I dagarna har jag bott i Åre i exakt ett år och sex månader. Det känns som jättelänge även om jag också minns så himla tydligt natten då jag körde upp. Jag hade packat in allt i min Mini Cooper cab och körde norrut genom ett Sverige som först var alldeles nattsvart och som sedan sådär lite morgonrufsigt vaknade till liv. Strax efter Sundsvall kom vi ikapp vardagen på riktigt och blev en del av alla bilister som samtidigt körde till sina jobb.

Eftersom jag bloggat i nästan tio år så har jag hunnit bo på en hel del ställen. Just nu har jag tre hem, fast jag känner mig som hemma på fler ställen. Men jag räknar ändå ett hem som ett ställe där jag har mina saker.

Lägenheten på Kungsholmen i Stockholm som jag delar med min sambo är mitt riktiga hem. Här finns ju han. Och här finns det mesta av mina prylar. Plus att all officiell post går hit. Jag tror vi har haft den här lägenheten i fyra år nu.

Jag minns första natten i den här lägenheten. Den var alldeles tom och nyrenoverad och jag sov i en nyinköpt säng som fortfarande låg på golvet. Jag älskar känslan av att flytta in i något nytt. Det är lite som att köpa en ny kalender. Man tänker att nu ska det bli ordning och reda och struktur och man ska bli ordentlig.

Vår lägenhet är en tvåa med balkong och även om jag ibland är ruskigt trött på att bo mitt bland allt ståhej så är det fantastiskt att somna till sorlet utanför.

I Stockholmslägenheten är det mesta rätt så stramt och nästan allt är svart eller vitt. På kylen, som är svart och som redan stod i lägenheten när vi köpte den, sitter hundratals swarovskikristaller. Den mjukar upp lägenheten som annars är rätt så maskulin. Det första jag gjorde när vi flyttade in var att sy gardiner som går från taket ända ner till golvet, sådär som man har på hotellrum.

Hemma i vardagsrummet i Stockholm

Gatan där jag bor, som går mellan Fridhemsplan och Rålambshovsparken

Lägenheten i Halmstad har vi ägt allra längst. Vi köpte den som en nyproduktion mitt under den ekonomiska krisen för snudd på tio år sedan. Hjälp – tiden alltså!

Det är en riktig drömlägenhet; stor och ljus med två stora balkonger. Dessutom med bästa läge i Halmstad, högt upp med utsikt över Nissan. Även om allt fortfarande är rätt så nytt så skulle den här lägenheten behöva lite kärlek och en touch av ömhet. Jag gjorde ett försök och köpte nya soffkuddar i somras. Kryddat med en rejäl bukett snittblommor så lever den upp och blir riktigt fin!

Vi bodde i Halmstad under några år och min sambo kommer alltid säga att Halmstad är världens bästa stad med världens bästa strand och så vidare. Jag går i god för allt han säger när jag också är i Halmstad – det är en helt fantastisk stad!

Jag tycker tidvis att vi ska sälja vår Halmstadlägenhet eftersom den är den absolut dyraste posten i vår gemensamma utgiftskonto men vi gör det inte ändå. Varje gång jag är där så är jag så himla glad att vi har lägenheten kvar.

Balkongen i Halmstad kan vara världens bästa

Utsikt från samma balkong som ovan – där nere står jag

Men just nu bor jag i Åre. Det är inte alls mitt eget boende utan mina föräldrars. Jag ser bara om huset – och sliter lite på det.

Jag bor ungefär en kilometer från Åre torg med med absolut bästa läge om du frågar mig. Jag har ett stenkast ner till Åresjön som är vacker som en dag om sommaren med Renfjället som tronar där bakom, och om vintern blir sjön en gigantisk arena att gå och springa och med skidspår om man har tur. Ett stenkast åt andra hållet ligger närmsta lift – som dessutom är största liften i Åre. Det är dessutom platt utanför huset vilket är perfekt om man är löpare som jag.

Åre kan vara det perfekta stället att bo på om man vill ha allt det som en stad har att erbjuda – men samtidigt vill bo på landet. Här finns restauranger i världsklass och om utanför dörren njuter jag ändå av tystnaden. Det är en unik kombo och jag uppskattar det varje dag!

Ett stenkast från min ytterdörr finns lugnet och tystnaden

I Åre hänger man absolut mest i soffan när man är inomhus – och ofta är kaminen igång och ger väldigt mycket mys

Det fjärde ställe jag känner mig hemma på, men som inte är ett hem eftersom jag inte har några saker där (förutom mina cyklar just nu) är huset i Hälsingland. Det är mina föräldrars och det är min mammas släkt som är från Hälsingland. Huset ligger inbäddat bland åkrar vid Voxnans strandkant mellan Bollnäs och Edsbyn. Här brukar vi fira jul (ge oss en jul som detta året snälla!) och här har min sommardröm om morgonkaffe på en farstutrapp gått i uppfyllelse!

Hälsingland: livet på landet på riktigt

Under årens lopp har jag haft fler ställen jag kallat för ”hemma”; Dublin var till exempel min hemstad under fyra år när jag pluggade till nationalekonom på universitetet och sedan kände jag mig väldigt hemma både i Toronto och Whistler ett tag. När jag kom hem till Sverige köpte jag världens finaste lilla etta på 23 kvadrat vid Zinkensdamm. Den var nyrenoverad och fantastisk i flera år tills jag växte ur den och flyttade till Halmstad. I nästan tjugo år kände jag mig väldigt hemma på olika ställen i Saltsjöbaden i Nacka där jag bodde under min uppväxt. Men när jag åker tillbaka nu så finns det ingen känsla som ens liknar något som kan kallas hemma. Jag har lämnat den känslan – och planterat den på andra ställen.

Tycker du att det verkar knäppt att jag bor på så många ställen? Kanske väcker det en massa frågor? Fråga på i kommentarsfältet om det är något du undrar över – så ska jag svara!

Jag vaknade tidigt imorse. Solen flödade in genom fönstret och jag var varm. Katten är inomhus om nätterna eftersom räven härjar runt, och i natt låg han och sov i min resväska.

Ett tag före kl 7 satt jag på farstutrappan och drack mitt morgonkaffe, så som jag och Katta pratade om i ett tidigare avsnitt i min pod och som finns med här. Jag var till och med tvungen att sms:a henne och säga att nu är jag mitt i det där som jag längtade efter så mycket i vårvintras.

Under förmiddagen, och med P1 i bakgrunden, jobbade jag undan ett och annat med datorn i knät. Sedan åkte jag på utflykt. Sommarvägarna är verkligen magiskt fina just nu – precis som i en sommarlovsbok av Astrid Lindgren. Den bilden av den perfekta sommaren fungerar även om man är 33. För min del gör det inte så mycket att det är 13 och en halv grad varmt. Det är ju soligt ute!

Efter lunch jobbade jag med korgstolen i dörröppningen; mellan wifi-täckning och löv som prasslade i sommarvinden och tofsvipor och storspovar. Jag är inte så bra på fåglar, men jag har i alla fall lärt mig dessa. Häromåret hade vi kikaren i närheten mest hela tiden för då var det ugglor och deras ungar som lärde sig flyga som vi spanade på.

Framåt eftermiddagen kom mamma och vi gick ner med Hazel till vattnet bakom huset. Solen sken och det var lä och medan Hazel dök efter pinnar i vattnet satt vi i solstolarna en lång, lång stund. Och när vi kom tillbaka till huset skjutsade vi in pizzor i ugnen och öppnade en flaska vitt.

Nu sitter vi här, i soffan, och jobbar. Och det är precis det här som är tjusningen med att jobba lite mer flexibelt, tänker jag.

Jag älskar fortfarande dessa galna tights!

The magic hour är ett annat namn på the golden hour som jag skrivit om förut. Den tiden på dagen, på morgonen och på kvällen, som solen gör världen lite extra magisk genom sina fantastiska strålar som ger ett extra fotovänligt ljus.

Igår kväll var jag ensam hemma här i Hälsingland. Jag satt och jobbade vid de stora fönster som vätter ut mot ängarna. Någonstans bakom träden går en älg med sina kalvar, och rätt som det var sprang den där räven förbi, den som vi sett några gånger nu.

Ute hade jag vattenspridaren igång enligt min pappas order, eftersom vi håller på och gör om och anlägger en gräsmatta bakom huset. Bredvid ligger landet där vi planterat jordgubbar i pallkragar och jämte står rabarbern och blir stor. Bärbuskarna har börjat vittna om en kommande skörd och lite längre ner står hallonbuskarna i ett extra soligt läge.

När man ser allt det där i skimret av the magic hour, ja då måste man ta med sig kameran ut och fotografera hela härligheten. Igår tänkte jag att det nog blir en fin dag idag – och så blev det.

Apropå att fota, här är ett inlägg jag skrev om att fota bättre bloggbilder och som också det innehåller the golden hour.