Det här med att ha hund är bra grejer för hälsan om jag enbart baserar hälsa på antal steg som jag går. Jag snittar högt de dagar jag har Hazel här i Åre! Igår landade vi på mellan 20-30 000 steg, men då sprang vi ju en bit också såklart. Oavsett fart under fötterna så är vi ute väldigt mycket och upptäcker nya grejer.

I lördags hade jag nog inte rört mig utanför dörren om jag inte haft hund – inte när det snöblandade regnet står som spön i backen och det är konstant jämntjockt och mjölkvitt ute. Med Hazel så checkade jag in på drygt 10 000 steg ändå.

Dagens pass hade kategoriserats som styrkelöpning, om jag orkat springa. Men grusvägen upp till Linbanans bergstation i Duved springer i alla fall inte jag uppför. Gör du? Vissa partier fick jag mjölksyra i benen bara av att gå uppför. Desto härligare när vägen svängde och istället korsade backen – vad lätt det kändes då!

När man nått Linbanans bergstation kan man när markerna väl torkat upp lite fortsätta vandringslederna mot Forsaskalet och runt Mullfjället.

Check på årets första löppass. Jag har precis laddat hem träningsappen Training goal och har färglagt första rutan. Jag vet att t.ex. Camilla använde Training goal som träningsmål hela förra året och kommer köra en repris i år – är det fler där ute som använder appen? Jag har börjat med att sätta ett träningsmål för januari men om jag gillar appen (och inte tröttnar på färgglada rutor) så kommer jag att fortsätta. Jag heter sararonne (det gör jag på de flesta ställen oavsett app eller plattform) om ni vill hänga med mig!

Just nu sitter jag lycklig i soffan med nytvättat hår och bubbel i glaset efter en skön lätt och lagom distansrunda med Snabba Fötter, Åsa och Viktor. Vi sprang bortåt Duved på glashala vägar och kunde lätt ha platsat i vilken reklamfilm för reflexer som helst. Vi syntes sjukt bra som alla sprang i reflexförstärka kläder och pannlampor på huvudet.

Jag tror att de flesta inbitna löpare vet vikten av att synas. Om du någon gång frågar dig om du är en löpare, titta ner på din klädsel och konstatera ja eller nej beroende på om du bär reflexer så att du syns i mörker eller inte. Skit samma hur snabbt, långt eller ofta du springer.

Ett big no no på vintern kan vara ett stort yes när det är barmark. Jag pratar om att springa i längdspår i allmänhet och att springa i längdspåren i Duved i synnerhet.

Det kan ju vara lite lurigt det där; det är inte ovanligt att längdspår är dragna över myrmark och andra våtmarker. Då är det inte så himla kul att springa där (typ mot Lillåstugan). Längdspåren i Duved är helt okej att springa på men att ha terrängskor är en fördel. För det är ömsom riktigt springvänliga stigar, ömsom lite blött och sankt.

Jag sprang det gröna milspåret men skippade sista öglan för det såg lite för blött ut. På vägen mötte jag en annan löpare, och en man som var ute och gick med sin hund. I träskor. Vi stannade och sa hej och konstaterade att det kanske var fel skoval för blöt mark – men också att det äntligen kändes som vår i luften. Även om solen inte sken så var det riktigt behagligt att tassa omkring en stund inne bland träd i skydd mot blåsten.

Tights // Elite run från Craft. Jacka // Performance run från Craft. Glasögon // Velocity XT från Bliz. Skor // Inov-8 X-talon 190