Det är något så otroligt vintrigt med längdskidåkning. Jag har ju haft jättemånga vinterdagar hittills men ändå är det inte förrän nu; efter jag åkt mina första kilometrar i längdspåret, som jag verkligen känner vintern i kroppen. Åh vad jag älskar årstider!

Jag och Kenth åkte till Åre Björnen framåt kvällskvisten och då var det inte många i spåret. Jag nötte min skejtteknik (det behövs mycket nötande), medan Kenth övade sig på att åka med hund. Även om det inte var så mycket kvalitet i själva åkningen var det härligt att vara ute och jag ser fram emot massor med fler liknande kvällar! …och kanske några morgnar om jag orkar upp i tid.

Fördelen med skejtskidor är att man inte behöver valla. Numer finns det även riktigt bra vallningsfria längdskidor med skintech och jag funderar på att köpa mig sådana skidor, för det här med vallandet är lite av en tröskel även om jag kan tycka det är kul ibland. Fast mest bara ibland. Det finns en enorm fördel i att inte kolla temperaturen innan man beger sig mot spåret, och sedan bara köra. Helt utan krångel!

Imorse hade vi pannkaksfest medan det snöade utanför fönstret. Det är oklart hur många pannkakor som egentligen stektes på spisen, men det var en trave som fortfarande står i kylen efter att vi ätit oss proppmätta framåt brunchtid.

När det blev eftermiddag tog vi oss upp till Ullådalen för att åka längd. Det var en mycket bättre dag än förra veckan då man knappt såg ett steg framför sig där uppe på fjället. Himlen visade sig helt plötsligt från sin blåaste nyans och vi åkte ett gäng kilometer i spåret innan vi tog en varm choklad med grädde i Lillåstugan. Klart värd dag igen!

Idag har det varit en sådan där fantastisk vårvinterdag och det mest vettiga jag gjort var att åka längd i de rätt nydragna spåren på Åresjön som går upp på andra sidan av sjön och bortåt. Ja, följer man spåren helt så kommer man till slut fram till Duved efter 11 km, Edsåsdalen efter 35 km och Vallbo bortfanför Vålådalen efter 75 km och då har man åkt Årefjällsloppet baklänges.

Men, vi tar det från början. Solen sken redan när jag vaknade så jag åt frukost utomhus. Jag fick ta och skotta bort snön från balkonggolvet men sedan satt jag ute med solglasögon på näsan och hade det rätt bra även om jag var ambivalent: skulle jag åka längd eller alpint. Jag fick ett sms från en kompis som var i backen och jag kom fram till att eftersom det ska vara sol hela kommande vecka och jag jobbar så kommer jag ha många möjligheter att åka längdskidor men desto färre att åka alpint.

Sagt och gjort så drog jag på mig skidstället från Marmot, knäppte fast den gula POC-hjälmen (mamma, jag vet att det är din men jag har tagit över den nu!) och sånär klivit i pjäxorna. Då inser jag att jag inte alls har mitt skipass här. Det är i Stockholm eftersom jag tänkt att jag skulle vara duktig och lägga det på ett bra ställe och inte i en ficka där jag skulle glömma bort det. Note to self: skipass gör sig bäst i skidjacksfickan no matter what!

Det var bara att dra av sig alpinstället och hoppa i längdkläderna från Craft istället. Jag la på ett lager klister på skidorna eftersom det var +8 grader och strålande sol och när jag skulle böja mig ner så fastnade såklart några hårtestar i det där klistret. Alltså, hallå! Efter att ha testat både tvål och schampo fick jag ta vallaväck i håret… ja ni hör ju!

Ungefär där slutade mina missöden och jag fick en fantastiskt härligt 80-minuterstur på skidorna i fina spår. Jag träffade bara på tre andra skidåkare och blev omkörd av ett gäng skotrar – jag kan tänka mig att det var desto mer trängsel i Björnens skidspår. När jag stakade mig tillbaks mot Åre och såg såväl Tegefjälls skidområde och pisterna i Åre och skutan och fallskärmar mot den blå himlen så skrattade jag mig bokstavligen talat lycklig. Ett minne som läggs till banken och som värmer själen framöver. Vilken dag!

Frukost på balkongen i solsken. Bästa, bästa!

Jag tänkte först se ut såhär, men…

…det var bara att hänga upp kläderna när jag insåg att mitt skipass var någon annanstans.

Så jag drog på mig längdstället istället…

och fick njuta av det här. Snö, solsken och fina längdspår. Lucky me!