Det är en skön känsla när idéerna börjar ta fart i huvudet. Det är känsla av att vara återhämtad, när huvudet orkar tänka i nya banor. Komma på nya idéer. Och som hos mig; tänka lite smartare.

Det är också därför jag måste jobba aktivt med återhämtning; för då blir jag bättre i det jag gör, det som ska vara mitt expertisområde och där jag kan tillföra smart kunskap. Men det är en balans; att nöta arbetsuppgifter och att tänka nytt. Det ena funkar inte utan det andra.

För att jag ska kunna tänka kreativt behövs space. Det kan vara både fysiskt och känslomässigt. Jag behöver också känna att jag gjort allt det där som ligger som måsten. Alla obesvarade mail till exempel, alla frågor som ska levereras på. Allt det som brådskar. Om det ligger och skaver som en kvarglömd soppåse i hallen så är det i vägen för mitt space. Och det går heller inte att tänka kreativt i en kvart mellan två möten.

Mest space får jag utomhus och när jag tränar. Simtag mellan kakelplattor i en bassäng till exempel. Eller blöta löpsteg på en myr. Eller tung andehämtning uppför ett fjäll.

Jag går och springer Flottarleden mellan Runemo och Söräng i Hälsingland för jämnan hela året och det är en fantastiskt fin liten stig som tar nya skepnader varje årstid. I förmiddags gick vi den i solskenet och här är fler bilder från Flottarleden i augusti och en helt fantastiskt dag i maj.

Flottarleden går längs älven Voxnan och här har det flottats miljontals stockar tidigare år. De stockar som flyter i älven nuförtiden är de stockar som bävrarna tuggar ner. Det är just den här älven som går nedanför vårt hus; det är här vi badar och det var här som jag balanserade på min sup-bräda i somras.

Vi hade termos med oss och stannade vid bastun nedanför Flottarkojan som ligger rätt över älven från vårt hus. Solen flödade och vi gick helt utan stress eller måsten och utan att möta särskilt många andra heller.

Jag ägnar dessa mellandagar åt lite reflektion inför kommande år och att få tid i rörelse sätter igång tankar som lägger grunden för ett riktigt superår nästa år.

Jag sprang över det här inlägget från 2013 som jag tycker att du ska läsa; och framförallt klicka in på artikeln!

Alla bilderna nedan är fotade av Marcus Rönne/Plåsterhuset.

Idag är det första december och jag har redan gjort min träningsjulkalender: 1 som i 1 december blev 1 trailpass. Hur bra som helst ju!

Hazel älskar att springa stig och eftersom det var tisdag morgon var vi helt ensamma i skogen. Inte ens en björn såg vi längs vägen. Jag undrar när första gången blir.

Det blev inte en särskilt lång runda men jag är nöjd ändå, det var ett tag sedan jag tränade mig svettig sist så det var skönt att känna att jag faktiskt är igång igen.

Traillöpning en frostig morgon är bra grejer. Skogen lindade in snålblåsten och marken var hård och lättsprungen.

Har du också öppnat första luckan i din träningskalender – vad blev det för träning?