syns i mörker eller inte. Skit samma hur snabbt, långt eller ofta du springer.

(English translation available here while we work on the new setup)

Jag älskar att springa i mörkret. Då är jag i min alldeles egna värld och behöver inte tänka på allt som är utanför den bubblan ett endaste dugg.

November ger rätt stora möjlighet till mörkerlöpning, needless to say. Det blir mörkt innan Studio 1 börjat på P1 typ (alltså runt kl 16 för er som fortfarande lyssnar på P3 eller reklamradio).

Igår kväll drog jag på mig löparjackan – en favorit från Marmot (samma som här) som jag nyss har fått i en härlig mintfärgad nyans – och satte pannlampan på huvudet och sprang iväg. I lätt duggregn som ibland övergick i fuktiga snöflingor.

När jag kom hem var kvällen fortfarande tidig trots att mörkret var sådär kompakt som det annars bara är mitt i natten. Om det är härligt att springa i mörker så är det ännu härligare att springa i mörker – och komma hem och känna att man har hela kvällen kvar. Det är då man plockar fram tekoppen och bara njuter i soffan.

Och min truckerkeps? Det är också en nykomling från Marmot och den vill jag aldrig ta av mig. En sådan här skulle jag haft när bodde i Kanada. En sådan här har jag nu när jag bor i Åre. Så jäkla rätt.